brudöverlämning

Har "dagens ungdom" koll på våra svenska traditioner?

Jag pratade bröllop härom dagen och min kusinson hörde på (han är 12). Jag beklagade att min systers kompis funderade på att bli överlämnad av sin far. Hon har aldrig varit särskilt smart och tror att det ser ut som TV-serien Dallas överallt i USA. Naturligtvis vill hon ha ett Hollywoodbröllop med brudöverlämning. Problemet nu var att övertyga fadern om att lämna bort henne. Han övergav familjen för x år sedan, så han är inte så intresserad. Jag sa något om att jag tyckte det var dumt att hon skulle bli bortlämnad av sin far varpå killen säger "Vem ska annars lämna bort henne" - precis som att det var det som var det gängse sättet att gifta sig på! Jag blev förbluffad...tills jag insåg att han aldrig varit på något svenskt bröllop. De enda bröllop han sett har varit i amerikanska TV-serier/filmer.

Över huvud taget tycker jag att det är ett problem när man vet mer om amerikansk kultur och amerikanska traditioner än sina egna. Som tidigare sagt i tråden vet inte "allmänheten" heller hur en svensk rättegång går till utan tror att det är som i amerikansk film.

Kanske borde detta tas upp på konfirmationläger?

och jag tycker det är så otroligt vackert att se när brud och brudgum går lyckliga som tusan fram mot altaret, förbi alla förväntansfulla gäster och rörda föräldrar.

Om bruden går in med sin far tänker jag - hmmm, undrar vilken film hon har sett. För jag hoppas ju att ingen brud ska behöva bli bortgift mot sin vilja, framför allt inte i Svenska kyrkan! Den skulle väl vara Kronprinsessan då...

För även om föräldrarna anser att de beskyddar sina barn så måste de väl inte leda sina döttrar fram till brudgummen vid prästem, de vill väl gifta sig av fri vilja? Hittar de inte!?!?! Nog för att tjejer generellt har sämre lokalsinne...

Hur kan någon tycka att det är konstigt att man vill gå in tillsammans?

Frågan "varför får man inte bara göra som man vill" ställs med jämna mellanrum i debatten om brudöverlämning och jag undrar i mitt stilla sinne om samma argument anses gälla i andra sociala och religiösa sammanhang. Om jag har barn i skolan, är det då ok att jag utan förvarning hämtar och lämnar precis närsomhelst - det är ju MITT barn och jag kan väl göra precis som JAG vill, enligt samma resonemang? Om jag åker tåg, går på bio, på biblioteket eller på restaurang, förväntar jag mig att kunna agera precis hur som helst bara för att jag väl har *rätt* att göra som jag vill? Och om jag går på en annan gudstjänst i kyrkan än en vigsel, störs jag av att jag inte är med och påverkar hur den är upplagd - eller accepterar jag att det är så här det går till?
Vi anpassar oss i alla möjliga sammanhang efter regler, normer och traditioner utan att överhuvudtaget reflektera över det - hur kommer det sig att det upplevs unikt i just en vigselgudstjänst att man kanske inte får göra precis som man vill?

Fast att säga att någon är osmart i detta sammanhang är ett rent påhopp!
Mycket irriterande.

Ska jag erkänna blev jag själv mycket förvånad över deras "reaktion" faktiskt.. Med tanke på hur galna alla här inne är ang just detta så hade jag väntat mig något annat från de i kyrkan.

Och nu när vi snackar påhopp, så är det väl lite påhoppsvarning på "galna" också?
Håller annars med om att det där med osmart inte var särskilt snyggt.

jooo ja haha jag menar inte att vissa är galna som i sinnesrubbad! Utan galen som i "väldigt engagerad"!

Blivande präst skrev 2008-11-10 00:43:33 följande:

MEn om man gifter sig i kyrkan så kan man inte göra som man själv vill alltid..