brudöverlämning

Det är inte så enkelt att låta alla göra som dom vill. Framförallt inte i ett samfund där själva handlingen går emot värdegrunden. Om det nu är brudar med andra värderingar än svenskkyrkliga, gift er i en pingstkyrka, baptistkyrka eller något annat då? Eller för den delen, borgeligt.

Simplistico

Det där med attf örbjuda andra än kyrkan att viga förstod jag inte. Just nu är väl diskussionen snarast den motsatta? Förklara gärna hur du menade.

Att lagen och samfundens praxis sätter gränser är väl dock inte så konstigt? Inom ramen för det är ju friheten stor och hittar man en borgerlig förrättare som ställe rupp på det (eller har en ceremoni i egen regi efter en juridisk vigsel) så är ju spelrummet enormt stort.

Det finns många, speciellt inom den kristna världen, som har en äktenskapssyn där mannen och kvinnan bör vara oskulder innan vigseln, kvinnan är underordnad mannen och föräldrarnas tillåtelse inte bara är en formalitet.

Kommer man från en sådan tradition tycker jag faktiskt att brudöverlämning är okej. Då avspeglar riten de faktiska premisser under vilka man ingår äktenskapet. Å andra sidan har jag lite svårt att förstå varför man då vill vigas inom just Svenska Kyrkan, men det är väl en annan fråga.

alltså nu har jag skrivit en massa grejer om vad som sagts om detta men INGEN har kommenterat.. Va märkligt..

Vad är det du skulle vilja att någon kommenterade? Tror inte jag hängde med där...

Enl vissa här så tycker ALLA präster så här, men uppenbarligen inte..

Intressant. Dessa två menar alltså att brudöverlämning är det totalt dominerande i denna kyrka? Var ligger den?

Jag tar mig friheten att svara:
Självklart vill jag beskydda mina barn, så vill även deras mor. Men det betyder inte att vi vill gå in med dem i kyrkan och överlämna dem åt deras nya beskyddare.

Och om det nu är föräldrarollen som är grunden för brudöverlämning, hur kommer det sig då att det enbart är kvinnor som blir beskyddade och enbart deras fäder som skyddar dem? Jag har ännu inte hört *en enda* brud (eller brudgum) önska att gå in med sin mamma, som rimligen är lika beskyddande som pappan.

Det gör att jag tror att det du beskriver i själva verket är en efterkonstruktion. Du gillar tanken på att gå in med din pappa, en idé du troligen fått från amerikanska TV-serier och filmer. De flesta svenska har ju faktiskt sett betydligt fler amerikanska och engelska bröllop än svenska, i alla fall under uppväxtåren när dessa idéer tydligen slår rot.

Du är lite motsägelsefull här: Å ena sidan är du orolig att fina traditioner inte kommer att föras vidare, å andra sidan tycker du att alla bör få göra som de vill. Men om det många vill går emot de traditioner som faktiskt finns, hur gör man då?

Och för sjuttioelfte gången (nu ska jag inte skrika som sist jag skrev detta):
Brudöverlämning är ingen svensk tradition.
Det har aldrig varit en svensk tradition.
Det finns ingen som helst anledning att försöka införa det som svensk tradition!

Nej, det finns ingen som helst anledning att slopa brudföljet med näbb, tärna och marskalk. Det fungerar precis lika bra när brud och brudgum går in tillsammans, vilket har varit det brukliga i Sverige sedan 1300-talet (innan dess skedde vigseln i regel ute på kyrktrappan varpå brudparet gemensamt gick in i kyrkan för att fira mässa). Jag har inget att invända mot brudföljen, så länge de går kring brudparet, som är dagsne huvudpersoner (observera pluralis)

Var du har fått ifrån att det finns de som vill förbjuda andra än Svenska Kyrkana att viga förstår jag inte. Någon sådan opinion finns inte!

Däremot finns det de som , liksom jag själv, önskar att Svenska Kyrkan satte ner foten och klart och tydligt sa att brudöverlämning inte hör hemma i Svenska Kyrkan. Hur andra samfund gör eller hur borgerliga vigslar utformas är inget som jag lägger mig i.

Anledningen till att jag inte tillåter det är dels det faktum att det är jag som präst som har ansvar för att vigselgudstjänsten utformas i enlighet med Svenska Kyrkans tro och lära, dels att brudöverlämning så tydligt illustrerar brudens underlägsenhet gentemot sin far och sin man.

Och ja, jag vet att det inte betyder det för dig, men det gör det för mig och det räcker!

Jag har inget minne av att någon skrivit att alla präster tycker så. Däremot har Svenska Kyrkan som organisation en äktenskapssyn där underordning inte ingår. Att enskilda präster sedan väljer att avvika från organisationens syn är beklagligt men likväl ett faktum.