brudöverlämning

När vi gifter oss är det båda som står i centrum.. Min sambo gillar inte att stå i centrum, men vet att han måste göra det på vår bröllopsdag.. Jag vill verkligen inte glänsa mer än honom, vi gör detta tillsammans!

ja det blir nog jättefint!

Jag skulle då aldrig få för mig att bli en mamma åt min man! No way, det finns inte i min värld! Mitt ex ville att jag skulle vara hans mamma, jag skulle städa, laga mat, diska etc.. Sen gjorde han en massa andra hemska saker, men jag stack så fort jag kunde!

Men efter vigseln. Springer du ut på kyrktrappen själv då *tadaaa* eller får han vara med då? Jäklar vad det tas kort och kastas ris och hurras då. Inte roligt att hamna där om man inte vill stå i centrum.

laris
Men kyrkan tycker ju att bruden inte ska gå in med någon annan än sin blivande man. Dock håller jag med om att det oftast är brudgummen som byter mamma och det rimligtvis borde vara ett vanligare alternativ om man ska ta anledningen att det är relationen mellan föräldrar och barn som ska visas upp under bröllopsmarschen.

Inte i mitt fall dock, han är fan inte på servicehem här utan vi får fixa hushållsarbetet tillsammans. Sen fick jag inte planera bröllopet helt själv heller, men det är inte mer än rättvist och bara att gilla läget.

Samma här! =)

Men man lär sig av alla misstag.

ni tar allt på så stort allvar tycker jag och överdriver en hel del ang detta nu!

oj henne glömde jag! Har ätit en äcklig kantarellsoppa! Ska ringa nu!

Jag har heller inte lagt mig i den här tråden tidigare, mest läst och begrundat...
Jag kan tänka mig att vi som är födda och uppvuxna med frihet, och alltså tar den för given, kanske har svårt att se symboliken i att pappa överlämnar sin dotter, för vi vet ju att bruden har valt det själv, både sin blivande make och utformningen av vigseln.

Däremot tror jag att de som har blivit överlämnade "på riktigt", och de som har flytt för att slippa bli överlämnade "på riktigt" (alltså att deras far gifter bort dem med en man som han har valt), mycket väl förstår symboliken. Rimligtvis (och med all rätt) undrar de vad tusan vi håller på med, vi fria kvinnor som väljer att, om än bara symboliskt, framstå som omyndiga och underordnade.

Mycket bra!