• Tooticki

    Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

    Skriv detta till henne, ge henne chans att läsa det i lugn och ro och fundera.

    En annan sak jag undrar är; har du försökt närma dig henne sexuellt sedan ni kom till denna återvändsgränd? Försök ta henne med storm, korka upp en flaska vin, tänd levande ljus, sätt på en lugn skiva och be henne dansa med dig. Förför henne både i ord och handling. Kanske är det vad som krävs för att denna situation ska gå framåt? Att du VISAR att du är beredd att kämpa!

    Ett annat alternativ är att boka natt/weekend på något hotell så att ni får komma bort lite.

    Jag hoppas verkligen att ni löser detta!

  • Tooticki

    Din fru vill både äta kakan och ha den kvar, hon utnyttjar din snällhet och din rädsla.

    Du måste börja ställa krav, jag vet att det kan vara svårt men kanske är det så att din överdrivna vänlighet gör att hon inte tar något beslut, ställer du krav på henne måste hon i sin tur ställa krav på sig själv, fråga sig "vad vill jag och hur kommer jag dit"!

    Du förtjänar en bättre behandling än hon ger dig, låt henne inte gräva ner sin stilettklack i ditt hjärta mer nu!

  • Tooticki

    Men hur länge är du beredd att leva som ni gör nu? Har du satt någon deadline för dig själv?

  • Tooticki
    Johanfredriksson skrev 2008-08-20 11:33:33 följande:
    Säger hon att inget händer, så litar jag på det.... Ett tag till...
    Ser du inte det faktum att hon är kär i honom som otrohet? I mina ögon är det värre än att vara sexuellt otrogen med någon man inte har några känslor för...
  • Tooticki
    Johanfredriksson skrev 2008-08-20 13:30:51 följande:
    Jo det gör jag. Det är i allra högsta grad otrohet, men detta är en typ av otrohet som kan försvinna. Känslor kan försvinna, men en fysisk kontakt är för mig något som alltid kommer finnas där. Kanske låter konstigt, jag tror jag tycker det själv också, men så är det ='(
    Hmm, jag förstår. Alla har vi vårt eget sätt att resonera och känslor är sällan logiska.
  • Tooticki

    Jag tror fortfarande att du behöver vara tydlig. Slå näven i bordet och säg att hon måste bestämma sig, packa en väska och sov hos en kompis några nätter. Stäng av telefonen så att du inte går och kollar efter samtal/sms på den hela tioden. Var kall och vänta ut henne. Om hon vill leva med dig kommer det få henne att inse det, risken att förlora dig (inte att du förlorar henne) kommer att öppna hennes ögon!

    Sluta gör dig själv till ett offer, börja ställa krav. JA, du har handlat fel i er relation, men nu är det hon som är en velpotta...

  • Tooticki

    Jag tror inte att hennes beslut kommer förändras bara för att du ger henne 1 månad istället för några dagar. Hennes känslor är desamma, frågan är bara när hon kommer bli tvungen att ta ett beslut!

  • Tooticki

    Finns inte tiden får man ta sig tid. Är det viktigt löser man det. Ingen är offer för sitt eget liv, vi är alla vår egen lyckas smed. Boka en natt på hotell någon vardag, ät en god middag, drick champagne på rummet och mata varandra med jordgubbar och choklad. Ta lite sovmorgon dagen efter.

  • Tooticki
    Johanfredriksson skrev 2008-08-20 16:23:43 följande:
    Flodis Hjärtat skrev 2008-08-20 15:57:39 följande:
    Jag är ju helt fel person att svara på detta, men jag kan försöka utifrån vad hon har sagt...Hon verkar inte tro att det här med Bernt KOMMER leda någonstans, men att det KAN det. Det KAN ju vara meningen!? Hon verkar tveksam samtidigt som hon uppenbarligen inte är tillräckligt tveksam för att avfärda det.Hur han vill vara med henne kan jag bara spekulera över och det vore nog dumt. Det enda jag vet är att hon sagt att "vi är villiga att göra precis samma sak för henne han och jag" och det kan jag inte annat än betvivla. Aldrig att han, som är och har varit singel de sista tre åren är villig att offra och satsa på samma sätt för henne som jag som är gift med henne och har haft drömmar om ett liv tillsammans med henne i flera år. ALDRIG att han ens kan komma i närheten av vad jag känner för henne. Jag känner henne bättre än de flesta om inte alla och hon har inte varit någon dans på rosor alla gånger, men det har jag lärt mig att leva med. Jag har lärt mig leva med henne och hennes later... Att en oerfaren 19-åring skulle fixa det betvivlar jag MYCKET starkt!!! (Nu spekulerade jag visst - Sorry!)Jag vet inte om hon bara ser förälskelsen eller om hon någonstans ser att han kan vara mannen i hennes liv... Jag vet inte vad hon ser faktiskt ='(Det är sällan bättre på andra sidan. Problem uppstår nästan alltid och allt min fru och jag har är två problem som ganska lätt går att lösa och ett i övrigt "perfekt" förhållande. Vad, det hon och Bernt kan få, är i förhållande till det vet jag inte.Jag tror inte det handlar om om hon vill lämna ett långt förhållande och ett äktenskap och allt vi har för Bernt utan snarare om hon ska våga en gång till... Om det finns tillräckligt med känslor kvar för ett till försök...Om han vill leva livet som hon vill? Det kan jag nästan svara på - Nej, jag tror faktiskt inte det. Han är på ett annat plan som sagt. Han festar så gott som varje helg, går på supafester och festivaler typ Hultsfred o.s.v. och det är ett liv som min fru inte gillar alls (Inte jag heller för den delen). Att Bernt skulle vilja ha barn och det snart har jag svårt att tänka mig. Han vill ju för Guds skulle inte ens flytta ihop med någon direkt och vem skaffar barn bara sådär. Det är ett extremt stort beslut som helst skall tänkas igenom först juh. Ofta blir det ju inte så, men, men...
    Fast jag tror att du gör fel i att nedvärdera de möjligheter som skulle finnas för honom och henne som par. Haka inte upp dig så mycket på hans ålder, hon är trots allt kär i honom. Om hon hade varit kär i en man som var jämnårig med dig och kunde erbjuda henne ett fint boende, ekonomisk trygghet + familj inom en snar framtid, skulle du uppleva det som ett större hot då? Jag tror att du förminskar hennes svek mot dig genom att nedvärdera Bernt och hans möjligheter...
  • Tooticki
    Johanfredriksson skrev 2008-08-20 16:23:43 följande:
    Flodis Hjärtat skrev 2008-08-20 15:57:39 följande:
    Han vill ju för Guds skulle inte ens flytta ihop med någon direkt
    Alla är vi olika, den inställningen ser jag som mycket mogen. Det är väl bättre att inse att man ska kunna ta hand om sig själv innan man delar sitt liv med någon annan?
  • Tooticki
    didis skrev 2008-08-20 16:32:46 följande:
    Att inte agera är också ett val.
    Instämmer till fullo!
  • Tooticki
    Johanfredriksson skrev 2008-08-20 18:42:13 följande:
    Jobbigt att höra, men jag glädjs för er skull. Verkligen kul att höra om folk det fungerar för =)Du nämner en sak här som jag också har tänkt på... Velandet... Riktig kärlek eller vad jag ska kalla den brukar inte växa fram på det här sättet väl? Det ska väl kännas 100% från första stund?Ja, jag vet f*n inte någonting känns det som...
    Troligtvis velar din fru för att du och Bernt tillåter det. Hade någon av er satt ner foten och tvingat henne att ta ett beslut redan i maj så hade saker och tng med all säkerhet sett annorlunda ut nu.
  • Tooticki
    Johanfredriksson skrev 2008-08-22 08:30:32 följande:
    Det går åt helvete... ='(
    Någon förändring?
  • Tooticki
    Johanfredriksson skrev 2008-08-22 12:23:17 följande:
    Jag sover borta med hundarna i natt... Så går det... ='(
    Vad betyder det? Att det är över, att ni ska vara ifrån varandra och tänka eller att din fru ska sova med Barnt?
  • Tooticki

    Vad härligt att höra att ni hittar tillbaka till varandra!

    Lycka till med livet tillsammans!

  • Tooticki

    Jag tror att ni fortfarande behöver terapi. Din fru behöver förstå att ett barn/en hund/något annat "ting" inte kan laga ert äktenskap. Det måste NI göra.

  • Tooticki

    Jag får en känsla av att ni kanske sårat varandra så mycket i detta att distansen er emellan nu nästan är omöjlig att överbrygga... Oavsett hur underbart ert äktenskap var tidigare.

  • Tooticki

    Jag förstår att din situation är jobbig, men det stämmer inte att du sitter i baksätet och någon annan kör, det stämmer heller inte att det absolut inte går att lösa med boende, ekonomi etc. DU är ansvarig för DITT liv och DIN lycka, och det du gör nu är att du LÅTER henne köra över dig!

    Gör inte dig själv till ett offer, visst kan du stanna i denna situation om du tror på er men glöm inte för en sekund bort att du valt det själv!

    Lycka till!

Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...