brudöverlämning

Eller så kan man behålla varsitt namn OCH gå in tillsammans.....

haha, ok.. Ja välkommen tillbaka.. Vi behöver lite "bitcherier" här.. (skoja)

Äh det är väl bra att gifta finns här som kan ge råd till saker vi nybörjare undrar över!

Faktum är att jag inte tycker det är gammalmodigt med brudöverlämning... Eftersom traditionen inte funnits i Sverige överhuvudtaget, med vissa lokala undantag. Sedan 1300-talet (!) har det varit tradition att brudparet går gemensamt fram till altaret, och innan dess så vigdes man på kyrktrappan och gick som gift par gemensamt in i kyrkan för att fira mässa.

Alltså är det för mig en ny tradition som kommer från amerikanska filmer, alltså tycker jag att det är väldigt tråkigt att man i allt större utsträckning försöker ersätta den fina, jämställda svenska traditionen med något nytt påfund som symboliserar att kvinnan är underställd mannen.

Angående att någon följer en in i kyrkan, och man har någon att dela den stunden med. Det hade jag. Min man, den allra viktigaste personen för mig den dagen. Och så lät jag min mor och far, samt min makes föräldrar få sitta i kyrkbänken, titta på oss, känna sig stolta och hålla varandras händer och tänka att "det där är vår dotter/son" som gifter sig. De fick alltså dela den stunden med varandra, vilket jag tror och hoppas att det uppskattade.

Angående att ta makens namn så gjorde jag det. Den traditionen blev vanlig vid sekelskiftet mellan 1800 och 1900-talet, innan dess var det en annan typ av mansdominans, man fick sitt namn efter ens pappas förnamn. Svensson och Svensdotter, alltså...
Nu var det dock inte så att jag helt automatiskt tog makens namn, snarare var det lämpligt av olika skäl. T.ex. att han, som många andra killar, ofta kallas vid sitt efternamn. Samt att han hade fått exakt samma namn som en nära släktning till mig om vi tagit mitt efternamn. Dessutom är det här med namn inget oåterkalleligt. Jag kan när som helst gå tillbaka till mitt gamla namn, oavsett vad min make säger. Men man kan aldrig någonsin radera en brudöverlämning från sin bröllopsdag...

nä om jag ska va lite !arg" igen då.. Jag vill inte gå in med min karl.. Och kommer inte att göra det heller.. Sen HUR vi gör vet jag inte ännu. Det återstår att se...

Vad skönt att min bitchiga image är efterlängtad

Kan bara svara för mig själv här. Jag tog min mans efternamn för att jag inte ville att vi skulle ha mitt (har längtat så efter att bli av med det! ) och vi ville ha samma efternamn för att visa att vi är en liten familj nu. Man hör ju ihop och med samma efternamn så visar man det ytterligare. Det tycker jag knappast kan anses som ojämställt.

Jag håller med om det, dock är det ju en skum tradition att kvinnan ska ta mannens namn. Idag varkar de flesta välja ett namn och det är ju bra!

En annan reflektion. Jag var i USA nyss och en kompis till mig påstod då att jag inte kunde vara Mrs Lager, utan bara Ms eftersom jag har behållt mitt namn. Är det någon som kan reda ut detta (antingen är jag Mrs Andreas Ericson eller Ms Lager)?

Dock gilalr ajg itne att kalla mig för fru elelr frökan. har alltid vägrat kalla mig fröken. Således trivs jag med Ms. Det ska ju alla andra skita i om jag är gift ellar inte, eller hur?

Ursäkta mig, men jag tror dig inte!

Bland de personer som förespråkar brudledning har jag ännu inte stött på *en enda* som kommer att ledas in av sin mamma. Därför tror jag inte på att det helt och hållet beror på ditt förhållande med din far.

Jag tror att det är en ren efterkonstruktion; du har först blivit förtjust i handlingen, troligen beroende på att du sett det på film eller TV, sedan har du bestämt dig för att det vore ett så fint sätt att visa hur mycket din far betyder för dig.

Visst finns det tvivelaktiga traditioner även i Sverige, men är det skäl att införa ytterligare en tvivelaktig sed? Det är väl bra bakvänt resonemang ändå. På samma sätt skulle vi kunna säga att eftersom befolkningen ändå inte kan påverka allt som sker i politiken så kan vi lika gärna avskaffa kvinnlig rösträtt.

Bara för att det finns tokigheter ska vi inte införa ännu fler.

Nu blir jag riktigt förvånad. Menar du verkligen att det är OK att VARA förtryckt så länge man inte KÄNNER SIG förtryckt?

Eller att det är OK att inte ha makt i samhället så länge man har det innanför husets fyra väggar?

Jag måste ha missförstått dig!

Jag kan säga att jag nu är ganska övertygad om varför jag vill gå in med min pappa.. Det kom från min systers bröllop. Hon gick ju in med pappa.. Pappa var SÅÅÅ himla söt när han råkade trampa på hennes klänning så hon fastnade samtidigt som han grät lite..

Burre Präst skrev 2008-11-21 16:40:48 följande: