Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

FAMILJERÅDGIVNING!!

Tyvärr tror jag inte ni kommer lösa detta på egen hand, det har gått för långt för det. Nu skall ni ta professionell hjälp.

Riktigt så djup svacka har vi inte haft även om jag varit rejält trött på makne några gånger. familjerådgivningen fick mig då att inse att jag faktiskt ville fortsätta vårt förhållande men att det behövde ändras.

Det är bra att du vet vilka fel du gjort tidigare så du inte för om dem men nu skall du sluta älta allt du itne gjort tidigare! Titta framåt istället och funderar på vad du skall göra nu. Inte prat utan handling.

Det är inte så enkelt som att hon har rätt och du fel. Hon måste också se SIN del i ert förhållande och de fel HON har gjort och vara beredd att förändra sig själv.

Lycka till från en som gjort (nästan) samma resa!

Jag känner igen det så väl... man tycker man är tydlig men är inte det.

Familjerådgivningen var en riktig ögonöppnare för oss båda och sedan dess kommunicerar vi mycket bättre. Vi pratade om sånt vi inte pratat om förut som förväntningar på livet och på varandra. Nu har jag inga problem med att tänka mig leva med maken tills döden skiljer oss åt.

Nu får du ursäkta mig men hon beter sig som en skitstövel gentemot dig!!

Jag förstår vad hon går igenom, jag har själv varit otrogen (men "på riktigt") och känt det som svårt att välja mellan kärleken/tryggheten dvs sambon och förälskelsen dvs den andre. Men välja måste hon och det snabbt!

Nu måste du bli tuff för hon lindar dig runt sitt lillfinger och oavsett vad slutresultatet blir måste du ta kontrollen över ditt eget liv.

Boke in en tid för familjerådgivning och säg till henne att hon inte har något val - nu skall hon med! Hon har mycket större skuld i den uppkomna situationen än vad du själv ser just nu.

Å jag önskar att jag fick träffa dig och ingjuta lite mod och hopp i dig!

Jag är förbannat på riktigt!

Jag var åtminstone ärlig mot maken när jag var otrogen och lät honom välja. Tack o lov valde han att vara kvar hos mig. Det är mer än 15 år sedan nu så hopp finns även för er.

Klart hon vill både ha en ung älskare och tryggheten hos dig! Allt sker på hennes villkor just nu.

Om inte annat så kommer hon respektera dig mer om du sätter ner foten och tvingar henne till rådgivning. Just nu visar hon då ingen respekt för dig och dina känslor alls.

Tyvärr tror jag att ju mer du ger efter desto mer ökar du risken att hon väljer sin älskare.

Om hon sover med honom kan du räkna med att de har sex oavsett vad hon säger - varför skulle hon annars sova där? Vem vet, han kankse är en hingst i sängen och hon känner att det är precis vad hon behöver - sex och kärlek.

Du kan bara förvärra situationen om hon sover hos honom.

Ja det hoppas jag med men nu är inte tid för förhoppningar utan för realistiskt tänkande.

JAG har varit i hennes situation och JAG valde min (blivande) man men det finns inga garantier.

Det minsta hon kan göra för dig är att gå i familjerådgivning även om hon väljer den där pojkspolingen. Jag tycker fortfarande att du skall boka tid och ställa henne inför faktum - "nu går vi dit - det är du skyldig mig".

Dessutom skall hon kolla möjligheten att "den andre" får en ny intruktör. Kan var svårt men bör gå om det är en firma med flera instruktörer.

Ärligt talat - VILL du ha det såhär?

VILL du ha henne kvar när hon beter sig så här?

VILL du bli behandlad såhär, är det vad du vill ha av livet?

Du kan aldrig änrda på någon annan, bara på dig själv och när ni kommit så här långt hjälper inga rosor i världen. Hon måste inse vad hon håller på med och det kommer hon inte att göra på egen hand. Ni måste få hjälp utifrån.

Har du ringt familjerådgivningen än??

Jo, det kanske beror på hur akut läget är och om det är barn inblandade.

Privata psykologer kan också vara inriktade på parterapi.

Ring nu! Finns kommunal (på de flesta orter) eller privatpraktiserande.

Nu, Johanfredriksson skall jag vara uppriktig och jag hoppas du inte tar illa upp;

det är mycket snack och lite verkstad just nu som det verkar. Sluta ens fundera över hur din fru och "Bernts" förhållande skulle se ut, det kan du inte påverka.

Du kan påverka dig själv och hur du förhåller dig till situationen, du är inte mer offer än du gör dig till.

Du kommer ingenstans med att beklaga dig här på forumet även om jag förstår att det är skönt att skriva av sig.

Hur skall du möta henne i kväll? Är det här dagen då du står upp för dig själv och möter henne som hennes man och inte som hennes dörrmatta??

OCH HAR DU BOKAT TID HOS NÅGON FAMILJERÅDGIVARE ÄN??

Jag lider med dig och tror fortfarande att det enda du kan göra är att tala om hur du känner dig - och ställa krav på henne. Lättare sagt än gjort, visst, men du har inget val. Att inte agera är också ett val.

Jag har tänkt så mycket på dig och på det du går igenom. Skönt att du ser en ljusning i ert förhållande.

Tonen i ditt inlägg var inte alls så desperat som i de tidigare.

Återigen - roligt att det fungerar bättre er emellan och lycka till i forsättningen!!

Hmm, nu ser jag att du själv har förändrats också, vilket är jättebra. Du är inte längre hennes "dörrmatta" och accepterar inte vilket beteende som helst.

Jag tycker det är starkt gjort av dig att inte vika dig i hundfrågan utan stå på dig!

Dock verkar hon fortfarande inte förstå sin egen del i det hela och är ovillig att ta eget ansvar. Jag förstår att du älskar henne men frågan är om hon ärnågot att satsa på för framtiden - hon verkar omogen tycker jag.

Men jag är väldigt glad för din skull och för att inte dina värsta mardrömmar infriades!

Jag har tänkt så mycket på dig och hur du har det, tyvärr var det inte så lyckligt och bra som jag hoppades.

Något som slår mig är att din fru verkar deprimerad, alltså inte bara ur form utan mer en klinisk depression. Hon behöver alltså omgående hjälp med det!

Något annat som slår mig är att du verkar vara så ensam i er relation. Du vårdar och bygger er relation medan hon bara raserar eller i vilket fall gör klart att hon strunter i vilket.

PS. fortfarande skull jag vilja sparka henne i häcken - hon har kvar kontakten med Bernt trots allt som skett?!

Nej, inga fler lessna gubbar!!

Kom, skall jag sjung en vaggsång för dig, du måste behöva lite tröst i livet

Jag önskar verkligen, Johanfredriksson, att du har någon att prata med (förutom här på BT), du har så mycket att bearbeta.

Det är imponerande att du stått vid din frus sida genom hennes depression och allt som hänt men nu måste du tänka på dig själv!

Låt henne inte såra dig mer, lämna henne och försök, för din egen skull, att förlåta henne vad hon gjort mot dig. Så kan du gå vidare i livet och kankse, kankse inte hitta någon som är värd dig och som du kan lita på.

Jag kan lova dig att att du har en tuff väg framför dig när du väljer att gå men att stanna kvar är också ett val och det kommer att förstöra dig än mer.

Många många kramar o lycka till!!