Tess80 skrev 2009-10-07 14:27:17 följande:
Jag anser att man visst kan göra en förändring på synsätt. För hur skulle det annars ha sett ut om vi inte gjorde en förbättringar och ändrignar i folks syn på saker o ting!Här är ett exempel: Vi kvinnor skulle förr (för inte så länge sedan) endast stanna hemma och sköta hushållet, ta hand om barnen och laga maten medans männen jobbade. Så är det inte nu längre (som tur är), och visst är det bra att det blev en förändring på detta? Men vad jag förstår så måste du känna att det är kvinnoförnedrande/kränkande varje gång du ser en kvinna stå vid spisen som lagar mat (även om hon själv valt det)? Eller om en kvinna städar eller kanske t.o.m tar hand om sina barn? Iom. att man förr i tiden blev mer el. mindre tvingad till att göra dessa saker som kvinna. Tänker ni på symboliken då i dessa sammanhang? Vad det betydde för kvinnorna förr i tiden, OCH som även förekommer på olika ställen runtom i världen än idag?
Givetvis är det bra att göra förändringar och förbättringar i folks synsätt.
MEN vissa saker är bättre att låta bli att göra helt enkelt.
Matlagning är en sådan grej som oftast behövs göras. Varje dag dessutom. Då är det ju jättebra om man kan uppnå jämlikhet på den fronten. Eller ja, på hushållsarbetet i stort, så att det fördelas på ett jämlikt sätt. Sedan tror jag att det finns en del kvar att jobba på i denna frågan, många "jämlika" par som jag känner delar jättebra på matlagning, tvätt, städning, diska osv. Men när det kommer till gräsklippning, något som ska göras med bilen eller sådana sysslor som ansetts vara typiskt "manliga" så är det inte alltid som kvinnan vill ta sin del av de sysslorna...?
Brudöverlämning är för mig en helt annan grej, där jag inte ser någon som helst anledning till "förbättringar och ändringar". Att bli inledd av sin pappa har sin historiska betydelse i att kvinnan var omyndig, och inte hade rätt att fatta sina egna beslut angående giftermål, utan lämnades över som en ägodel från en man till en annan. Där finns det ingen tvekan, väl, så har det varit. Det tror jag att vi alla är överens om.
Är symboliken annorlunda idag? Nej, säger jag. En kvinna som kommer in med en man fram till en annan - hur man än vänder och vrider på det så går det inte att få det att förenas med bilden av en stark, självständig och jämlik kvinna. Man må vara stark, självständig och jämlik och ändå överlämnas, men symboliken i handlingen visar på motsatsen.
Och eftersom det finns ett alternativ som visar på fri vilja och jämlikhet, nämligen att brudparet går in tillsammans - så ser jag ingen som helst anledning till att försöka ändra synsättet.
Överlämning är överlämning, helt enkelt. Hur man kan se det som romantiskt att knata fram i kyrkan med sin pappa när man ska gifta sig fattar jag helt enkelt inte. Romantik är överhuvudtaget ingen känsla som jag förknippar med min pappa...?