• Johanf­redrik­sson
    Äldre 19 Aug 15:36
    61107 visningar
    269 svar
    269
    61107

    Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

    Hej,

    Jag och min fru har allvarliga problem! Problemet består i att min fru börjat tvivla starkt på mig. Detta på grund av att jag hamnat i ett mönster som hon försökt och försökt och försökt att få ur mig ur. Mest genom att prata med mig och säga att jag måste göra något... ='(
    Mönstret är att vi aldrig (under tio gånger på ett år) har sex. En anledning till detta är att jag inte kan få bort negativa saker ur hjärnan... Räkningar, att vi har ont om pengar, att bilen går sönder, stress på jobbet, att det är stökigt hemma, diska varenda dag, slänga sopor, gå ut med hundar, handla, dammsuga, laga mat o.s.v o.s.v
    Allt detta har på något märkligt vis fastnat på min hjärna så pass mycket att när min fru går förbi köksdörren naken, så ser jag henne, tänker WOW och på allt jag vill göra med henne, men fortsätter diska =( Jag kan inte stänga av det negativa och ge mig hän åt det jag verkligen vill och det jag verkligen känner! Detta har lett till att hon tror att jag inte vill alls, att hon har fått dåligt självförtroende och nu till att hon börjat tvivla på mig och vad jag vill och börjat söka efter andra vägar.
    Jag älskar min fru över allt annat i hela världen och skulle dö för henne. Jag vill leva resten av mitt liv med henne och bilda familj med henne och i och med att det har skakat till allvarligt i vårat äktenskap den senaste tiden (Jag vill inte gå in på hur i detalj. Det finns mer, men jag vill inte hänga ut någon), så har min ögon öppnats totalt, alla dammar har brustit och pinnen jag haft uppkörd i arselet har lossnat.
    Jag är beredd att göra vad som helst för vårat äktenskap och för att hon ska förstå att jag menar vad jag säger när jag säger att jag är villig att göra vad som helst. Jag kan fixa det här om jag bara får en chans till.
    Jag vet inte vad jag ska ta mig till!!! Hon verkar ha blivit totalt kall och känslolös på ingen tid alls och inget jag säger får henne att tro mig det minsta lilla mer ='(
    Jag har tittat på äktenskapsrådgivning och på parterapi, men det känns som om jag är den enda som är villig att verkligen arbeta för vårt äktenskap nu. Hon har ju redan gjort det så länge att hon inte tror att det tjänar något till längre.
    Det hon har gjort är att försöka prata med mig om problemet om och om igen, men jag har ändå inte lyckats ta mig ur hålet och göra som jag egentligen vill och nu är jag rädd att det är för sent ='(
    Vi bor fortfarande ihop, men det är extremt pressat, för jag vill bara klamra mig fast vid henne och tala om hur mycket jag älskar henne och vad jag är villig att göra för oss medans hon behöver "utrymme" vilket gör att vi sitter i varsin soffa framför TV'n... Jag sitter och mår dåligt över att inte kunna göra ett skit annat än vänta på hennes beslut och hon sitter och mår dåligt över att hon är rädd att ta fel beslut. Tänk om Gud verkligen fanns... Då skulle jag be honom om hjälp att få min fru att inse att jag verkligen menar vad jag säger och att hon inte behöver vara rädd för att ge oss en chans till.
    Som jag ser det är det här vårt första riktiga problem inom äktenskapet och att det skulle leda till skiljsmässa känns som ett fruktansvärt slöseri! Herre gud... Man måste jobba för att ett äktenskap ska fungera och jag vet att jag varit väldigt dålig på det, men FAN... Låt mig jobba nu då! Ge inte upp... Snälla!

    Vi fungerar tillsammans till hundra procent och på alla plan... Det är bara det här med sex som blivit ett stort problem när det inte behöver vara det. Om man bortser från det sexuella, så har jag alltid visat att jag älskar henne genom beröring, genom att tala om det för henne flera gånger varje dag, genom att ta hand om henne om hon behöver hjälp med vad som helst allt som en äkta man ska göra utom just sex ='(
    Satans helvetes jävla skit så arg jag är på mig själv! Jag önskar jag hade gjort något tidigare, men nu när jag varit en idiot, så önskar jag att jag fick chansen att göra något nu!

    Ett annat problem är att jag fått henne att tro att jag inte vill ha barn ='( Detta genom samma sak som det med sex. Jag har varit fast i allt det negativa. Så fort hon nämnt barn, så har jag bara tänkt "Vi har inte råd" eller något liknande, fast jag egentligen inte alls bara tycker så! Herre Gud... Jag vill också ha barn... Som fasen. Jag ser ju för Guds skull en framtid med oss som en familj boende i ett vitt hus med blåa knutar vid kusten. Röd entrédörr, ett sådant där sött litet hus till brevlåda utanför, vår lilla dotter Emma som knatar runt och leker på tomten med våra två små pudlar... Varför kan hon inte förstå att vi vill åt precis samma håll, bara att jag behövt hjälp att ge mig hän åt det positiva och släppa all skit som egentligen inte behöver tynga ner mig och därmed oss! Hur f*n förklarar man för någon som ledsnat på att försöka, och som därför inte tar till sig någonting längre, att vi KAN gå samma väg mot framtiden tillsammans, att vi vill precis till samma plats? Jag är så rädd.... Så otroligt rädd att förlora henne och därmed alla drömmar om vår framtid och vårt liv tillsammans!

    Min fru är kvinnan i mitt liv och jag trodde aldrig man kunde hitta någon man känner så här för. Jag älskar henne mer och mer för varje dag och inget har någonsin känts mer rätt, "våra" problem till trots...

    Hjälp! ='(

  • Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...
  • Troll1
    Äldre 3 Nov 19:24

    Nånicka: Håller (tyvärr) med dig i vartenda ord du skriver.

  • Troll1
    Äldre 3 Nov 19:28

    Den bistra verkligheten är att ju mer skit du tar emot desto mindre respekt och kärlek får du av din fru. Hon kommer att se ner på dig (om hon inte redan gör det) för att du är så undergiven.
    Hemskt men sant.
    Frustrerande att läsa tråden, men samtidigt kan jag inte låta bli. Vill läsa att du brutit dig ur med sinnet och hedern i behåll.

  • Nånick­a
    Äldre 3 Nov 19:30

    Hmmm... såg att det jag skrivit låter ganska hårt. Hoppas du inte tar det fel. Vet att när jag gick igenom en jobbig relation så hjälpte det när min brorsa gav mig "hårda" råd. Jag blir bara så ledsen och frustrerad. Vi har så lätt för att blanda ihop begreppet "kärlek" med något som är sjukligt och nästan hysteriskt. Jag vet hur det är. Men sedan träffar man någon som visar en riktig kärlek och man undrar hur man kunde gått på en sådan nit. Kärlek är självuppoffrande och ser till den andras bästa. Den är fridfull och glad. Visst, det är kämpigt och skit ibland, men det tar man sig igenom tillsammans.
    Jaha, och nu blev det ett till långt inlägg. Vad jag egentligen ville ha sagt är att jag verkligen inte vill hacka på dig, utan bara vill dig väl. Det finns en väg ut, men du måste ta ett steg. Jag tror faktiskt på fullt allvar inte att det kan bli bra just nu. Och jag vill inte säga att det kanske kommer bli det i framtiden, för det ska du inte ens tänka på. Jag kanske har helt fel, men jag tror att det kan vara dags att släppa taget och låta henne ta konsekvensen av sitt beteende.

    Lycka till!

  • Nånick­a
    Äldre 3 Nov 19:32

    Tack. Det känns som att jag skrivit ganska hårt, men jag kan inte låta bli!!


    Troll1 skrev 2008-11-03 19:24:29 följande:
    Nånicka: Håller (tyvärr) med dig i vartenda ord du skriver.
  • Troll1
    Äldre 3 Nov 19:42

    Nånicka: Det var inga hårda ord, bara omtänksamma. Jag har också varit i en riktigt dålig relation - lääänge. Man blir formad av det och på många sätt önskar jag att jag sluppit den erfarenheten och så många år "bortkastade", samtidigt som jag uppskattar min nuvarande man och hans omtänksamhet på ett annat sätt. Annars hade jag kanske tagit den för given.

  • Nånick­a
    Äldre 3 Nov 19:59

    Ja, det är sant. Kommer ihåg att nån skrev i en annan tråd här på BT att hon hade så dåligt självförtroende och hade svårt att ta till sig kärlek. Det kan ju skapa små hinder att ta sig över i en relation. Inget man inte kan jobba sig igenom, men man slipper ju hellre. Och en sådan relation som TS befinner sig i lämnar ju spår som man upptäcker när man ger sig in i något nytt.

  • Äldre 3 Nov 21:10

    Hela den här tråden är full av människor som försöker ruska om TS och helst bokstavligen lyfta honom åt sidan, ut i friska luften och ut till friska perspektiv. jag blir helt frustrerad och galen märker jag.

    Kanske för att jag från insidan vet hur destruktivt den här sortens relation är och hur mycket liv som finns utanför dem.

    Johan, du måste ta ett annat avstamp i det här!
    Jag står fast vid lägenhetslånet och att du sätter träffasförbud, utom på terapin i åtminstone några veckor.
    telefon och sms inkluderat!

  • shakyn­ose
    Äldre 3 Nov 21:57

    Jag måste också säga något till dig Johan! Jag var i en liknande situation för inte alls så länge sedan och det gör jätteont att läsa om hur du lägger så mycket skuld på dig själv!

    Självklart vill du försvara din älskade hustru och ert äktenskap, det är inte alls svårt att förstå. Men om det nu är på gång med terapin och det att din fru har lovat att bryta med den där killen så är detta ditt tillfälle att börja ställa krav! Och jag är ganska så säker på att din fru kommer att välja dig, men du måste faktiskt ge henne två tydliga alternativ: Antingen väljer hon att satsa på DIG och bara dig. Varför ska hon träffa honom igen då? Man måste inte träffas och äta mackor och snacka för att göra slut på en affär. Det räcker med ett sista sms: Vi kan inte träffas mer. Varför ska du ta hänsyn till deras förhållande? Gör inte det!!!!

    Det andra alternativet är att ni separerar. Och du måste visa att du är beredd att verkställa det alternativet. Även om det känns overkligt och omöjligt så får du faktiskt inte visa det för henne. Om hon vill veta vad du verkligen känner så får hon göra sig förtjänt av det genom att visa att hon är villig att ge dig det du behöver och förtjänar. Du behöver inte bjuda henne på din smärta längre! Tycker jag. Du kan säga att det inte är ditt drömscenario men du behöver inte bjuda henne på mer av din smärta!

    Om du fortsätter att ge henne utrymme för sin förvirring så har hon ingen synlig anledning att ta tag i sitt liv. Och så länge detta får pågå så kommer du inte att få den respekt och kärlek som du vill ha av henne. So what om hon ber om ursäkt, och? Det betyder ingenting. Jag tycker att det låter som att hon har jättesvårt att bryta med bernt och du gör det inte lättare genom att sitta bredvid och betrakta skiten utan att säga ifrån. "Baby steps" visst är det så, det kommer inte vara perfekt direkt, men jag tycker mest att hon fortfarande ligger på rygg och jollrar i spjälsängen om vi ska dra den jämförelsen;)

  • PennyJ­enny
    Äldre 4 Nov 12:00
    shakynose skrev 2008-11-03 21:57:38 följande:
    Om du fortsätter att ge henne utrymme för sin förvirring så har hon ingen synlig anledning att ta tag i sitt liv. Och så länge detta får pågå så kommer du inte att få den respekt och kärlek som du vill ha av henne. So what om hon ber om ursäkt, och? Det betyder ingenting. Jag tycker att det låter som att hon har jättesvårt att bryta med bernt och du gör det inte lättare genom att sitta bredvid och betrakta skiten utan att säga ifrån. "Baby steps" visst är det så, det kommer inte vara perfekt direkt, men jag tycker mest att hon fortfarande ligger på rygg och jollrar i spjälsängen om vi ska dra den jämförelsen;)
    Håller med dig! Det jag satt och funderade på är att jag tror inte att hon gör det hon gör rent beräknande. Jag tror inte att hon går runt och tänker att hon ska utnyttja dig och att du är så snäll och inte ställer krav på henne, det tror jag få människor gör. Men du ger henne utrymme att göra det. Genom att inte ställa krav, inte agera och faktiskt ursäkta hennes beteende (för det gör du) så låter du henne styra oavsett om du vill eller inte. Jag tror inte hon kommer ändra sig om hon inte måste. Och måste i det här fallet är att hon ställs inför ett val, välja att fortsätta som hon gör och förlora dig eller ändra sitt beteende och kunna rädda det som ni har. Och genom att inte ställa krav på henne, riktiga krav med riktiga konsekvensker, så "utamnar" du inte henne att faktiskt ändra sitt beteende.

    Jag är rädd att du nog försöker se något som idag inte riktigt finns där. Du väljer att se att hon inte träffar Bernt nu som framsteg, om än små, men blundar för att hon faktiskt inte hållit sitt löfte till dig och avslutat relationen helt. Jag förstår varför du väljer att se det som en viss framgång, du älskar henne och tror på er och er relation. Det kan du fortsätta att göra även om du ställer krav. Om er relation i långa loppet inte skulle klara av att du ställer krav på att hon faktiskt behandlar dig med respekt och håller de löften som hon ger, vad är det då för realation? Är den då värd att kämpa för? För mig låter det i så fall som att du håller fast vid något som inte finns. Du måste våga stå upp för dig själv också och inte bara ge henne en arena att göra som hon vill på, för det är vad du förser henne med.
  • Äldre 4 Nov 12:09

    SÅ bra skrivet!

    Lyssnar du Johan?
    För jag tycker inte att det alls verkar så, trots att du så artigt tackar alla hela tiden. Ni valsar vidare i er dans, båda ensamma i samma rum. Jag får ont i magen.

    Och jag är inte ens där.


    PennyJenny skrev 2008-11-04 12:00:56 följande:
    Håller med dig! Det jag satt och funderade på är att jag tror inte att hon gör det hon gör rent beräknande. Jag tror inte att hon går runt och tänker att hon ska utnyttja dig och att du är så snäll och inte ställer krav på henne, det tror jag få människor gör. Men du ger henne utrymme att göra det. Genom att inte ställa krav, inte agera och faktiskt ursäkta hennes beteende (för det gör du) så låter du henne styra oavsett om du vill eller inte. Jag tror inte hon kommer ändra sig om hon inte måste. Och måste i det här fallet är att hon ställs inför ett val, välja att fortsätta som hon gör och förlora dig eller ändra sitt beteende och kunna rädda det som ni har. Och genom att inte ställa krav på henne, riktiga krav med riktiga konsekvensker, så "utamnar" du inte henne att faktiskt ändra sitt beteende. Jag är rädd att du nog försöker se något som idag inte riktigt finns där. Du väljer att se att hon inte träffar Bernt nu som framsteg, om än små, men blundar för att hon faktiskt inte hållit sitt löfte till dig och avslutat relationen helt. Jag förstår varför du väljer att se det som en viss framgång, du älskar henne och tror på er och er relation. Det kan du fortsätta att göra även om du ställer krav. Om er relation i långa loppet inte skulle klara av att du ställer krav på att hon faktiskt behandlar dig med respekt och håller de löften som hon ger, vad är det då för realation? Är den då värd att kämpa för? För mig låter det i så fall som att du håller fast vid något som inte finns. Du måste våga stå upp för dig själv också och inte bara ge henne en arena att göra som hon vill på, för det är vad du förser henne med.
  • Troll1
    Äldre 4 Nov 12:42
    passionsblomman skrev 2008-11-04 12:09:12 följande:
    SÅ bra skrivet! Lyssnar du Johan?För jag tycker inte att det alls verkar så, trots att du så artigt tackar alla hela tiden. Ni valsar vidare i er dans, båda ensamma i samma rum. Jag får ont i magen.Och jag är inte ens där.
    Exakt.
  • flower­75
    Äldre 4 Nov 16:29

    Håller med dig! Det jag satt och funderade på är att jag tror inte att hon gör det hon gör rent beräknande. Jag tror inte att hon går runt och tänker att hon ska utnyttja dig och att du är så snäll och inte ställer krav på henne, det tror jag få människor gör. Men du ger henne utrymme att göra det. Genom att inte ställa krav, inte agera och faktiskt ursäkta hennes beteende (för det gör du) så låter du henne styra oavsett om du vill eller inte. Jag tror inte hon kommer ändra sig om hon inte måste. Och måste i det här fallet är att hon ställs inför ett val, välja att fortsätta som hon gör och förlora dig eller ändra sitt beteende och kunna rädda det som ni har. Och genom att inte ställa krav på henne, riktiga krav med riktiga konsekvensker, så "utamnar" du inte henne att faktiskt ändra sitt beteende. Jag är rädd att du nog försöker se något som idag inte riktigt finns där. Du väljer att se att hon inte träffar Bernt nu som framsteg, om än små, men blundar för att hon faktiskt inte hållit sitt löfte till dig och avslutat relationen helt. Jag förstår varför du väljer att se det som en viss framgång, du älskar henne och tror på er och er relation. Det kan du fortsätta att göra även om du ställer krav. Om er relation i långa loppet inte skulle klara av att du ställer krav på att hon faktiskt behandlar dig med respekt och håller de löften som hon ger, vad är det då för realation? Är den då värd att kämpa för? För mig låter det i så fall som att du håller fast vid något som inte finns. Du måste våga stå upp för dig själv också och inte bara ge henne en arena att göra som hon vill på, för det är vad du förser henne med.

    Håller med exakt.

  • flower­75
    Äldre 4 Nov 16:33

    Håller med dig! Det jag satt och funderade på är att jag tror inte att hon gör det hon gör rent beräknande. Jag tror inte att hon går runt och tänker att hon ska utnyttja dig och att du är så snäll och inte ställer krav på henne, det tror jag få människor gör. Men du ger henne utrymme att göra det. Genom att inte ställa krav, inte agera och faktiskt ursäkta hennes beteende (för det gör du) så låter du henne styra oavsett om du vill eller inte. Jag tror inte hon kommer ändra sig om hon inte måste. Och måste i det här fallet är att hon ställs inför ett val, välja att fortsätta som hon gör och förlora dig eller ändra sitt beteende och kunna rädda det som ni har. Och genom att inte ställa krav på henne, riktiga krav med riktiga konsekvensker, så "utamnar" du inte henne att faktiskt ändra sitt beteende. Jag är rädd att du nog försöker se något som idag inte riktigt finns där. Du väljer att se att hon inte träffar Bernt nu som framsteg, om än små, men blundar för att hon faktiskt inte hållit sitt löfte till dig och avslutat relationen helt. Jag förstår varför du väljer att se det som en viss framgång, du älskar henne och tror på er och er relation. Det kan du fortsätta att göra även om du ställer krav. Om er relation i långa loppet inte skulle klara av att du ställer krav på att hon faktiskt behandlar dig med respekt och håller de löften som hon ger, vad är det då för realation? Är den då värd att kämpa för? För mig låter det i så fall som att du håller fast vid något som inte finns. Du måste våga stå upp för dig själv också och inte bara ge henne en arena att göra som hon vill på, för det är vad du förser henne med.

    Håller med exakt. Hmmm, ville få det så där ljusare. Tyckte det PennyJenny skrev var så bra. Så jag kopierade och det vart visst lite fel.

  • Apan Apanss­on
    Äldre 4 Nov 18:12

    Jadu, Johanfredriksson... Vore jag din fru skulle jag inte heller ha någon respekt för dig, tyvärr. DU väljer helt och hållet hur DU låter dig behandlas, och du framstår verkligen som århundradets största dörrmatta och mespropp.

    För att komma med ngt slags råd: Jag tror det bästa är att lämna henne och förhållandet ett tag. Ta en time-out, och starta om på nytt när ni BÅDA är motiverade och redo för det. Det tror jag skulle kunna bryta den onda cirkeln och få henne att tänka till. (TA dig råd, och skyll inte på ekonomiska hinder.)

    Herregud, ta tag i ditt liv! Are you a man or a mouse?

  • Troll1
    Äldre 15 Nov 11:49

    Vart tog han vägen?

  • flower­75
    Äldre 16 Nov 09:35

    Hur går det??
    Har det hänt nått, vart är du??

  • missdr­ak
    Äldre 16 Nov 23:54

    F_N skit i disken låt den stå en dag eller två, släpp allt ansvar och bli barn igen inget löser sig för att du grubblar ännu mera. Överaska regällt och lås in er en helg och bara på tuman hand umgås låt det bli en helg åt din fru med total uppvaktning. levand ljus och blommor hela paketet. kanske köpa nya underkläder och vissa att du förtfarande vill ha henne.

    min m2b pluggar och vi ska gifta oss sept.-09 och vi plannerar barn för det kommer att förgylla oss begge mer än rikedom.

  • Plätti­s
    Äldre 15 Jun 15:02
    madmoxxi1177 skrev 2015-06-15 13:16:58 följande:
    hjärtat, har ditt konto blivit kapat?
    Det är en spammare. Jag har ingen aning om hur de lyckas skapa konton och hitta alla gamla trådar som INGEN skrivit i på tio år, men de brukar dra upp en tio-femton stycken innan de blir blockade.
    Per aspera ad astra, ad infinitum.
  • Aniara­4
    Äldre 16 Jun 12:53
    madmoxxi1177 skrev 2015-06-15 13:16:58 följande:
    hjärtat, har ditt konto blivit kapat?
    Tips: Citera inte ett helt inlägg som bryter mot reglerna och förmodligen kommer att bli borttaget. Särskilt inte om det är reklam. Då finns ju reklamen kvar även om originalinlägget är borttaget.
Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...