• fidar

    brudöverlämning

    jag har nog alltid tänkt att min älskade far skall få överlämna mig i kyrkan. Han är min bästa vän, en stor trygghet och det skulle kännas väldigt bra och betryggande ifall vi gick in tillsammans. Jag har aldrig tänkt på vad andra sagt och en del präster att det skulle vara något kvinnoförnedrande ect. Visst det är en amerikansk tradition men detta är min bild av våran vigsel.

    Hur gör ni? vad tror ni?

    Huvudsaken är väl vad man tror på själv? syftet med brudöverlämning för mig är inte att min far skall överlämna mig till min nya "ägare" utan min far är min stöttepelare och han följer mig vägen fram till min nya man som jag älskar och skall leva resten av mitt liv med. Jag ser detta som något otroligt vackert för min egen del!!!

  • Svar på tråden brudöverlämning
  • chokladflingan

    Nej förlåt jag tar tillbaka det sista, tror jag läste helt fel nu när jag läst några gånger till, det kanske är jag som är ett stolpskott....

    Jag är så van att få höra en massa olika namn för vad pappa är att jag nästan instinktivt tar åt mig...

  • Emmet99

    och här skuttar jag raskt tillbaka till ämnet=)

    Jag vill bli överlämnad av min pappa, och skall bli det. Helt enkelt för att det känns rätt. Pappa har varit mitt stora enorma stöd genom hela livet (min mamma dog när jag var 13) och jag har växt upp med honom som ensamstående pappa. Hade situationen varit den omvända, att det var mamma jag hade växt upp med och inte hade en pappa hade jag nog velat bli överlämnad av henne. För mig har det inget med kön att göra. Det är mer att den viktigaste personen i mitt förflutna lämnar över mig till min framtids viktigaste person. Att min blivande man har pappas "välsignelse" eller vad man ska säga är jätteviktigt för mig. Förhållanden där pojkvän och pappa hatar varandra har jag haft och tycker det är fantastiskt jobbigt. Men så är nu inte fallet och överlämnandet är för mig en slags symbol av min blivande man är en välkommen och självklar del av familjen =) Vilket är viktigt för mig. Vill du bli överlämnad av din pappa för att det känns rätt för er, kör hårt. Det är ju ert bröllop och det är er det skall kännas rätt för.

  • Burre Präst

    chokladflingan, jag ber så mycket om ursäkt. Med min kommentar med stolpskott menade jag att det finns såväl kvinnliga som manliga präster som inte borde vara präster på grund av personlig inkompetens. Jag syftade inte på dig eller katolska kyrkan eller någon annan.

    Vad gäller bibelstödet så kan man säga såhär: Det finns exegetiskt godtagbara argument för båda sidorna, men det finns inte bibelord som utesluter den andra sidans argument.

    Inom den katolska kyrkan har man också sett traditionen (och då menar jag förstås lärotraditionen, inte "vad folk brukar göra") som normerande, att det är Guds pågående uppenbarelse som stöder Kyrkan i hennes verksamhet i världen.

    Bland de katoliker jag talat med om de här sakerna har nog uppfattningen varit att *Bibeln och traditionen tillsammans* ger stöd för uppfattningen att kvinnor inte ska vara präster, men att Bibeln ensam inte ger det.

  • Duchess

    Hmm... kan det vara så att jag hört det där "argumentet" förut?
    Jag tror inte det funkar om ni ska ha en kyrklig vigsel.


    Emmet99 skrev 2008-12-04 10:50:19 följande:
    Vill du bli överlämnad av din pappa för att det känns rätt för er, kör hårt. Det är ju ert bröllop och det är er det skall kännas rätt för.
  • Ore
    lillabruden skrev 2008-12-04 02:28:05 följande:
    Man KAN ändra en saks betydelse GENOM ETT ÖPPET SINNE!
    Där håller jag helt med. Men jag hävdar med bestämdhet att brudöverlämningen INTE är ändrad i betydelse, och att den inte KAN ändras så länge den någonstans i världen betyder att kvinnan lämnas över till sin make, mot betalning.

    Därför tycker jag inte att man ska ha brudöverlämning i Sverige, i ett samhälle som har kommit så pass långt i jämställdhet som vi har...
  • Troll1

    Apropå det här med brudöverlämning. (Nu har jag inte läst tråden helt)


    Min mamma blev förd till altaret av sin far. På henne lät det som att det gjorde man på den tiden hon gifte sig. Vissa saker tas bort, eller ses som förlegat, medans andra traditioner lever vidare.


    För mig är tradition ganska viktigt, men jag ville gå in i kyrkan ihop med min blivande man så ngn brudöverlämning var det inte tal om för min del.


    Min fundering är, varför framkallar just brudöverlämningen så starka känslor? Att det är förlegat? Ja, kanske, men det finns så många olika traditioner och ritualer man håller benhårt fast vid kring vigslar. 


    Som sagt, bara en lite fundering jag har.

  • älskarlivet

    Men det har aldrig varit en tradition i svenska kyrkan att ha brudöverlämning! Sen tycker jag inte någon annan tradition kring vigslar är förlegade.


    Troll1 skrev 2008-12-04 11:28:54 följande:
    Apropå det här med brudöverlämning. (Nu har jag inte läst tråden helt) Min mamma blev förd till altaret av sin far. På henne lät det som att det gjorde man på den tiden hon gifte sig. Vissa saker tas bort, eller ses som förlegat, medans andra traditioner lever vidare. För mig är tradition ganska viktigt, men jag ville gå in i kyrkan ihop med min blivande man så ngn brudöverlämning var det inte tal om för min del. Min fundering är, varför framkallar just brudöverlämningen så starka känslor? Att det är förlegat? Ja, kanske, men det finns så många olika traditioner och ritualer man håller benhårt fast vid kring vigslar.  Som sagt, bara en lite fundering jag har.
  • Troll1

    Men hur kommer det sig att alla mammas vänner gjorde så på 50-60-talet? Var det bara de? Mig spelar det ingen större roll kan jag säga. Bara nyfiken.

  • älskarlivet

    Ingen aning, jag har bara hört talas om en som gått in med sin pappa och det var min kusin. Hennes man är engelsk, så troligen tog de vissa traditioner därifrån.


    Troll1 skrev 2008-12-04 11:32:29 följande:
    Men hur kommer det sig att alla mammas vänner gjorde så på 50-60-talet? Var det bara de? Mig spelar det ingen större roll kan jag säga. Bara nyfiken.
  • Ore
    Emmet99 skrev 2008-12-04 10:50:19 följande:
    och här skuttar jag raskt tillbaka till ämnet=)Jag vill bli överlämnad av min pappa, och skall bli det. Helt enkelt för att det känns rätt. Pappa har varit mitt stora enorma stöd genom hela livet (min mamma dog när jag var 13) och jag har växt upp med honom som ensamstående pappa. Hade situationen varit den omvända, att det var mamma jag hade växt upp med och inte hade en pappa hade jag nog velat bli överlämnad av henne. För mig har det inget med kön att göra. Det är mer att den viktigaste personen i mitt förflutna lämnar över mig till min framtids viktigaste person. Att min blivande man har pappas "välsignelse" eller vad man ska säga är jätteviktigt för mig. Förhållanden där pojkvän och pappa hatar varandra har jag haft och tycker det är fantastiskt jobbigt. Men så är nu inte fallet och överlämnandet är för mig en slags symbol av min blivande man är en välkommen och självklar del av familjen =) Vilket är viktigt för mig. Vill du bli överlämnad av din pappa för att det känns rätt för er, kör hårt. Det är ju ert bröllop och det är er det skall kännas rätt för.
    Hur kommer din blivande man göra? Kommer hans föräldrar få möjlighet att lämna över honom, som ett godkännande av dig? Eller är inte hans föräldrar viktiga för honom, och om de är det, förtjänar de inte att bli uppmärksammade vid vigseln på samma sätt som din pappa?

    Och som Duchess säger: I svenska kyrkan håller inte argumentet "det är ert bröllop, gör som ni vill".

    I övrigt så undrar jag hur du tänker kring symboliken. Hur får du en överlämning av dig från din pappa till din man att betyda att han är välkommen i familjen? När jag tolkar symbolen (alltså bara tänker vad som sker när man lämnar över något) så tänker jag mer "Här har du henne, jag har fått nog nu...". Ungefär som när man lämnar över en gallskrikande bebis till någon annan som får trösta den...
Svar på tråden brudöverlämning