Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

Jag håller fullständigt med, var precis vad jag tänkte, hon verkar ha hamnat i en depression och inte bara något "jag är lite nere". Och att få någon att förstå det och inse att de behöver hjälp är inte helt lätt.

På ett sätt kan jag tycka att du bara ska packa dina väskor och försvinna, hon har fått mer än sin beskärda del av chanser för att rätta till det hela. Å andra sidan så kan man ju inte bara packa ihop och dra så fort det blir tufft. Jag misstänker att du lägger ganska stor vikt vid dina löften om att älska i nöd och lust. Och du måste ju ha sett en annan sida av henne, annars borde du inte blivit kär i henne (och har du inte det, utan att hon alltid varit så här, då är det du som dras människor som inte är bra för dig och behöver hjälp) och gift dig med henne och då är det klart att du vill ha tillbaka den kvinna du blev kär i. Så visst är det värt att fajtas och kämpa för kärleken, men inte till vilket pris som helst. Inte när man hela tiden gör allt ensidigt och möts av "jag orkar inte". Inte ens om personen lider av en depression, men du kan inte göra henne frisk. Du kan inte få henne att orka. Du kan inte få henne att sluta ha kontakt med B (vilket bara är sååååå djälva otroligt att hon har och något som jag aldrig hade accepterat i din situation). Allt det måste hon vilja och jobba för själv. Du kan finnas där och sötta henne, men om inte viljan finns hos henne och hon bjuder till, då kan du göra alla rätt men ändå inte vinna.

Och jag tänkte det när jag läste att du tränar, så att du ska vara snygg så att din fru håller fingarna borta från andra. MEN HALLÅ?!?!?!?!?!? Det är som att höra en kvinna som är fysiskt misshandlad resonera. Om bara jag vore/gjorde/var si och så så skulle allt vara bra. Tror du vekrligen på det själv? På allvar?

Allvarligt talat, vi har levt utan sex av och till i vårt förhållande men ALDRIG någon gång att jag tänkt vara otrogen och därmed skymfa min man på det sättet. Om mannen inte vill så har vi ett problem och då är vi TVÅ som skall lösa detta, antingen det nu handlar om pengar, arbete eller annat. Det är en MYCKET dålig ursäkt att gå till andra för att få sex och det är banne mig inget man gör för att man inte får som man vill. Det tyder (tyvärr får man säga) på brist på både känslor och respekt för den man lever med. Sen finns det visst s k öppna förhållanden men där är man ÖVERENS om den modellen, det verkar inte ni vara. Jag hoppas så för din egen skull att du tar dig ur förhållandet och återfår ditt egenvärde OCH hittar någon som älskar dig för den du är.

Det kommer mera ='(

Nej, inga fler lessna gubbar!!

Kom, skall jag sjung en vaggsång för dig, du måste behöva lite tröst i livet

hej, har läst hela tråden och det har kommit upp en massa tankar om dittan och dattan, det mesta jag har tänkt har dock blivit sagt redan så tänker inte pprepa den biten, men ditt senaste inlägg. Din fru behöver vård nu!!! Om hon inte själv orkar boka tid till hälsocentralen så bokar du den. Din fru lider helt tydligt av depression och nu misstänker jag (är ingen läkare men jobbar inom vården) att hon behöv lite mer en bara nån att prata ned, vilket hon också behöv.
Det du är inne på nu vad beträffar gullighet är bra! Försök orka med det ännu, är hon deprimerad nu, behöv hon det mer än nånsin tidigare även om hon inte visar det. det kan vara att det är det som håller henne kvar på kanten..
efter att ha läst hela tråden låter det som hon redan innan hon träffade berndt var väldigt deprimerad men du lade säkert inte märke till det på samma sätt då du själv hade saker att oroa dej över. Berndt höll henne säkert borta från att falla för djupt i depressionen, vilket kan vara orskaen till att hon fortfarande håller kontakt med honom, kanske känner hon att om hon släpper helt kanske hon faller utan att vara 100% säker på att du är där och tar i henne..
Jag var själv ganska ordentligt deprimerad för några år sedan i ett tidigare förhållande, och dom nätterna då det var som värst låg jag bara och stirrade rakt framför mig, men min dåvarande pojkvän orkade (oftast) natt efter natt smeka på mig. det var också han som såg till att jag fick proffesionell hjälp och mediciner

så även om det är jobbigt tycker jag; har du orkat såhär länge, orka lite till!!!!
Förhoppningsvis är ni ändå båda värda varandra!!!!!

Många kramar till er båda och hoppas det inte blev för långt att läsa..

Klisché; Kärleken övervinner allt! (utom sjukdomar och döden och kanske hungersnöd :/

Hej johan, visa att du är en man! sätt ner foten och S L Ä N G U T H O N. Ta hon under armen och skicka hon ut ur lägenheten och skicka hennes kläder mm ut genom fönstret, sen går du och skaffar en dam som verkligen vill vara tillsammans med dig och inte bara ska utnyttja dig för dig snällhet. Jag var i din situation för många år sen och mesade mig till magsår och långvariga sömnproblem. Fastän ni kommer över det är så kommer det att ligga och gro i bakrunden och du kommer nog att undra vad hon gör på jobbet just nu. För sista gången ;) sätt ner foten och visa att du är en man och gör dig av med subban (kan inte bättre säga!).

PS detta går för damerna som är i samma situation och johan.

chamor:
Tack för omtanken, men problemet med att besöka andra församlingar och deras rådgivning är att priserna då inte är subventionerade som de är om man besöker en rådgivning inom sin egen församling, så vi får nog vänta lite, men så länge det bara inte bli värre hemma (det blir faktiskt gradvis liiiiite, liiiiite bättre trots allt), så kan vi kanske hålla ut tills vi får tid. Det finns bara en riktig rådgivning inom svenska kyrkan att vända oss till här, så det får bli den =)
Står även i kö på Göteborgs Stads rådgivning, men samma sak gäller ju där...
Tack för omtanken!

didis:
Näe... Tyvärr är det inte så lyckligt och bra som du kanske hade hoppats, men än så har inte den feta damen sjungit...
Ja, min fru är kliniskt deprimerad och blir behandlad för det med medicin, men det är också anledningen till att jag försökr få henne att gå och prata med sin terapeut. Någon måste hjälpa henne ur hennes negativa tankespiral och det är rätt uppenbart att det inte är jag. Jag är vare sig rätt person eller kvalificerad att klara av det har jag insett =/
För tillfället känner jag mig rätt ensam i relationen, det har du så rätt i så, men jag kan inte bara se till hur det är nu och tycka att allt är hennes fel och att hon är så dum som gör som hon gör. Det finns fortfarande en anledning till varför vi är här idag och det är i huvudsak mitt fel. Jag tror helt säkert min fru har känt sig vansinnigt ensam i vår relation hon också under en lång tid. Speciellt med tanke på avsaknaden av den typ av närhet som hon inte fått av mig ='(
De två största problemen nu är:
1. För mig... Att Bernt finns kvar i bilden ö.h.t
2. För min fru... Att det förflutna med mig och avsaknaden på närhet som lett oss dit där vi är idag lever kvar i henne och är svårt för henne att komma över och tro att det ska kunna ändra sig. Samma sak som också gjort att hon fått känslor för Bernt.
Jag önskar så du kunde sparka henne i häcken för att hon har Bernt kvar och att det kunde göra att han försvann för evigt, men men... Önskan står i skogen och växer =/
Tack för dina åsikter!

PennyJenny:
Funderingen på att packa väskor och bara dra har funnits i mig länge nu när Bernt varit med i bilden och jag kan inte till 100% säga att den tanken är borta, men det är ju inte det jag vill, så jag kämpar på.
Hon må ha fått sin beskärda del av chanser, men så har ju även jag under den tid som hon försökt få mig att fatta det här med avsaknaden på närhet. Tror jag får ge ytterligare lite mer om jag ska få det här på fötter igen!
Du har mycket rätt att jag lägger stor vikt på mina löften och på äktenskapet! Det är ju det som håller mig flytande och som får mig att fortsätta kämpa. Jag tror verkligen inte att man bara ska ge upp när det är tufft. Alla har vi det tufft ibland och om man bara tar sig igenom det, så... Ja då blir man glad att man inte gav upp när man kommer ut på andra sidan. Jag tror att de flesta som går isär eller separerar/skiljer sig ger upp för lätt. Samhället är ju skapat så och fungerar ju så idag att det inte är så himla svårt. Annat var det förr!

Jag tror viljan finns där inne någonstans. Ibland lyser den liksom igenom. Det får mig att hoppas och att vi ska på rådgivning kanske kan fixa det här. Jag hoppas det iaf!

Jag tränar inte för att hon ska hålla fingrarna från andra. Du missuppfattade mig. Jag tränar för att hon inte ska kunna hålla fingrarna borta från mig =) Jag vill att hon ska vara helt galen i min kropp ;)
Hon är inte fysisk med andra ö.h.t... Jag vet... Naivt, men jag tror faktiskt på henne!
Om jag trodde annat eller visste det, så skulle jag INTE vara kvar. Det är något jag inte klarar eller accepterar ALLS!!! Kan inte nog understryka det! >=(

Masha:
Det är så vi haft det med, men efter låååång tid utan att hon fått "någon" respons från mig har hon ledsnat och nej, hon har inte sökt sex hos andra bara bekräftelse vilket är vad hon känner att hon saknat i och med avsaknaden på sexuell närhet...
I och med avsaknaden på den typen av närhet har hon börjat tvivla på känslorna jag känner för henne och det är därför hon fått en känsla för Bernt. =/
Vi har inte ett öppet förhållande. Det är inget som vare sig hon eller jag skulle varken vilja eller acceptera och det här är så nära den gränsen jag klarar av att gå. Minsta lilla övertramp nu så är det för mycket, men än tar jag mig inte ut! Först ska vi prova på terapi. Funkar inte det heller eller om det här med Bernt spårar ur på något sätt, så måste jag ta mig bort från henne även om det är det sista jag egentligen vill göra ='(

didis:
Sorry... Kan inte hjälpas =')

jojanna:
Ett par nya infallsvinklar i ett redan dsikuterat problem. Tackar! =)
Jag har verkligen inga planer på att sluta upp att gulla med henne och visa vad jag känner, men det är vääääldigt jobbigt och svårt när jag inte vet om, eller hur mycket, Bernt finns med i hennes hjärta eller tankar. Det är skitläskigt!
Tror eller t.o.m hoppas att du slagit huvudet på spiken när det gäller varför hon inte kan/törs släppa Bernt till 100%, för om du har rätt där, så är det ett problem som går att lösa och ett problem som innebär att en lösning på det skulle få Bernt att försvinna ur våra liv. Något jag tror vi behöver för att helhjärtat kunna fortsätta arbeta på oss tillsammans. Men så är jag ju partisk i frågan också så... Svårt för mig att säga!
Hoppas gör jag dock!
Sover gott om nätterna gör hon iaf. Hon somnar på två röda. Det är snarare jag som stirrar i taket i timmar innan jag somnar =/

Jag orkar ett litet tag till... Till efter terapin iaf. Sedan får vi se vad, om något, som händer!

Det var verkligen inte för långt! Tack för din åsikt!

Danny888:
Oj då... Det var en hård synvinkel. Kan inte slänga ut henne dock. Vi har köpt lägenhet tillsammans, så allt vi äger och har är vårt tillsammans. Det hade inte varit ett alternativ i alla fall heller så, men tack för synvinkeln. Om du varit i en liknande situation, så förstår jag om min situation kan tänkas göra dig upprörd, men jag är inte beredd att bara kasta bort någon jag älskar utan att slåss för mitt äktenskap först.
Jag ska gifta mig en gång i mitt liv... Den här gången... Det är därför viktigt för mig att jag verkligen har försökt allt innan jag är beredd att avsluta detta!

Tack allesammans för era kommentarer...

To be continued!!!

[citat]
chamor:Tack för omtanken, men problemet med att besöka andra församlingar och deras rådgivning är att priserna då inte är subventionerade som de är om man besöker en rådgivning inom sin egen församling, så vi får nog vänta lite, men så länge det bara inte bli värre hemma (det blir faktiskt gradvis liiiiite, liiiiite bättre trots allt), så kan vi kanske hålla ut tills vi får tid. Det finns bara en riktig rådgivning inom svenska kyrkan att vända oss till här, så det får bli den =)Står även i kö på Göteborgs Stads rådgivning, men samma sak gäller ju där...Tack för omtanken![citat]
Tror det är gratis i de flesta församlingar! Ska läsa resten du skrev nu men ville bara säga det innan jag glömmer bort det.

Ja du din stackare... Som sagt så vet man inte vad man ska säga men vill bara peppa dig att orka lite till även om hon just nu inte gör sig förtjänt av det. Men håller med dig att många skiljer sig för lätt men samtidigt så får du ju inte bränna ut dig. Tycker hur som helst det är bra att du tränar och dels får lite annat att tänka på men också sköter om dig själv och din kropp! Då orkar du också längre.

Hoppas på er!!!
Styrkekram

Jaaaa... vet faktiskt inte vad jag ska skriva riktigt.....

Först vill jag att du ska veta att jag inte bara skriver för skrivandets skull... Delar av detta (och mycket annat) har jag upplevt jag med...

För mej känns det bara som att det faktiskt verkligen är så att det krävs två för att dansa tango! Alla kan inte fungera tillsammans heller...

Om jag hade varit i din frus sits (om det nu verkligen BARA är depression det handlar om och inte avsaknad av känslor på nåt sätt, och om vi självklart "tänker bort" Bernt) så hoppas jag att min man orkar vara lika stark som du är nu... Tyvärr tror jag fortfarande inte att det är enda orsaken till denna härva! Så jag tänker fortsätta att hävda att hon inte är värd dig.. kanske inte du henne heller.. men just nu och i denna situation så är hon inte värd nåt av det du gör om du inte får ett smack tillbaka! Hon misshandlar dej psykiskt och jag kan inte se vad som kan finnas att "hitta tillbaka" till.. För även om ni klarar det närmsta året tillsammans och reder upp en del så kommer ni aldrig att bli vad ni var förut... aldrig nånsin... Du kommer mest troligt sitta och vara bitter över den tiden som var nu... Aldrig kunna förlåta... Eller är du en av alla dessa människor som bara "nöjer" sej om det är okej?

Jag tror att hon stannar och säger att hon älskar dej för att hon inte skulle klara av att vara utan din omtanke.. Det är ju du som är där och stöttar och fångar upp henne hela tiden.. Men du får ju ingenting tillbaka.. Det är ett rent utnyttjande av dina känslor!

Och jaa.. Jag skulle kunna leva utan sex med min man om jag fick en rimlig chans till att förstå varför... Jag skulle ALDRIG i hela mitt liv ens titta åt någon annans håll... Det är det vidrigaste jag kan tänka mej! Jag skulle ta tag i problemet så hårt jag bara kunde och gick det absolut inte hur vi än försökte så skulle jag hellre leva utan än att svika honom på det sättet! Det var ju inte det jag blev kär i hos honom från första början! Han har ju 10000 andra kvaliteter som attraherar mej med!!

Just nu kan jag bara känna att jag tycker så synd om dej för att du väljer att stå ut med det här... Och jag hoppas och tror att du en dag kommer att se tillbaka på allt det här och känna att du lärt dej nåt... Att nåntig bra kommit ur det! Och vid det laget hoppas jag att hon är långt, långt borta... För din skull!

Kramar S