Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

Jag tycker att om du ,oavsett vad som hänt hos den andra killen, vill satsa på din fru så ska du ta med henne på en weekend till typ paris eller rom eller venedig. (eller om ni inte har råd, göra en fin middag hemma)och sedan visa ditt inlägg som du har skrivit här..( men INTE det alla andra har skrivit) för du har verkligen skrivit av dig... Ordna lite romantik och mys. Om hon då är lika kall så hade jag nog gett upp!!

Ja det hoppas jag med men nu är inte tid för förhoppningar utan för realistiskt tänkande.

JAG har varit i hennes situation och JAG valde min (blivande) man men det finns inga garantier.

Det minsta hon kan göra för dig är att gå i familjerådgivning även om hon väljer den där pojkspolingen. Jag tycker fortfarande att du skall boka tid och ställa henne inför faktum - "nu går vi dit - det är du skyldig mig".

Dessutom skall hon kolla möjligheten att "den andre" får en ny intruktör. Kan var svårt men bör gå om det är en firma med flera instruktörer.

Har inte läst tråden så vet inte alls vad det står i dina svar. jag har bara läst ditt problem.

Man saknar inte kossan fören båset står tomt.
Allvarligt talat så måste du se till vad som rätt för dig och vad som är rätt för henne. Du kanske hela tiden skulle ha funnits där i de sexuella å på många andra sätt för henne, men hon kanske skulle ha funnits mer för dig i ditt negativa tänkande och ditt mående i just dom fallen.
Det är aldrig bara ens fel att två träter.

Anledningen till att din fru ska lita på att de funkar den här gången är för att du starkare än någonsin innan visar det. Säg t henne precis de du sagt till oss nu. Erbjud dig att gå i parterapi. Men jag tvivlar att hon alltid är en ängel eftersom att de faktiskt är så att det aldrig bara är ens fel att ett problem uppstår.

Kanske borde hon hjälpa dig att diska lite oftare, göra upp en kraftigare, starkare budget för ekonomin så den varje månad med stränga regler ska hållas så jag anser att lika mycket som du borde finnas för henne borde hon finnas för dig. Hon upplever det med sex och annat som ett stort problemn medans du anser att de finns andra problem.. då kanske ni måste mötas på halva vägen och ta tag i bådas problem. Och om en problem inte kan lösas förens nästa är löst, ja... då är det bara lösa nästa då.

Jag vet att det här är ett problem som kan lösas med äkta kärlek. Så stå på dig och kräv dina rätter precis som hon kräver sina.

Jag håller med didis. Jag förstår att hon är förvirrad och mår dåligt över att hon känner som hon känner, men man får inte bete sig sådär! Hon har ingen rätt att sätta dig i den här situationen. Hon måste välja. Hon kan inte ha två förhållanden samtidigt och förvänta sig att du ska finna dig i det.

Jag förstår att det känns jobbigt att sätta ner foten och att du är livrädd att hon ska välja honom och att du ska förlora henne. Det hade jag också varit. Men tyvärr tror jag ändå att något måste hända. Ställ ett absolut krav att hon antingen måste välja eller att ni ska gå i familjerådgivning. (Naturlitvis måste hon ju välja mellan er även om ni går till rådgivningen, men då kommer du att få hjälp att ställa kravet, för jag är rätt säker på att den ni pratar med kommer att framföra den åsikten till henne).

Visst vore det jättejobbigt för dig om ert förhållande skulle ta slut, men jag tror att det på sikt kommer att vara ännu mer nedbrytande för dig att gå runt i detta ingenmansland. Dessutom tror jag att hennes respekt för dig skulle öka om du sätter ner foten och visar att du inte finner dig i detta. Det kan ju till och med vara så att en reaktion är det hon är ute efter! Precis som barn provocerar bara för att få en reaktion som visar att deras föräldrar bryr sig så kan faktiskt vuxna ibland agera likadant. Oftast utan att själv vara medvetna om det.

Om hon vägrar gå på parrådgivning tycker jag att du ska gå och prata med någon själv. Vi gör vad vi kan, men vi är inte utbildade och kan inte analysera situationen på ett professionellt sätt.

Hoppas verkligen det löser sig. *kram*

har läst lite och du ska ABSOLUT inte tolerera att hon träffar en annan. Hon akn ju inte både äta kakan och ha den kvar.

Men att de aldrig skulle kunna hålla mellan henne och "bernt" på grund av han ålder tror jag vad jag vill om men tanke på att jag är 20 och min man är 35.

Men man kan inte vara Kär i två personer på samma gång .. i såf all borde din fru lära sig att skilja på kärlek och "klärlek". trygghet, stöd och kärlek är lite olika saker, men de verkar inte som om hon har koll på vad som är vad.

Du ska absolut inte låta henne sova hos han ! då är du ju dum.. de går inte .. du akn ju inte då med på vad som helst .. kanske är de bästa för er att gå skilda vägar åtminstone för ett tag då hon är så osäker på allt. Om du går med på att lårta henne ha en "annan ibland" så kommer hon ta dig för givet då du går med på vad osm helst. NEJ NEJ NEJ... du är värd mer än så... ingen förtjänar att bli halvt bedragen !

Jo det gör jag. Det är i allra högsta grad otrohet, men detta är en typ av otrohet som kan försvinna. Känslor kan försvinna, men en fysisk kontakt är för mig något som alltid kommer finnas där. Kanske låter konstigt, jag tror jag tycker det själv också, men så är det ='(

Hadde min m2b og jeg vært i samme situasjon hvor han hadde en "kompis" eller kall det hva du vil og han hadde sagt han sov der, ville jeg kastet han langt vekk. "sove"??? Jeg har måtte tåle så mye dritt mens jeg har vokst opp at jeg har funnet ut at det er lov å sette ned foten. Jeg vansklig for å tro at en gutt på 19 år har en spesiell jente kompis uten å ha sex, spesielt når hun er eldre og mer sexuell erfaren. jeg skriver ikke dette for å være slem, men for å få deg til å se hva som skjer..

Har inte läst hela tråden, men på trådstarten så verkar du och jag ha samma problem, svårt att koppla bort stressen och bara ägna sig åt sex och närhet...

Om du verkligen vill ha kvar din fru så kanske det inte är er relation du måste jobba på, utan dig själv... Läs en bok om mindfullness eller gå en kurs. Lär dig att hantera stress och negativa tankar - då kan du bli en mer närvarande person, både i sexlivet och i relationen.

Lycka till!

Hmm, jag förstår. Alla har vi vårt eget sätt att resonera och känslor är sällan logiska.

Hej igen, nu har jag läst hela tråden. Jag tror att det bästa för att lösa era problem, eller i alla fall förstå dem, är att gå i parterapi. Ni började ju diskutera hemma hos vänner, och det är bra, men som du skrev så löste det ingenting. Ni verkar ju ha någon slags icke-kommunikation, där ni säger en sak men inte vet om den är sann. Om ni går till en utbildad och erfaren terapeut så kan denna person sätta ord på precis vad ni känner, och ge er verktyg för att diskutera och lösa era problem. Du pratar om en deadline om en månad, jag föreslår att ni gör som min syster och hennes (fortfarande!) sambo, som satte deadline ett halvår och 6 möten med terapeut! Lycka till!