Ojojoj, ha nu tålamod med en stakkars tant som ska svara på allt ni skrivit sen igår...
HB09> Antar att jag får bjuda på den... Sörjer bara mitt tantjobb... Har liksom gett upp all tanke på att få det nu.
Passion > Vi får hoppas att dom kallar oss till intervju, om inte annat bara för att övertyga dom om att vi inte är helt crazy.
Och annars får vi vara lite lessna tillsammans... Och leta fler jobb, vad vill du jobba med? Jag kan hålla utkik!
Lönemässigt kan jag knappast komma lägre än vad jag redan har... Håll i er nu... ca 16 000 innan skatten dragits *uscha*
Så det är ganska riskfritt för mig att söka nytt, även om det alltid är nervöst med provanställning osv...
MulleNuh > Mutlu hittade jag, tack!
Förutsatt att du inte snott någon annan läcker liten tantas bilder så måste jag säga att jag inte hade höjt ett ögonbryn någonstans om jag såg dig på stan. Möjligtvis nickat gillande.
Viktigaste nu är att du inte börjar om att röka. Näst viktigast är att försöka ta tag i det andra, det är jättebra att du börjat "banta", men försök att slappna av lite när det gäller kilon hit och dit. Det viktigaste är att man trivs med sig själv, så det optimala vore att försöka äta rätt och röra på sig tills man kommer i dom där jeansen igen, och sen skita i vågen
Jag har ett BMI på 29,3, vilket e det lägsta jag haft sen högstadiet. Som mest har jag varit upp på över 36 i BMI, då vägde jag 95 på mina 162 kg. Jag väger fortfarande 77kg, vilket e mycket på min längd, men jag "har tung benstomme" som det så fint kallas.
Bullshit egentligen, men skulle jag väga "normalt" till min längd, dvs strax under 60, så skulle jag inte se klok ut. För min del väger jag hellre strax under 70, det är inte "jag" att vara "smal", jag e chunky, har alltid vart, och trivs bra så.
Däremot vill jag inte vara så tjock att jag får hälsoproblem, och eftersom jag har PCO-S så har jag ökad risk för bukfetma (vilket tyvärr syns nu efter 2 graviditeter
), och iom det även ökad risk för diabetes och hjärt/kärl-sjukdomar. Min "kur" jag gjort för att gå ner? Graviditet... Jag har inte gått upp under graviditeten, och när ungen väl varit ute har jag legat på ca -10 kg från innan. Men nu ska vi inte ha fler barn e det tänkt, så nu får jag hitta något annat...
Eftersom tonårsgrabben nu tränar 4-6ggr i veckan och gäääärna äter sallad, karln vill gå ner julkilona och jag gärna håller min vikt och går ner lite om möjligt så har vi nu börjat gör lite "bättre" middagsmat. Igår blev det tacofyllda paprikor med sallad och lite gräddfil, halva tallriken sallad = good for you.
Och faktiskt riktigt mättande, vilket jag inte trodde innan vi åt...
Angående promenader har jag tänkt att jag "inte har tid" med alla ungarna och så, sen nu när passion pratade om det, så slår det mig... Jag går ju för tusan med lukas till dagis tre dar i veckan, och då e minstingen redan klädd, bara att fortsätta knalla ju! *dumbkopf*
Så nu blir det promenader här också!
Var bor du passion? Ska vi promenera till varandra?
Orginalrosen > Min mor hade också riktiga sånna störtblödningar, men de upphörde när hon åt östrogen och satte in hormonspiral. Själv har jag tvärtom, jag har riktigt jävliga kramper när jag väl har mens, och när jag har ägglossning för den delen... Men på grund av PCO-S:en så har jag mens ca en gång per halvår, även om det varit något oftare sen jag fött barnen, och blöder nog bara "normalt".
Jag ska förövrigt sätta in kopparspiral nu när jag slutat amma. Är ju precis opererad för cellförändringar och de skulle eg ha satt in den i samband med det, men livmodern var pga amningen för liten, så nu får jag upp i gynstolen en gång till istället. Hoppas, hoppas, hoppas att jag inte får värre kramper, e liksom inte bra med sjukskrivning en gång i månaden.
Detta är nog det längsta inlägget jag skrivit någonsin... Ni får förlåta en pratglad tanta...