Hur skall ni göra ska er far lämna över er eller skall ni gå in med eran blivande man? Jag vill ha min far som leder in mig jag tycker det är finnt och det är skönt att ha honom där och jag gifter mig med en skotte och i skotland leder fadern in..
Finns en hel del i Sverige som har imot detta, jag tycker det är fint. vad tycker du?
OT: Jag hänger inte med; Är föräldraledigheten 16 månader nuförtiden?! Hur stor del av det är s.k. sjukpenninggrundande dagar och hur många är såna där 60-kronorsdagar som få familjer kan leva på? På "min tid" (inte mer än 4 år sedan) var ca 12 mån SGI-grundande (man hade ca 80% av lönen) om man tog ut "full tid" d.v.s. sju dagar i veckan, och resten (ca 6 mån) var 60-kronorsdagar. Man fick 60 kr/dag i ersättning alltså.
Och det gör det till stor del fortfarande. Skillnaden är bara att nu förväntas lite andra saker, men till viss del ändå samma saker. Bland annat förväntas kvinnor fortfarande ta störst ansvar för barnen. Det har sagts flera gånger i tråden att det i flera familjer inte finns en möjlighet för mannen att ta ut så mycket föräldraledighet. Tvärt om hör man aldrig. Och vilka familjer väljer att leva så på marginalen att man inte kan ta hand om de barn man sätter till världen?
Nej, bestämmer gör du själv. Det är bara det att du får betala ur egen ficka om du vill vara hemma mer än 8 månader. Precis på samma sätt som att du idag får betala själv om du vill vara hemma mer än 16 månader.
Numera kan man få en jämställdhetsbonus också om man delar lika. Jag vet inte när det började, men min tvååring är för gammal för att det skulle gälla henne.
Annars är det fortfarande 390 sjukpenningnivådagar och 90 lägstanivådagar, totalt 480 dagar.
Jo, 60 dagar är reserverade för varje förälder, de kan man inte skriva över (SGI-dagar).
Ja jag håller med, och har skrivit att det pågår fortfarande jobb om förändring för bättre jämställhet mellan man och kvinna samt löner i samhället.
Men det jag menar är att nu för tiden så är kvinnan mer självständig och kan försörja sig själv, utan att en man behöver vara i "bilden"
Det anser jag är en himla skillnad mot vad det var förr i tiden!
Där är vi väl alla överens, att det inte var lättare för kvinnor förr. 
Sedan tycker vi väl olika om hur mycket som är kvar och hur man ska gå tillväga.
Jag tycker t ex att det är fruktansvärt dumt att det står "pojkstrumor" och "flickstrumpor" på hyllorna i en ICA-affär. Redan där ska vi delas in i fack i onödan. Det hade varit enklare och billigare att skriva barnstrumpor. Pojkar tycker ofta om lila, rosa och blommor, men de har inte en chans att välja det. Det är betydligt lättare för min tjej som gillar svart och dinosaurier att köpa pojkkläder. Hon bedöms som cool. En kille i samma situation blir utmobbad.(Ja, jag har skrivit och klagat till ICA ifall ni undrar, gör det ni med. 
)
Samma sak med klädkedjor - pojkkläder och flickkläder tydligt uppmärkta. Låt barnen välja själva och avgöra.
Ojoj, ännu mer OT. 
Jo, det har du såklart rätt i, men min poäng i hela mitt resonemang är att man inte kan ta något för givet och att blanda in bakåtsträvande symboler i sin vigsel är att spotta våra mödrar och mormödrar i ansiktet. Det är ju de som har kämpat för att vi ska komma dit vi är idag och det är synd att så många tar det för givet.
Tack Aleta.
Jag ammade min första i ett år. Hade varit svårt att göra det om jag jobbat.
Min andra ammade jag i nio månader, hade tänkt fortsätta längre, men min man ville vara pappaledig och jag började jobba och då tappade hon intresset för amningen. Egentligen hade jag behövt amma henne längre då hon varit allvarligt sjuk i början av sitt liv med nedsatt immunitet som följd.
Eftersom jag tjänar betydligt mer än min man hade det varit mer ekonomiskt fördelaktigt för oss om han varit hemma hela tiden, men det fanns ett litet aber: amningen. Den är ganska viktig.
Så han var pappaledig 4 månader.
Med första barnet så hade det ju varit en katastrof om staten tvingat oss dela lika på föräldraledigheten: Han hade inget jobb, ingen intjänad SGI eftersom han inte bott så länge i Sverige, jag en blygsam kontorsråttelön. Att sluta amma vid 6 månader var inte heller aktuellt. Så jag var hemma ett år och vi levde på min lilla föräldrapenning. Han var arbetslös utan ersättning från staten över huvud taget, nä ursäkta, nåt litet bidrag fick han medan han gick på SFI. När dottern var nio månader fick han äntligen ett JOBB (som f.ö. få svennar skulle tagit, dåliga arbetstider, svintungt fysiskt och urusel arbetsmiljö, skitlön, men VI var glada).
Så vi var hemma båda i nio månader och så var jag hemma tre månader själv.
Jag är glad att vi kunde göra så
Ursäkta, ersättning från staten när man är arbetslös, jag menade förstås A-kassa 
!
Och vad ville jag ha sagt med detta: Att varje familjs situation är unik antar jag. Jag är glad att vi hade möjlighet att fördela vår föräldraledighet på ett någorlunda vettigt sätt som passade oss i den sitaution vi var då.
Men nu var detta en tråd om Brudöverlämning och vad jag tycker om det har jag nog skrivit någonstans tidigare i tråden... tror jag.
