• Johanf­redrik­sson
    Äldre 19 Aug 15:36
    61748 visningar
    269 svar
    269
    61748

    Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

    Hej,

    Jag och min fru har allvarliga problem! Problemet består i att min fru börjat tvivla starkt på mig. Detta på grund av att jag hamnat i ett mönster som hon försökt och försökt och försökt att få ur mig ur. Mest genom att prata med mig och säga att jag måste göra något... ='(
    Mönstret är att vi aldrig (under tio gånger på ett år) har sex. En anledning till detta är att jag inte kan få bort negativa saker ur hjärnan... Räkningar, att vi har ont om pengar, att bilen går sönder, stress på jobbet, att det är stökigt hemma, diska varenda dag, slänga sopor, gå ut med hundar, handla, dammsuga, laga mat o.s.v o.s.v
    Allt detta har på något märkligt vis fastnat på min hjärna så pass mycket att när min fru går förbi köksdörren naken, så ser jag henne, tänker WOW och på allt jag vill göra med henne, men fortsätter diska =( Jag kan inte stänga av det negativa och ge mig hän åt det jag verkligen vill och det jag verkligen känner! Detta har lett till att hon tror att jag inte vill alls, att hon har fått dåligt självförtroende och nu till att hon börjat tvivla på mig och vad jag vill och börjat söka efter andra vägar.
    Jag älskar min fru över allt annat i hela världen och skulle dö för henne. Jag vill leva resten av mitt liv med henne och bilda familj med henne och i och med att det har skakat till allvarligt i vårat äktenskap den senaste tiden (Jag vill inte gå in på hur i detalj. Det finns mer, men jag vill inte hänga ut någon), så har min ögon öppnats totalt, alla dammar har brustit och pinnen jag haft uppkörd i arselet har lossnat.
    Jag är beredd att göra vad som helst för vårat äktenskap och för att hon ska förstå att jag menar vad jag säger när jag säger att jag är villig att göra vad som helst. Jag kan fixa det här om jag bara får en chans till.
    Jag vet inte vad jag ska ta mig till!!! Hon verkar ha blivit totalt kall och känslolös på ingen tid alls och inget jag säger får henne att tro mig det minsta lilla mer ='(
    Jag har tittat på äktenskapsrådgivning och på parterapi, men det känns som om jag är den enda som är villig att verkligen arbeta för vårt äktenskap nu. Hon har ju redan gjort det så länge att hon inte tror att det tjänar något till längre.
    Det hon har gjort är att försöka prata med mig om problemet om och om igen, men jag har ändå inte lyckats ta mig ur hålet och göra som jag egentligen vill och nu är jag rädd att det är för sent ='(
    Vi bor fortfarande ihop, men det är extremt pressat, för jag vill bara klamra mig fast vid henne och tala om hur mycket jag älskar henne och vad jag är villig att göra för oss medans hon behöver "utrymme" vilket gör att vi sitter i varsin soffa framför TV'n... Jag sitter och mår dåligt över att inte kunna göra ett skit annat än vänta på hennes beslut och hon sitter och mår dåligt över att hon är rädd att ta fel beslut. Tänk om Gud verkligen fanns... Då skulle jag be honom om hjälp att få min fru att inse att jag verkligen menar vad jag säger och att hon inte behöver vara rädd för att ge oss en chans till.
    Som jag ser det är det här vårt första riktiga problem inom äktenskapet och att det skulle leda till skiljsmässa känns som ett fruktansvärt slöseri! Herre gud... Man måste jobba för att ett äktenskap ska fungera och jag vet att jag varit väldigt dålig på det, men FAN... Låt mig jobba nu då! Ge inte upp... Snälla!

    Vi fungerar tillsammans till hundra procent och på alla plan... Det är bara det här med sex som blivit ett stort problem när det inte behöver vara det. Om man bortser från det sexuella, så har jag alltid visat att jag älskar henne genom beröring, genom att tala om det för henne flera gånger varje dag, genom att ta hand om henne om hon behöver hjälp med vad som helst allt som en äkta man ska göra utom just sex ='(
    Satans helvetes jävla skit så arg jag är på mig själv! Jag önskar jag hade gjort något tidigare, men nu när jag varit en idiot, så önskar jag att jag fick chansen att göra något nu!

    Ett annat problem är att jag fått henne att tro att jag inte vill ha barn ='( Detta genom samma sak som det med sex. Jag har varit fast i allt det negativa. Så fort hon nämnt barn, så har jag bara tänkt "Vi har inte råd" eller något liknande, fast jag egentligen inte alls bara tycker så! Herre Gud... Jag vill också ha barn... Som fasen. Jag ser ju för Guds skull en framtid med oss som en familj boende i ett vitt hus med blåa knutar vid kusten. Röd entrédörr, ett sådant där sött litet hus till brevlåda utanför, vår lilla dotter Emma som knatar runt och leker på tomten med våra två små pudlar... Varför kan hon inte förstå att vi vill åt precis samma håll, bara att jag behövt hjälp att ge mig hän åt det positiva och släppa all skit som egentligen inte behöver tynga ner mig och därmed oss! Hur f*n förklarar man för någon som ledsnat på att försöka, och som därför inte tar till sig någonting längre, att vi KAN gå samma väg mot framtiden tillsammans, att vi vill precis till samma plats? Jag är så rädd.... Så otroligt rädd att förlora henne och därmed alla drömmar om vår framtid och vårt liv tillsammans!

    Min fru är kvinnan i mitt liv och jag trodde aldrig man kunde hitta någon man känner så här för. Jag älskar henne mer och mer för varje dag och inget har någonsin känts mer rätt, "våra" problem till trots...

    Hjälp! ='(

  • Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 14:44
    #91
    Tooticki skrev 2008-08-20 14:27:07 följande:
    Jag tror fortfarande att du behöver vara tydlig. Slå näven i bordet och säg att hon måste bestämma sig, packa en väska och sov hos en kompis några nätter. Stäng av telefonen så att du inte går och kollar efter samtal/sms på den hela tioden. Var kall och vänta ut henne. Om hon vill leva med dig kommer det få henne att inse det, risken att förlora dig (inte att du förlorar henne) kommer att öppna hennes ögon!Sluta gör dig själv till ett offer, börja ställa krav. JA, du har handlat fel i er relation, men nu är det hon som är en velpotta...
    Du kan ha en poäng där, men jag har ingen vän jag kan sova hos =( Jag kan sova hos våra vänner (hennes kusin och hennes kille), men bara någon natt. Har planerat att göra det på fredag när han är gräsänkling...
  • fredag den 13e
    Äldre 20 Aug 14:45
    #92

    Vad du än har gjort innan ger väl inte henne rätt att bete sig som hon vill?
    Är hon missnöjd med vad du gjort och ser så allvarligt på det så skulle hon väl ha lämnat dig för det. Hon valde att stanna och har man fattat det beslutet så ska man väl nånstans också ha förlåtit/lagt bakom sig det som hänt.
    Har hon inte gjort det då får hon väl säga det då och ta steget därifrån att tillsammans kämpa eller ensam gå därifrån, inte hålla på å jolla med nån spoling!

  • skille
    Äldre 20 Aug 14:46
    #93

    jeg hadde IKKE fikset at min m2b var forlesket i en annet samtidig som i meg. jeg ville satt ett ultimatum, uansett hvor mye jeg elsket han. kanksje det er det dere trenger at en av dere setter ned foten for at det skal skje noe. Har du tenkt på at hun kanskje ikke helt forstår at du mener alvor siden du ikke sier rett ut at du ikke vil at han skal være i livet hennes?

  • lillP
    Äldre 20 Aug 14:46
    #94

    Kan hon inte följa med på mässan? Om mässan är i en annan stad och hon inte kan följa med på själva mässan kan hon väl iaf följa med till den staden? Ni kan bo på hotell och pyssla om varandra. Kan vara bra att komma hemifrån lite.


    Johanfredriksson skrev 2008-08-20 14:18:40 följande:
    Det ÄR så viktigt, men det går verkligen inte. Jag är ensam på jobbet och allt hänger på mig ang. den här mässan.Min fru behöver verkligen gå om hon ska fixa den. Det har varit jobbigt för henne med den och att vara borta från den en helg skulle vara katastrof för slutresultatet (Det är bara en gång i månaden). Man kunde ju önska att det vore större katastrof om vi skiljs, men jag vet inte... Hon är så känslokall... Inget når riktigt ända fram som jag önskar att det skulle göra! Jag hoppas bara på att hon ska smälta någon dag snart och fatta vad som pågår och vad som skulle kunna vara! Naiv man är va!? ='(
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 14:49
    #95

    fredag den 13e skrev 2008-08-20 14:28:04 följande:


    Hoppas ni ordnar upp detta, men det kanske är så att det måste till lite jävlar-anamma från din sida. Vet att det är jättesvårt när man riskerar att förlora så mycket, men är allt detta värt att förlora sig själv?
    Förlora sig själv? Ja... Jag satsar hellre "mig själv" på att försöka få framtiden med kvinnan i mitt liv än att satsa "framtiden med kvinnan i mitt liv" för att få behålla mig själv. I slutändan är det ändå bara den ena av de två sakerna som går att reparera ='(
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 14:53
    #96

    fredag den 13e skrev 2008-08-20 14:45:04 följande:


    Vad du än har gjort innan ger väl inte henne rätt att bete sig som hon vill? Är hon missnöjd med vad du gjort och ser så allvarligt på det så skulle hon väl ha lämnat dig för det. Hon valde att stanna och har man fattat det beslutet så ska man väl nånstans också ha förlåtit/lagt bakom sig det som hänt.Har hon inte gjort det då får hon väl säga det då och ta steget därifrån att tillsammans kämpa eller ensam gå därifrån, inte hålla på å jolla med nån spoling!
    Vad jag har gjort är det om sex och synen på barn som jag skrivit om tidigare. Inget mer, inget mindre, men det är stort nog för henne som kämpat emot det. Det ger henne inte rätt att bete sig som hon vill, men precis som jag, som kanske inte klarar att göra det jag borde av rädsla för att det ska pressa henne bort från mig, så agerar hon väl inte direkt rationellt hon heller på grund av alla sina känslor och sin förvirring!?
    Hon borde sluta "jolla med spolingen" som du uttrycker det eller i värsta fall sluta jolla med mig ='( Tyvär är det lättare att säga vad som borde göras än att faktiskt göra det... Gud vad jag känner mig urlakad...
  • fredag den 13e
    Äldre 20 Aug 14:53
    #97

    Tror inte att du tog det med en axelryckning, menade bara att så skulle min tankegång gått. "Varför går han med på detta? Bryr han sig så lite om vårt förhållande"
    För min del hade det nog bara hjälpt med ett mindre utbrott och ett klart och tydligt NEJ!

    Försökte bara se på det ur en annan vinkel.

    Vet inte vad som är bäst för er, har ingen aning om hur ni har det och vad ni gått igenom, jag utgår från mig själv och det var bara, som sagt, hur min reaktion hade varit.

    Svårt att vara man när kvinnor behöver ömsom fast, ömsom len hand..
    Kämpa på!

  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 14:56
    #98
    skille skrev 2008-08-20 14:46:13 följande:
    jeg hadde IKKE fikset at min m2b var forlesket i en annet samtidig som i meg. jeg ville satt ett ultimatum, uansett hvor mye jeg elsket han. kanksje det er det dere trenger at en av dere setter ned foten for at det skal skje noe. Har du tenkt på at hun kanskje ikke helt forstår at du mener alvor siden du ikke sier rett ut at du ikke vil at han skal være i livet hennes?
    Tro mig... Efter helgens bravader, så förstår hon vad jag tycker om Bernt och att han finns i hennes liv. Många av våra vänners grannar blev nog väldigt störda och pinsamt nog har jag ett spackeljobb att utföra i deras lägenhet nu och jag är INTE den våldsamma typen på något sätt. Att jag ska reagera på det här sättet kräver fruktansvärt mycket!
  • hgav
    Äldre 20 Aug 14:58
    #99

    Om hon lämnar dig för att du sätter ner foten så är hon inte den person du skall leva tillsammans med. Jag tror att "Bernt" är en språngbräda för henne, något som skulle göra det enklare att eventuellt lämna er relation alternativt en person som ger henne den bekräftelse och det självförtroende som hon kanske saknat.
    jag förstår verkligen inte (som andra sagt här oxå) hur du kan acceptera detta beteende hos henne. Hon behandlar ju redan dig som nr 2. Att hon dessutom är ovillig att arbeta på er relation med professionell hjälp tycker jag är väldigt egoistiskt. Ni har kommit så djupt ner att det nog endast är någon opartisk och utomstående som kan hjälpa er!
    Lycka Till!


    Johanfredriksson skrev 2008-08-20 14:11:06 följande:
    Om vi inte hade kommit så långt att hon erkänt att hon är kär i både mig och "Bernt", så kanske jag hade vågat sätta ner foten, men nu... Jag törs fan inte. Om jag sätter ner foten, hon reagerar och väljer Bernt, så kommer jag ångra det resten av mitt liv. Om hon sedan skulle ångra sig och vilja komma tillbaks, så vore det ju kört, för det skulle jag aldrig fixa efter att ha varit nr.2
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 15:02
    lillP skrev 2008-08-20 14:46:31 följande:
    Kan hon inte följa med på mässan? Om mässan är i en annan stad och hon inte kan följa med på själva mässan kan hon väl iaf följa med till den staden? Ni kan bo på hotell och pyssla om varandra. Kan vara bra att komma hemifrån lite.
    Jag vet inte om det skulle gå att lösa faktisk och jag tror att det vore fel tillfälle. Jag står på tatueringsmässa från 12-00 fredag/lördag/söndag, så det skulle vara skit för henne då och det tror jag inte skulle lösa någonting alls.
    Att resa bort tillsammans är annars en lösning som hon verkade åtminstone lite öppen för igår när vi pratades vid. Problemet är ju bara som sagt att det dröjer tills vi kan det och mycket kan ha hänt innan dess ='(
Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...