• Johanfredriksson

    Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

    Hej,

    Jag och min fru har allvarliga problem! Problemet består i att min fru börjat tvivla starkt på mig. Detta på grund av att jag hamnat i ett mönster som hon försökt och försökt och försökt att få ur mig ur. Mest genom att prata med mig och säga att jag måste göra något... ='(
    Mönstret är att vi aldrig (under tio gånger på ett år) har sex. En anledning till detta är att jag inte kan få bort negativa saker ur hjärnan... Räkningar, att vi har ont om pengar, att bilen går sönder, stress på jobbet, att det är stökigt hemma, diska varenda dag, slänga sopor, gå ut med hundar, handla, dammsuga, laga mat o.s.v o.s.v
    Allt detta har på något märkligt vis fastnat på min hjärna så pass mycket att när min fru går förbi köksdörren naken, så ser jag henne, tänker WOW och på allt jag vill göra med henne, men fortsätter diska =( Jag kan inte stänga av det negativa och ge mig hän åt det jag verkligen vill och det jag verkligen känner! Detta har lett till att hon tror att jag inte vill alls, att hon har fått dåligt självförtroende och nu till att hon börjat tvivla på mig och vad jag vill och börjat söka efter andra vägar.
    Jag älskar min fru över allt annat i hela världen och skulle dö för henne. Jag vill leva resten av mitt liv med henne och bilda familj med henne och i och med att det har skakat till allvarligt i vårat äktenskap den senaste tiden (Jag vill inte gå in på hur i detalj. Det finns mer, men jag vill inte hänga ut någon), så har min ögon öppnats totalt, alla dammar har brustit och pinnen jag haft uppkörd i arselet har lossnat.
    Jag är beredd att göra vad som helst för vårat äktenskap och för att hon ska förstå att jag menar vad jag säger när jag säger att jag är villig att göra vad som helst. Jag kan fixa det här om jag bara får en chans till.
    Jag vet inte vad jag ska ta mig till!!! Hon verkar ha blivit totalt kall och känslolös på ingen tid alls och inget jag säger får henne att tro mig det minsta lilla mer ='(
    Jag har tittat på äktenskapsrådgivning och på parterapi, men det känns som om jag är den enda som är villig att verkligen arbeta för vårt äktenskap nu. Hon har ju redan gjort det så länge att hon inte tror att det tjänar något till längre.
    Det hon har gjort är att försöka prata med mig om problemet om och om igen, men jag har ändå inte lyckats ta mig ur hålet och göra som jag egentligen vill och nu är jag rädd att det är för sent ='(
    Vi bor fortfarande ihop, men det är extremt pressat, för jag vill bara klamra mig fast vid henne och tala om hur mycket jag älskar henne och vad jag är villig att göra för oss medans hon behöver "utrymme" vilket gör att vi sitter i varsin soffa framför TV'n... Jag sitter och mår dåligt över att inte kunna göra ett skit annat än vänta på hennes beslut och hon sitter och mår dåligt över att hon är rädd att ta fel beslut. Tänk om Gud verkligen fanns... Då skulle jag be honom om hjälp att få min fru att inse att jag verkligen menar vad jag säger och att hon inte behöver vara rädd för att ge oss en chans till.
    Som jag ser det är det här vårt första riktiga problem inom äktenskapet och att det skulle leda till skiljsmässa känns som ett fruktansvärt slöseri! Herre gud... Man måste jobba för att ett äktenskap ska fungera och jag vet att jag varit väldigt dålig på det, men FAN... Låt mig jobba nu då! Ge inte upp... Snälla!

    Vi fungerar tillsammans till hundra procent och på alla plan... Det är bara det här med sex som blivit ett stort problem när det inte behöver vara det. Om man bortser från det sexuella, så har jag alltid visat att jag älskar henne genom beröring, genom att tala om det för henne flera gånger varje dag, genom att ta hand om henne om hon behöver hjälp med vad som helst allt som en äkta man ska göra utom just sex ='(
    Satans helvetes jävla skit så arg jag är på mig själv! Jag önskar jag hade gjort något tidigare, men nu när jag varit en idiot, så önskar jag att jag fick chansen att göra något nu!

    Ett annat problem är att jag fått henne att tro att jag inte vill ha barn ='( Detta genom samma sak som det med sex. Jag har varit fast i allt det negativa. Så fort hon nämnt barn, så har jag bara tänkt "Vi har inte råd" eller något liknande, fast jag egentligen inte alls bara tycker så! Herre Gud... Jag vill också ha barn... Som fasen. Jag ser ju för Guds skull en framtid med oss som en familj boende i ett vitt hus med blåa knutar vid kusten. Röd entrédörr, ett sådant där sött litet hus till brevlåda utanför, vår lilla dotter Emma som knatar runt och leker på tomten med våra två små pudlar... Varför kan hon inte förstå att vi vill åt precis samma håll, bara att jag behövt hjälp att ge mig hän åt det positiva och släppa all skit som egentligen inte behöver tynga ner mig och därmed oss! Hur f*n förklarar man för någon som ledsnat på att försöka, och som därför inte tar till sig någonting längre, att vi KAN gå samma väg mot framtiden tillsammans, att vi vill precis till samma plats? Jag är så rädd.... Så otroligt rädd att förlora henne och därmed alla drömmar om vår framtid och vårt liv tillsammans!

    Min fru är kvinnan i mitt liv och jag trodde aldrig man kunde hitta någon man känner så här för. Jag älskar henne mer och mer för varje dag och inget har någonsin känts mer rätt, "våra" problem till trots...

    Hjälp! ='(

  • Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...
  • Masha

    Tyvärr är det nog så, att om en man agerat som du gör, eller rättare sagt varit för feg för att agera, den mannen hade jag tappat all respekt för över huvud taget och ett sådant förhållande går inte att reparera senare. Jag hade kunnat känna medlidande för den mannen men inte respektera honom. Därmed hade vi inte kunnat ha sex heller, det kan man inte ha av medlidande.


    Johanfredriksson skrev 2008-08-20 18:47:58 följande:
    Ursäkta om jag fnissar lite, men skulle jag fått smulor skulle det känts åtminstone lite bättre, men varje gång hon kramar om mig (Typ när hon kommer hem från jobbet) eller som hon håller om mig när vi sover känns det mest som om hon tröstar sig med mig eller försöker trösta mig. Det känns som om det bara går av gammal vana. Hon säger att det inte är så, men det känns så. Det är inte som om man får en lång eller åtminstone kärleksfull blick och ett léende någon gång eller någonting annat som man kan ta för kärlek. Det är bara puss och kram som vem som helst ='(Det är att mötas någonstans jag hoppas att vi kommer kunna göra, men jag tänker trots alla läskiga förslag om att sätta ner foten och dunka näven i bordet vänta en liten stund till. Det måste gå att göra så också. Iaf. efter de råd jag fått muntligt. Det kanske är fegt, jag vet inte, men det känns verkligen som om hon behöver tid!Vi får väl se vad och om något händer ikväll... ='/
  • PennyJenny

    Som jag sa förut, preliminärboka en tid för rådgivning!! Ställ krav på henne. Det minsta hon kan göra om hon nu fortfarande är kär i dig är att följa med dig på det. Annars stämmer inte hennes ord med hennes handling. Sedan ska hon kanske ha privata sessioner (och du med för den delen) för det brukar behövas, allt vill man inte säga inför partnern.

    Sedan är det lite farligt att säga att hon kramar om dig av gammal vana och för att trösta. Du lever inte i henne och även om du tycker att du känner henne bäst i världen så kan du inte läsa hennes tankar eller känna hennes känslor. Genom att låta henne köra över dig och bete dig som en total dörrmatta och dessutom ifrågasätta hennes intentioner med en handling eller en känsla så minskar du bara chansen att hon ska välja dig.

    Ni löser inte det här själva tror jag, du är för djupt ner i det känslomässiga träsket där du säger dig vilja göra allt och vad som helst för henne, men faktiskt i dagsläget inte ens kan boka en tid för rådgivning. Och med henne som velar som hon gör, för att du låter henne gör det när du inte ställer krav så blir det en kombination som jag tror att det måste in ett utomstådne proffs för.

    Hon kan inte både ha kakan och äta den och du måste stå upp för dig själv.

  • Mikabella

    hej...Har ögnat igenom tråden..kanske missat något, men måste göra ett litet inlägg. Ingen dålig smet det här. Lider med dig.

    Är såå lätt att "gå om varandra". den ene, din fru, försöker o försöker, tappare intresset o bli arg, ledsen, likgilltig. DÅ vaknar du, försöker, försöker o frun bli bara mer o mer arg.

    Jag kan erkänna att jag är en "junkie" för uppmärksamhet. Skulle inte vara otrogen för det behöver jag inte för att få bekräftelse, men jag hade nog utan tvekan börjat titta åt andra män om jag inte "fått" vad jag behövde hemma. När man väl har blivit "ratad" av sin man så är det ju ganska svårt att hitta tillbaka igen. Antingen får din fru helt enkelt bestämma sig för att hon inte klarar av "sveket" eller så får man bita i det sura äpplet o göra ALLT för att hitta tillbaka. Man kan inte sväva mitt emellan. Hon har det för lätt!

    Jag tror att du måste sluta vara så tillgänglig för henne. Jag tror hon älskar dig o vill vara med dig, men du kanske har blivit lite för "säker" o tillgälig? Ge henne en utmaning. Hon är så jäklans säker på att hon har dig som i en liten ask, om det plötsligt visar sig att hon inte har det kanske hon drar örnen åt sig o verkligen börjar fundera på vad hon håller på med? Våga sätta ner foten. Du har ju redan förlorat henne som det är just nu. Förlåt om jag låter hård, men jag har varit med om samma sak i ett tidigare förhållande o det som fick mig att lämna var att han helt enkelt kvävde mig med din längtan efter att "fixa" till all igen. han var för snäll o jag var mycket mer elak än vad jag själv önskade. Jag tyckte han hade fått sin chans, var irriterad på honom o jag behövde andrum. Hade han bara ställt mig mot väggen o gett mig ett ultimatum hade vi kanske fixat det eller iaf hade jag lämnat tidigare o på så sätt hade vi lidit mycket mindre båda två.

    Ge henne inte fler chanser. Ge henne ett ultimatum. GÅ eller stanna. Otrohet o att hon söker tröst hos andra män är inget som gör verken dig eller henne någon nytta!!

  • Helges Älskling

    Jag har ingen lösning på ditt problem mer än vad alla andra redan skrivit, sök proffesionell hjälp i form av samtaltearapi eller äktenskapsrådgivning. Har man låst sig i sina ställningar är det mycket svårt att prata sig ur det själv och man får se helt nya sidor när någon opartisk utomstående leder samtalet på nya spår.

    SÅ inga nya lösningar kan jag bidra med, däremot kan jag bidra med min uppfattning om hur du fru fungerar (men det är bara en spekulation ut ifrån mitt eget sätt att fungera)
    För mig är sex, jätteviktigt i ett förhållande, det är det som gör mitt och min kille/mans förhållande speciellt jämfört med alla andra människor jag har. Det är murbruket mellan tegelstenarna i vårt förhållande. När vi haft sex känner jag mig mer nära, mer kärleksfull mer "connectad" helt enkelt. Det ger mig också en bekräftelse jag inte kan vara utan. Han tänder på mig, han vill dela sin njutning med mig, han vill vara nära mig (o näe, gos o kram i soffan är INTE samma sak) Känslan jag får och söker är att jag är hans "gudinna"

    När jag blir dissad, eller vägrad sex så blir jag sårad, efter ett tag med upprepade tillfällen blir jag ledsen och känner mig oälskad, som att något fattas. Alla de andra viktiga bitarna blir mindre viktiga, kramen i köket eller "jag älskardig" betyder inte lika mycket, utan jag tänker bara..okej..snacka går ju..VISA det istället! jag vet att kärlek kommer i många fler former än bara sex, men utan sexbiten är det inte komplett för mig och jag börjar tveka på den andres känslor och min egen självbild.

    Om du som jag förstår det har "vägrat" sex länge och din fru har försökt prata med dig om det och inget blivit bättre så förstår jag hur det har blivit om det blivit!!
    Hon känner sig ratad, oåtrådd, obekräftad, obehövd och oälskad, sånt tär enormt! (det märker du ju själv nu)

    Ganska tidigt i tråden beskriver du en kväll och en morgon där hon frågar flera gånger om du inte älskar henne, om hon inte får en puss, och anger att du VET vad som är fel och varför hon är ledsen. För mig står det klart och tydligt att det är sex hon pratar om!!

    Att hennes längtan efter allt det där sex ger blir så stort att hon säker sig till någon ny är inte ok, men jag förstår det!
    Hon vill känna passion, närhet och känna sig åtrådd igen.

    Att hon säger sig vara kär i er båda och påstår att det kanske blir bättre genom att hon får sova där handlar om ren manipulation för att få möjlighet att testa av allt innan hon måste välja. Jag skulle tro att hon älskar dig i grunden, men den där pirriga kära, åtråhets känslan är död tack vare den frustration och otillräcklighet hon känt när du vägrat sex. Den nya killen känner hon förmodligen fysisk åtrå till och den känslan går ofta att förknippa eller överföra till "kär". Nu vill hon prova om denna åtrå kan förvandlas till kärlek...hon vill känna hur det är att känna passion igen och se vilket som är viktigast, den trygga kärleken med dig eller allt det andra hon har saknat så länge.

    Frågan är om du vill ställa upp på det här testerna i hopp om att hon faktiskt kommer välja dig i slutänden eller om det kanske är dags att agera och ta kommando över situationen själv.

    Det här är bara mina spekulationer, men jag tror inte jag är så fel på det..

    Lycka till!

  • hoppetozan

    Hej Johan!! Hur har det gått för dig?? Några framsteg?? Jag håller tummarna för dig!! Kram

  • Tooticki
    Johanfredriksson skrev 2008-08-22 08:30:32 följande:
    Det går åt helvete... ='(
    Någon förändring?
  • pollie

    Så här kan du inte ha det! Jag lider verkligen med dig!!

    Nu har jag inte läst hela tråden men det känns som att du inte har kontroll över din egen situation. Du MÅSTE ta ansvar för DITT liv och sätta ner foten, låt inte henne diktera alla villkor. Självklart ska hon inte sova hos Bernt, varför skulle hon?! Visst, hon kan sova borta om hon behöver tänka men inte hos Bernt! Sen håller jag med föregående inlägg om att din fru tappar respekten för dig om du är en dörrmatta och låter dig behandlas hur som helst. Jag har varit i den sisten och vet hur det är, till slut är alla känslor borta och den man en gång älskat framstår som ganska patetisk (låter hårt men så var det för mig).

    Så för DIN skull, och om det någonsin ska bli NI igen så börja sätta gränser, och tolera inte vad som helst!

    Lycka till med allt!! Styrkekramar!!

  • Johanfredriksson

    Jag sover borta med hundarna i natt... Så går det... ='(

Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...