För alla de människor som bär på ett "jag-skulle-vilja-vågatro-att-Jesus-hör-min-bön" och som lite osäkra, men glada träder in i kyrkan inför Guds ansikte och tillsammans med den de valt att efter bästa förmåga leva sitt liv tillsammans med, känns det Molson Canadian, som att det inte bara är tur, utan rentav en välsignelse, att det inte är du som är Gud, utan Gud.
En Gud som springer till mötes
Som räcker ut genomstungna, helande händer
Som omfamnar och älskar som en far
Som förlåter och visar tillrätta som en far
Inte för att han är en mysfarbror, utan för att han mer än något annat är kärlek, och det sista han ger upp om är en av sina älskade.
Att han i ursinne och helig vrede rensade templet på giriga människor som i trons namn försökte få folk att tro att man kunde köpa sig ett bättre läge hos Gud för att man betalade dyrt för offerlamm osv. det är inte samma sak som att han skulle slänga brudparen ur kyrkan om han fysiskt stod framför dem.
När du nu verkar så missnöjd med vad ditt eget samfund faktiskt offentligt står för och tillåter, är det kanske du själv som skulle välja ett samfund som står närmre dig själv i de frågor som tydligt är väldigt viktiga för dig?
För mig är min egen relation till Gud och att den inte tappas bort i livets villervalla viktigare än att jag ska rannsaka andra och deras motiv åt Gud. Det har han aldrig bett mig om vad jag vet. Däremot att leva mitt liv så att andra kan se att det finns en älskande Gud. Jag hoppas att det ibland är så att någon anar den möjligheten åtminstone, och att jag på så sätt bidrar till kyrkan i världen, som ju faktiskt består av osss människor.
