brudöverlämning

När du formulerar meningen "Nu är det ju KVINNAN SOM SJÄLV VALT detta och om prästen går med på det så förstår jag inte vad man ska orda om" - då får man lätt intrycket att det är kvinnans val som är det centrala, inte prästens roll.

Säger som Duchess. Jag har rätt att uttrycka kritik mot fenomenet för att jag tycker att det är fel, ojämställt m.m.

Men om någon vill ha brudöverlämning i kyrkan, och prästen tillåter det, så är det inte mycket jag kan göra åt det. Men jag kan fortfarande argumentera för det jag tycker...

Nä, så menade jag inte.
Om paret haft en diskussion om brudöverlämning med prästen och det är kvinnans idè från börja, inte mannen, och prästen säger att det är helt okej för honom/henne så är det inget att orda om. Det är ju nästan så det är i denna diskussion nu, kvinnor som SJÄLVA VALT det.. inte nått mannen prackar på dom.
DET är väl jämnställt om NÅTT, kvinnans fria vilja?

Undrar bara hur det hade låtit om det var MANNEN som sagt till prästen att paret vill ha brudöverlämning för att det är HAN som vill ha det så. Vad anser ni om det då? Hade prästen nekat mannen men inte kvinnan? Vad säger ni präster om det?

jag tycker fortfarande det är upp till kvinnan att bestäma. och sen då om det är mannen som säger att han vill det att prästen då säger ifrån. men som kvinna vill jag bli förd fram till altaret av min pappa. som tidigare sagt för mig handlar det inte om förnedring, utan en fin gest. onödigt att det ska förstoras upp som om världen går under om en präst skulle tillåta sånt.

Men om mannen inte vill att hans brud ska ledas fram till altaret av sin far, även om hon vill det, så är det ändå inget jämställt beslut.

Sedan undrar jag hur man markerar att det är så? Skriver man överst i vigselprogrammet att "Som ingångsmusik har vi detta, och vi väljer att låte bruden överlämnas till brudgummen av sin pappa, men det här ska alltså inte ses som ett tecken på att bruden är omyndig, vilket är originalbetydelsen utan detta är ett väldigt jämställt beslut eftersom bruden själv vill bli överlämnad, och det är HENNES dag så HON ska få som HON vill. Stamp i marken".

Okej, sista delen kanske är litet overkill... Men allvarligt, ska alla sitta och gissa vad brudöverlämningen betyder för er?

Får inte din blivande man vara med och bestämma? Extremt ojämställt, tycker jag i så fall...

Borde man inte se på kvinnan lite om hon lider eller om hon är lycklig??

I vårat fall vill ALLA att detta ska ske..

haha. jo självklart och han tyckte det var superfint och att vi absolut ska ha det så...

Fast jag led med mitt ex, men inte sjutton visade jag det utåt. Jag hade en fasad utåt, trots psykisk misshandel mm..

Alltså, i en tråd kring brudöverlämning ganska nyligen så var det någon (Aleta?) som skrev om ett fall i USA där kvinnan enligt alla logiska skäl borde begära skilsmässa (minns inte exakt bakgrunden, men jag tror det var misshandel inblandat), men inte gjorde det för hon var ju överlämnad till honom... De har i USA dessutom ordet "lyda" med i sitt löfte, hon hade lovat att lyda sin man...

Och faktum är att om er brudöverlämning inte betyder att ni blir överlämnade, så spelar ni bara upp en meningslös fars. För ni kan inte ändra betydelsen i brudöverlämning bara för att ni vill det.

Och jag kan dra liknelsen igen, även om den varit uppe förut: Man kan inte använda hakkorset bara för att man tycker det är en fin symbol. Man kan inte peka finger åt folk för att man själv tycker att det betyder "hej" eller liknande.

Saker och ting har en symbolik, vare sig man gillar det eller inte. Och visst kan symbolik ändras, men varför? Är det inte precis lika fint att gå in bredvid sin blivande man, hålla honom i handen och tillsammans se gästerna, och låta dem få syn på er. Och tillsammans gå uppför altargången, med samma pirr i magen...