• Johanf­redrik­sson
    Äldre 19 Aug 15:36
    61097 visningar
    269 svar
    269
    61097

    Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

    Hej,

    Jag och min fru har allvarliga problem! Problemet består i att min fru börjat tvivla starkt på mig. Detta på grund av att jag hamnat i ett mönster som hon försökt och försökt och försökt att få ur mig ur. Mest genom att prata med mig och säga att jag måste göra något... ='(
    Mönstret är att vi aldrig (under tio gånger på ett år) har sex. En anledning till detta är att jag inte kan få bort negativa saker ur hjärnan... Räkningar, att vi har ont om pengar, att bilen går sönder, stress på jobbet, att det är stökigt hemma, diska varenda dag, slänga sopor, gå ut med hundar, handla, dammsuga, laga mat o.s.v o.s.v
    Allt detta har på något märkligt vis fastnat på min hjärna så pass mycket att när min fru går förbi köksdörren naken, så ser jag henne, tänker WOW och på allt jag vill göra med henne, men fortsätter diska =( Jag kan inte stänga av det negativa och ge mig hän åt det jag verkligen vill och det jag verkligen känner! Detta har lett till att hon tror att jag inte vill alls, att hon har fått dåligt självförtroende och nu till att hon börjat tvivla på mig och vad jag vill och börjat söka efter andra vägar.
    Jag älskar min fru över allt annat i hela världen och skulle dö för henne. Jag vill leva resten av mitt liv med henne och bilda familj med henne och i och med att det har skakat till allvarligt i vårat äktenskap den senaste tiden (Jag vill inte gå in på hur i detalj. Det finns mer, men jag vill inte hänga ut någon), så har min ögon öppnats totalt, alla dammar har brustit och pinnen jag haft uppkörd i arselet har lossnat.
    Jag är beredd att göra vad som helst för vårat äktenskap och för att hon ska förstå att jag menar vad jag säger när jag säger att jag är villig att göra vad som helst. Jag kan fixa det här om jag bara får en chans till.
    Jag vet inte vad jag ska ta mig till!!! Hon verkar ha blivit totalt kall och känslolös på ingen tid alls och inget jag säger får henne att tro mig det minsta lilla mer ='(
    Jag har tittat på äktenskapsrådgivning och på parterapi, men det känns som om jag är den enda som är villig att verkligen arbeta för vårt äktenskap nu. Hon har ju redan gjort det så länge att hon inte tror att det tjänar något till längre.
    Det hon har gjort är att försöka prata med mig om problemet om och om igen, men jag har ändå inte lyckats ta mig ur hålet och göra som jag egentligen vill och nu är jag rädd att det är för sent ='(
    Vi bor fortfarande ihop, men det är extremt pressat, för jag vill bara klamra mig fast vid henne och tala om hur mycket jag älskar henne och vad jag är villig att göra för oss medans hon behöver "utrymme" vilket gör att vi sitter i varsin soffa framför TV'n... Jag sitter och mår dåligt över att inte kunna göra ett skit annat än vänta på hennes beslut och hon sitter och mår dåligt över att hon är rädd att ta fel beslut. Tänk om Gud verkligen fanns... Då skulle jag be honom om hjälp att få min fru att inse att jag verkligen menar vad jag säger och att hon inte behöver vara rädd för att ge oss en chans till.
    Som jag ser det är det här vårt första riktiga problem inom äktenskapet och att det skulle leda till skiljsmässa känns som ett fruktansvärt slöseri! Herre gud... Man måste jobba för att ett äktenskap ska fungera och jag vet att jag varit väldigt dålig på det, men FAN... Låt mig jobba nu då! Ge inte upp... Snälla!

    Vi fungerar tillsammans till hundra procent och på alla plan... Det är bara det här med sex som blivit ett stort problem när det inte behöver vara det. Om man bortser från det sexuella, så har jag alltid visat att jag älskar henne genom beröring, genom att tala om det för henne flera gånger varje dag, genom att ta hand om henne om hon behöver hjälp med vad som helst allt som en äkta man ska göra utom just sex ='(
    Satans helvetes jävla skit så arg jag är på mig själv! Jag önskar jag hade gjort något tidigare, men nu när jag varit en idiot, så önskar jag att jag fick chansen att göra något nu!

    Ett annat problem är att jag fått henne att tro att jag inte vill ha barn ='( Detta genom samma sak som det med sex. Jag har varit fast i allt det negativa. Så fort hon nämnt barn, så har jag bara tänkt "Vi har inte råd" eller något liknande, fast jag egentligen inte alls bara tycker så! Herre Gud... Jag vill också ha barn... Som fasen. Jag ser ju för Guds skull en framtid med oss som en familj boende i ett vitt hus med blåa knutar vid kusten. Röd entrédörr, ett sådant där sött litet hus till brevlåda utanför, vår lilla dotter Emma som knatar runt och leker på tomten med våra två små pudlar... Varför kan hon inte förstå att vi vill åt precis samma håll, bara att jag behövt hjälp att ge mig hän åt det positiva och släppa all skit som egentligen inte behöver tynga ner mig och därmed oss! Hur f*n förklarar man för någon som ledsnat på att försöka, och som därför inte tar till sig någonting längre, att vi KAN gå samma väg mot framtiden tillsammans, att vi vill precis till samma plats? Jag är så rädd.... Så otroligt rädd att förlora henne och därmed alla drömmar om vår framtid och vårt liv tillsammans!

    Min fru är kvinnan i mitt liv och jag trodde aldrig man kunde hitta någon man känner så här för. Jag älskar henne mer och mer för varje dag och inget har någonsin känts mer rätt, "våra" problem till trots...

    Hjälp! ='(

  • Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 15:08
    hgav skrev 2008-08-20 14:58:10 följande:
    Om hon lämnar dig för att du sätter ner foten så är hon inte den person du skall leva tillsammans med. Jag tror att "Bernt" är en språngbräda för henne, något som skulle göra det enklare att eventuellt lämna er relation alternativt en person som ger henne den bekräftelse och det självförtroende som hon kanske saknat.jag förstår verkligen inte (som andra sagt här oxå) hur du kan acceptera detta beteende hos henne. Hon behandlar ju redan dig som nr 2. Att hon dessutom är ovillig att arbeta på er relation med professionell hjälp tycker jag är väldigt egoistiskt. Ni har kommit så djupt ner att det nog endast är någon opartisk och utomstående som kan hjälpa er!Lycka Till!
    Jag gillar inte när obehagliga påståenden an vara de rätta, men visst... Du kan absolut ha rätt. Kanske han är en språngbräda ut. Jag vet inte?
    Jag förstår det nog inte riktigt själv, men i kärlek, så är f*n inte allt logiskt ='(
    Jag vet inte om hon är ovillig att arbeta på vår relation professionellt eller inte. Jag vet bara att hon sagt att hon har svårt att ta antingen det ena eller det andra steget och jag vet hur jag fungerar... Om jag måste välja mellan två kompisar, så väljer jag bort den som ställer detta ultimatum! Det ställer till det lite för mig att ställa ett ultimatum ='(
  • lillP
    Äldre 20 Aug 15:10

    Bor ni i Stockholm (det är väl den tatueringsmässan)? Även om ni gör det kanske ni kan ta in på hotel åtminstone en natt. Nu vet jag inte hur intresserad hon är av tatueringar och sånt, men en dag kanske hon kan tillbringa på mässan på egen hand och sen går ni till hotellet tillsammans. Finns det annars någon möjlighet att göra det torsdag till fredag? Det är ju ett par veckor kvar, så om hon har körlektioner på fredag förmiddag så kanske hon kan boka om dem? Då får ni i alla fall torsdag kväll och fredag förmiddag tillsammans på annan plats än hemma.


    Johanfredriksson skrev 2008-08-20 15:02:32 följande:
    Jag vet inte om det skulle gå att lösa faktisk och jag tror att det vore fel tillfälle. Jag står på tatueringsmässa från 12-00 fredag/lördag/söndag, så det skulle vara skit för henne då och det tror jag inte skulle lösa någonting alls.Att resa bort tillsammans är annars en lösning som hon verkade åtminstone lite öppen för igår när vi pratades vid. Problemet är ju bara som sagt att det dröjer tills vi kan det och mycket kan ha hänt innan dess ='(
  • Tootic­ki
    Äldre 20 Aug 15:16

    Finns inte tiden får man ta sig tid. Är det viktigt löser man det. Ingen är offer för sitt eget liv, vi är alla vår egen lyckas smed. Boka en natt på hotell någon vardag, ät en god middag, drick champagne på rummet och mata varandra med jordgubbar och choklad. Ta lite sovmorgon dagen efter.

  • Dristi­g
    Äldre 20 Aug 15:27

    Du skriver på flera ställen att hon är kvinnan i ditt liv men är du säker på att du är mannen i hennes liv? Om det inte är så så spelar det ju i slutändan ingen roll om problemet stavas avsaknad av sex, ekonomisk otrygghet eller nyfunnen vän Bernt. Man måste ju hela tiden kämpa mot samma mål annars har man ju inte en chans att lyckas i det långa loppet.

  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 15:55
    lillP skrev 2008-08-20 15:10:08 följande:
    Bor ni i Stockholm (det är väl den tatueringsmässan)? Även om ni gör det kanske ni kan ta in på hotel åtminstone en natt. Nu vet jag inte hur intresserad hon är av tatueringar och sånt, men en dag kanske hon kan tillbringa på mässan på egen hand och sen går ni till hotellet tillsammans. Finns det annars någon möjlighet att göra det torsdag till fredag? Det är ju ett par veckor kvar, så om hon har körlektioner på fredag förmiddag så kanske hon kan boka om dem? Då får ni i alla fall torsdag kväll och fredag förmiddag tillsammans på annan plats än hemma.
    Tack för tipset och tanken, men vi bor i Göteborg och jag åker från GBG själv med fullpackad bil, hämtar min barndomskamrat i Eskilstuna (Han ska hjälpa mig med mässan som han gör varje gång) och åker sedan till Stockholm. Min fru kan inte följa med och det skulle inte bli något bra. Det skulle bara bli krystat, vi skulle inte få vara själva och arbeta på oss när jag arbetar.
    Sen tror jag inte en enda natt räcker någonstans så länge Bernt finns med i bilden. Då kommer han alltid vara en tråd som drar henne i fel riktning - Precis som det är idag... Vi har varje natt tillsammans hemma nu och det tar oss ingenstans... Hennes ord "Tycker inte du om mig längre", "Kan inte du hålla om mig" eller "Får jag hålla om dig" i nattens mörker hjälper ingenstans ='( En natt på hotell skulle inte hjälpa om det inte var en natt och vistelse planerad för oss två!
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 15:56
    Tooticki skrev 2008-08-20 15:16:58 följande:
    Finns inte tiden får man ta sig tid. Är det viktigt löser man det. Ingen är offer för sitt eget liv, vi är alla vår egen lyckas smed. Boka en natt på hotell någon vardag, ät en god middag, drick champagne på rummet och mata varandra med jordgubbar och choklad. Ta lite sovmorgon dagen efter.
    Om det var upp till mig och så lätt... =')
  • Flodis Hjärta­t
    Äldre 20 Aug 15:57

    Jag förstår henne, har varit i hennes situation och valde faktiskt den nya mannen jag träffat. Däremot drog jag inte ut på det någon längre tid, utan var öppen från början och klargjorde att så här är det. Men alla situationer är ju olika.

    Min tanke stannar vid: Tror hon att det här med Bernt kommer att leda någonstans? Vill han vara med henne som du vill vara med henne? Eller ser hon bara " förälskelsen"? För kärleken övervinner inte allt om hon trodde det.

    Tror hon att han är mannen i hennes liv som kommer göra allt bättre? För är det bättre på andra sidan?
    Känslor kan uppstå, men man måste se det i det långa loppet! Vad betyder det här för mig? Kan vi leva tillsammans på det sättet jag vill leva mitt liv?

    Du ska definitivt säga ifrån att nu är det nog! Bestäm dig. För vill hon verkligen lämna dig, ett äktenskap, ett långt förhållande för någon som är 19 år, som knappt startat livet. De står definitivt på olika planer i livet. Din fru vill ha barn. Vill han det vid 19 och bor hemma?

  • Lillsn­ufflan
    Äldre 20 Aug 15:59

    Johanfredriksson skrev 2008-08-20 14:11:06 följande:


    Om vi inte hade kommit så långt att hon erkänt att hon är kär i både mig och "Bernt", så kanske jag hade vågat sätta ner foten, men nu... Jag törs fan inte. Om jag sätter ner foten, hon reagerar och väljer Bernt, så kommer jag ångra det resten av mitt liv. Om hon sedan skulle ångra sig och vilja komma tillbaks, så vore det ju kört, för det skulle jag aldrig fixa efter att ha varit nr.2
    Problemet är väl att om du INTE sätter ner foten så är ju risken att hon lämnar dig just därför. Dels för att hon får svårt att respektera och därför älska dig om du inte verkar respektera dig själv (genom att du accepterar att bli satt i andra rummet) och dels genom att ni aldrig kommer till en lösning.

    Jag tror tyvärr att det enda sättet detta kommer att få en lösning är genom att du kräver att hon lämnar Bernt eller går i familjerådgivning (kontakta kommunen). Ja, hon kanske lämnar dig för Bernt. Men om du inte kräver av henne att hon tar ert förhållande på allvar och kämpar för det (och det gör hon inte genom att sova över hos Bernt och hålla på och vela) så kommer du alldeles garanterat att förlora henne. Tyvärr.
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 16:01
    Dristig skrev 2008-08-20 15:27:05 följande:
    Du skriver på flera ställen att hon är kvinnan i ditt liv men är du säker på att du är mannen i hennes liv? Om det inte är så så spelar det ju i slutändan ingen roll om problemet stavas avsaknad av sex, ekonomisk otrygghet eller nyfunnen vän Bernt. Man måste ju hela tiden kämpa mot samma mål annars har man ju inte en chans att lyckas i det långa loppet.
    I fem år har hon sagt det och det är först på sistone, på grund av problemen, som hon börjat tvivla. Om jag är det eller kan vara det idag enligt henne är svårt för mig att veta... Jag bara hoppas på att hon ska hitta "det där" igen och försöker hjälpa henne, men vet ju inte hur! Bernt ställer till det så jävligt!
    Vi har ganska precis samma mål i livet. (Jag har ett barn i siktet och hon har två, men det kan ju ändra sig efter att man fått ett, så det spelar ju egentligen ingen roll) Jag har bara varit för jä**a dålig på att komunicera det till henne så att hon förstår och jag kan bara hoppas att hon inser det innan det är för sent, så att vi kan få fortsätta på livets stig tillsammans! ='(
  • Tx2
    Äldre 20 Aug 16:04

    Kan ni inte ta en vardag och ta in på ett hotell här hemma? Bara för att komma ifrån lägenheten och vardagen.

Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...