brudöverlämning

Bumlis jag har inte hängt med i denna tråden från början, den verkar ha hållt på ett tag, så jag kanske borde läst på lite innan. Sorry...kunde bara inte hålla mig undan:0

Ja, sen 1300talet i alla fall. I Sverige i alla fall.

I andra länder har man haft brudöverlämning OCH i somliga vigselritual en fråga till pappan: "Who giveth away this bride?"

I andra länder finns också olika löften för man resp kvinna, tex att kvinnan lovar att lyda sin man. Är det någon som tycker det är fiiiint och blir tårögd vid tanken?

Nä blir inte tårögd, men känner inget negativt heller!

En till präst skrev 2008-11-24 20:50:41 följande:

Så du skulle tycka att det var okej att du fick lova att "obey and honour your husband"?

Grejen är nog lite så att OM en präst skulle säga så till mig så hade jag nog garvat lite och tänkt. hoho han/hon skulle bara veta vem det är som "lyder" vem hemma hos oss!!

Alltså, inte tagit det på så stort allvar..

Och att det är en högst påtaglig verklighet och väldigt mycket på allvar för många kvinnor världen över - är det också skrattretande?

Men för många kvinnor är det blodigt allvar. Det var/är en del i den anglosaxiska vigselriten att kvinnan lovar att ära och lyda sin man. (Tror att det är frivilligt nu, men tidigare var det en obligatorisk del).

Men hur skulle du ställa dig till att man införde de orden i vigselritualen?

haha men åååååhhhh... Ni ser verkligen inte vad man egentligen menar!! Ni MÅSTE verkligen göra om allt man skriver!

Varför???

Kan bara svara för mig själv.
Jag ser att Du skriver att Du skulle skratta om Du blev ombedd att lova att lyda Din man.

Det är Du som skriver det, inte jag. Och jag tycker inte att kvinnligt underordnande är roligt.

Jag tror du slog huvudet på spiken när du säger att du inte skulle tagit det på så stort allvar. För mig är vigseln på största allvar och jag värderar också allt som sägs och görs under vigseln som betydelsefullt. Seden med brudöverlämning framställer kvinnan som det svagare könet i ett samhälle där hon förväntas ära och lyda först sin far och sedan sin man. Att romantisera detta och betrakta det som ett sätt att visa sin kärlek till sin far är för mig helt obegripligt. För mig är det därför oväsentligt om brudöverlämning sker i kyrkan eller utanför, jag betraktar det som lika illa vilket som.