• Johanf­redrik­sson
    Äldre 19 Aug 15:36
    61109 visningar
    269 svar
    269
    61109

    Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

    Hej,

    Jag och min fru har allvarliga problem! Problemet består i att min fru börjat tvivla starkt på mig. Detta på grund av att jag hamnat i ett mönster som hon försökt och försökt och försökt att få ur mig ur. Mest genom att prata med mig och säga att jag måste göra något... ='(
    Mönstret är att vi aldrig (under tio gånger på ett år) har sex. En anledning till detta är att jag inte kan få bort negativa saker ur hjärnan... Räkningar, att vi har ont om pengar, att bilen går sönder, stress på jobbet, att det är stökigt hemma, diska varenda dag, slänga sopor, gå ut med hundar, handla, dammsuga, laga mat o.s.v o.s.v
    Allt detta har på något märkligt vis fastnat på min hjärna så pass mycket att när min fru går förbi köksdörren naken, så ser jag henne, tänker WOW och på allt jag vill göra med henne, men fortsätter diska =( Jag kan inte stänga av det negativa och ge mig hän åt det jag verkligen vill och det jag verkligen känner! Detta har lett till att hon tror att jag inte vill alls, att hon har fått dåligt självförtroende och nu till att hon börjat tvivla på mig och vad jag vill och börjat söka efter andra vägar.
    Jag älskar min fru över allt annat i hela världen och skulle dö för henne. Jag vill leva resten av mitt liv med henne och bilda familj med henne och i och med att det har skakat till allvarligt i vårat äktenskap den senaste tiden (Jag vill inte gå in på hur i detalj. Det finns mer, men jag vill inte hänga ut någon), så har min ögon öppnats totalt, alla dammar har brustit och pinnen jag haft uppkörd i arselet har lossnat.
    Jag är beredd att göra vad som helst för vårat äktenskap och för att hon ska förstå att jag menar vad jag säger när jag säger att jag är villig att göra vad som helst. Jag kan fixa det här om jag bara får en chans till.
    Jag vet inte vad jag ska ta mig till!!! Hon verkar ha blivit totalt kall och känslolös på ingen tid alls och inget jag säger får henne att tro mig det minsta lilla mer ='(
    Jag har tittat på äktenskapsrådgivning och på parterapi, men det känns som om jag är den enda som är villig att verkligen arbeta för vårt äktenskap nu. Hon har ju redan gjort det så länge att hon inte tror att det tjänar något till längre.
    Det hon har gjort är att försöka prata med mig om problemet om och om igen, men jag har ändå inte lyckats ta mig ur hålet och göra som jag egentligen vill och nu är jag rädd att det är för sent ='(
    Vi bor fortfarande ihop, men det är extremt pressat, för jag vill bara klamra mig fast vid henne och tala om hur mycket jag älskar henne och vad jag är villig att göra för oss medans hon behöver "utrymme" vilket gör att vi sitter i varsin soffa framför TV'n... Jag sitter och mår dåligt över att inte kunna göra ett skit annat än vänta på hennes beslut och hon sitter och mår dåligt över att hon är rädd att ta fel beslut. Tänk om Gud verkligen fanns... Då skulle jag be honom om hjälp att få min fru att inse att jag verkligen menar vad jag säger och att hon inte behöver vara rädd för att ge oss en chans till.
    Som jag ser det är det här vårt första riktiga problem inom äktenskapet och att det skulle leda till skiljsmässa känns som ett fruktansvärt slöseri! Herre gud... Man måste jobba för att ett äktenskap ska fungera och jag vet att jag varit väldigt dålig på det, men FAN... Låt mig jobba nu då! Ge inte upp... Snälla!

    Vi fungerar tillsammans till hundra procent och på alla plan... Det är bara det här med sex som blivit ett stort problem när det inte behöver vara det. Om man bortser från det sexuella, så har jag alltid visat att jag älskar henne genom beröring, genom att tala om det för henne flera gånger varje dag, genom att ta hand om henne om hon behöver hjälp med vad som helst allt som en äkta man ska göra utom just sex ='(
    Satans helvetes jävla skit så arg jag är på mig själv! Jag önskar jag hade gjort något tidigare, men nu när jag varit en idiot, så önskar jag att jag fick chansen att göra något nu!

    Ett annat problem är att jag fått henne att tro att jag inte vill ha barn ='( Detta genom samma sak som det med sex. Jag har varit fast i allt det negativa. Så fort hon nämnt barn, så har jag bara tänkt "Vi har inte råd" eller något liknande, fast jag egentligen inte alls bara tycker så! Herre Gud... Jag vill också ha barn... Som fasen. Jag ser ju för Guds skull en framtid med oss som en familj boende i ett vitt hus med blåa knutar vid kusten. Röd entrédörr, ett sådant där sött litet hus till brevlåda utanför, vår lilla dotter Emma som knatar runt och leker på tomten med våra två små pudlar... Varför kan hon inte förstå att vi vill åt precis samma håll, bara att jag behövt hjälp att ge mig hän åt det positiva och släppa all skit som egentligen inte behöver tynga ner mig och därmed oss! Hur f*n förklarar man för någon som ledsnat på att försöka, och som därför inte tar till sig någonting längre, att vi KAN gå samma väg mot framtiden tillsammans, att vi vill precis till samma plats? Jag är så rädd.... Så otroligt rädd att förlora henne och därmed alla drömmar om vår framtid och vårt liv tillsammans!

    Min fru är kvinnan i mitt liv och jag trodde aldrig man kunde hitta någon man känner så här för. Jag älskar henne mer och mer för varje dag och inget har någonsin känts mer rätt, "våra" problem till trots...

    Hjälp! ='(

  • Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 13:58
    #71
    Ickaflicka skrev 2008-08-20 13:56:13 följande:
    Hej igen, nu har jag läst hela tråden. Jag tror att det bästa för att lösa era problem, eller i alla fall förstå dem, är att gå i parterapi. Ni började ju diskutera hemma hos vänner, och det är bra, men som du skrev så löste det ingenting. Ni verkar ju ha någon slags icke-kommunikation, där ni säger en sak men inte vet om den är sann. Om ni går till en utbildad och erfaren terapeut så kan denna person sätta ord på precis vad ni känner, och ge er verktyg för att diskutera och lösa era problem. Du pratar om en deadline om en månad, jag föreslår att ni gör som min syster och hennes (fortfarande!) sambo, som satte deadline ett halvår och 6 möten med terapeut! Lycka till!
    Om det var mitt val vore det lätt, men det är hon som måste välja. Hon måste vilja det själv =( Jag kan inte tvinga fram känslor som kanske inte längre finns där!?!?!?
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 13:59
    #72
    Ickaflicka skrev 2008-08-20 13:38:02 följande:
    Har inte läst hela tråden, men på trådstarten så verkar du och jag ha samma problem, svårt att koppla bort stressen och bara ägna sig åt sex och närhet...Om du verkligen vill ha kvar din fru så kanske det inte är er relation du måste jobba på, utan dig själv... Läs en bok om mindfullness eller gå en kurs. Lär dig att hantera stress och negativa tankar - då kan du bli en mer närvarande person, både i sexlivet och i relationen.Lycka till!
    Och där tror jag att du har slagit huvudet på spiken rätt mycket. Det är något jag kommet fram till också. Jag tror att vi behöver rådgivning/terapi tillsammans, men jag tror att det kunde göra mig gott också!
  • Ickafl­icka
    Äldre 20 Aug 13:59
    #73

    Nej, men jag tycker att du har rätt att kräva att hon följer med till en terapeut som hjälper er båda att hitta era känslor...

  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 14:01
    #74
    hoppetozan skrev 2008-08-20 11:42:36 följande:
    Jag tycker att om du ,oavsett vad som hänt hos den andra killen, vill satsa på din fru så ska du ta med henne på en weekend till typ paris eller rom eller venedig. (eller om ni inte har råd, göra en fin middag hemma)och sedan visa ditt inlägg som du har skrivit här..( men INTE det alla andra har skrivit) för du har verkligen skrivit av dig... Ordna lite romantik och mys. Om hon då är lika kall så hade jag nog gett upp!!
    Det vill jag och det skulle jag, men vi kan inte förrän om tre veckor, för nu i helgen ska hon på kurs och nästa helg är jag borta på mässa... Allt kommer så jävla lägligt ='( Önskar vi inte behövde vara ifrån varandra en sekund, men det kanske är det som behövs också... Jag vet inte!?
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 14:02
    #75
    didis skrev 2008-08-20 11:44:37 följande:
    Ja det hoppas jag med men nu är inte tid för förhoppningar utan för realistiskt tänkande.JAG har varit i hennes situation och JAG valde min (blivande) man men det finns inga garantier.Det minsta hon kan göra för dig är att gå i familjerådgivning även om hon väljer den där pojkspolingen. Jag tycker fortfarande att du skall boka tid och ställa henne inför faktum - "nu går vi dit - det är du skyldig mig".Dessutom skall hon kolla möjligheten att "den andre" får en ny intruktör. Kan var svårt men bör gå om det är en firma med flera instruktörer.
    Tyvärr är det inte en firma med fler instruktörer och tyvärr måste hon ju vilja ta avstånd från honom för att fixa det med mig och det beslutet verkar ju vara helt omöjligt för henne att ta. >='(
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 14:07
    #76
    IdaÄlskarLennart skrev 2008-08-20 11:44:42 följande:
    Har inte läst tråden så vet inte alls vad det står i dina svar. jag har bara läst ditt problem.Man saknar inte kossan fören båset står tomt.Allvarligt talat så måste du se till vad som rätt för dig och vad som är rätt för henne. Du kanske hela tiden skulle ha funnits där i de sexuella å på många andra sätt för henne, men hon kanske skulle ha funnits mer för dig i ditt negativa tänkande och ditt mående i just dom fallen.Det är aldrig bara ens fel att två träter.Anledningen till att din fru ska lita på att de funkar den här gången är för att du starkare än någonsin innan visar det. Säg t henne precis de du sagt till oss nu. Erbjud dig att gå i parterapi. Men jag tvivlar att hon alltid är en ängel eftersom att de faktiskt är så att det aldrig bara är ens fel att ett problem uppstår.Kanske borde hon hjälpa dig att diska lite oftare, göra upp en kraftigare, starkare budget för ekonomin så den varje månad med stränga regler ska hållas så jag anser att lika mycket som du borde finnas för henne borde hon finnas för dig. Hon upplever det med sex och annat som ett stort problemn medans du anser att de finns andra problem.. då kanske ni måste mötas på halva vägen och ta tag i bådas problem. Och om en problem inte kan lösas förens nästa är löst, ja... då är det bara lösa nästa då.Jag vet att det här är ett problem som kan lösas med äkta kärlek. Så stå på dig och kräv dina rätter precis som hon kräver sina.
    Givetvis har vi problem som vi båda måste arbeta på, men första problemet som måste lösas för det är ju att hon ska vilja fixa oss.... Annars är de andra problemen rätt meningslösa att tänka på.
    Jag har sagt allt till henne och betvivlar att det hjälper att tjata...
    Pratade just med henne i telefon lite grann och lika ytligt som det är nu för tiden. Hon var väldigt nedstämd på grund av ett problem på jobbet och förklarade att hon knappt klarar av att hålla näsan över vattenytan just nu med alla problem... Jag kan förstå henne att hon tycker det är jobbigt. Jag önskar hon förstod hur bra jag skulle kunna vara för henne när det är jobbigt. Varför minns hon inte det bra med vårt förhållande. Jag menar alla de 95% som är bra! ='( Jag skulle kunna trösta henne och finnas där som det är tänkt, men hur f*n orkar man det nu!?!? ='(
  • didis
    Äldre 20 Aug 14:10
    #77

    Ärligt talat - VILL du ha det såhär?

    VILL du ha henne kvar när hon beter sig så här?

    VILL du bli behandlad såhär, är det vad du vill ha av livet?

    Du kan aldrig änrda på någon annan, bara på dig själv och när ni kommit så här långt hjälper inga rosor i världen. Hon måste inse vad hon håller på med och det kommer hon inte att göra på egen hand. Ni måste få hjälp utifrån.

    Har du ringt familjerådgivningen än??

  • Ickafl­icka
    Äldre 20 Aug 14:10
    #78

    Vild idé: ni har stora problem men anser er inte ha tid att lösa dem... är det inte så viktigt? om ni är upptagna på helgerna, kan ni inte ta två vardagar ledigt och åka någonstans? jobbproblem borde aldrig gå före relationsproblem!

  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 14:11
    #79
    Lillsnufflan skrev 2008-08-20 12:12:06 följande:
    Jag håller med didis. Jag förstår att hon är förvirrad och mår dåligt över att hon känner som hon känner, men man får inte bete sig sådär! Hon har ingen rätt att sätta dig i den här situationen. Hon måste välja. Hon kan inte ha två förhållanden samtidigt och förvänta sig att du ska finna dig i det.Jag förstår att det känns jobbigt att sätta ner foten och att du är livrädd att hon ska välja honom och att du ska förlora henne. Det hade jag också varit. Men tyvärr tror jag ändå att något måste hända. Ställ ett absolut krav att hon antingen måste välja eller att ni ska gå i familjerådgivning. (Naturlitvis måste hon ju välja mellan er även om ni går till rådgivningen, men då kommer du att få hjälp att ställa kravet, för jag är rätt säker på att den ni pratar med kommer att framföra den åsikten till henne).Visst vore det jättejobbigt för dig om ert förhållande skulle ta slut, men jag tror att det på sikt kommer att vara ännu mer nedbrytande för dig att gå runt i detta ingenmansland. Dessutom tror jag att hennes respekt för dig skulle öka om du sätter ner foten och visar att du inte finner dig i detta. Det kan ju till och med vara så att en reaktion är det hon är ute efter! Precis som barn provocerar bara för att få en reaktion som visar att deras föräldrar bryr sig så kan faktiskt vuxna ibland agera likadant. Oftast utan att själv vara medvetna om det.Om hon vägrar gå på parrådgivning tycker jag att du ska gå och prata med någon själv. Vi gör vad vi kan, men vi är inte utbildade och kan inte analysera situationen på ett professionellt sätt.Hoppas verkligen det löser sig. *kram*
    Om vi inte hade kommit så långt att hon erkänt att hon är kär i både mig och "Bernt", så kanske jag hade vågat sätta ner foten, men nu... Jag törs fan inte. Om jag sätter ner foten, hon reagerar och väljer Bernt, så kommer jag ångra det resten av mitt liv. Om hon sedan skulle ångra sig och vilja komma tillbaks, så vore det ju kört, för det skulle jag aldrig fixa efter att ha varit nr.2
  • Ickafl­icka
    Äldre 20 Aug 14:11
    #80

    Det värsta är att det kan ta lång tid att få en tid hos familjerådgivningen, för (tro det eller ej) det är många som går i parterapi! ring nu!

Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...