Tjejer, jag har ett dilemma:
Jag har ju tidigare berättat om min religiösa faster med make (de är mormoner) och att jag helst inte ser att de kommer på bröllopet mest för att jag inte har så mycket kontakt med dem, samt att deras inställning till allt kanske kan få mitt bröllop och vårt beteende under festen att verka "fult" (i deras ögon).
Jag har tidigare kommit runt detta genom att ha ursäkten "Rogers morbröder och fastrar osv kommer inte heller för vi får inte plats".
Men nu börjar jag få lite ångest...
Jag var bjuden på min kusins bröllop (fasters dotter) även om jag inte gick.
Faster bor nu i Södertälje, så de är dessutom rätt nära, och vill gärna att vi kommer och hälsar på och så.
Jag vet, det är VÅRT bröllop och det är VI som bestämmer, men ändå känner jag någonstans lite ångest över detta.
Jag kommer bjuda min farmor som bor nere i Skåne och hon har bra kontakt med faster och har alltid haft, så farmor kanske tycker jag beter mig illa. Pappa kanske blir besviken om hans egen syster inte blir bjuden. Pappa och faster kanske får sämre kontakt, och det vill jag absolut inte riskera. Faster lider redan som det är av att pappa inte umgås så mycket med henne och hennes familj.
Så jag känner ändå att jag "borde".
Min m2b däremot är helt anti och säger blankt NEJ. "Du VILL ju egentligen inte bjuda dem, så då SKA du inte bjuda dem! Jag vill INTE ha ett bröllop med en massa folk vi inte ser som våra närmsta vänner! Då tänker jag bjuda alla mina mostrar och fastrar, morbröder och farbröder..." osv.
Lite känsligt och smått iritterat med andra ord.
Grejen är att alla är jättesnälla, det är ingen som är dum eller elak eller "förtjänar" att inte bli bjuden - vi har helt enkelt inte råd och plats, utan måste sålla, och det är jättesvårt.
Jag har erbjudit mig att ta bort två av "mina" för att faster med make ska få plats, men det tycker m2b ändå är orättvist, för han har 12 morbröder och fastrar och några fler vänner som han i så fall vill ska få vara med.
Vidare är det ju kanske mest rättvist om vi får 30 personer var att disponera fritt. Han har i dagsläget 24 gäster, och jag 34, vilket innebär att jag då plötsligt måste ta bort 6 nära vänner för att få med faster, och jag kan inte välja bort en enda.
Är jag fånig? Är det bara att spola henne och hennes man? Hur reagerar folk på sånt här? Har man förståelse för att man bjuder föräldrars vänner som jag vuxit upp med, och farmor från Skåne, men inte faster som bor i södertälje och till vars dotters bröllop jag själv varit bjuden?
Dessvärre (!?!?) räknar vi med att alla kommer utom möjligen 4 stycken (3 från min sida).
Jag ska höra med pappa vad han säger. Och kanske farmor.
Vad säger ni...?