• Johanf­redrik­sson
    Äldre 19 Aug 15:36
    61439 visningar
    269 svar
    269
    61439

    Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

    Hej,

    Jag och min fru har allvarliga problem! Problemet består i att min fru börjat tvivla starkt på mig. Detta på grund av att jag hamnat i ett mönster som hon försökt och försökt och försökt att få ur mig ur. Mest genom att prata med mig och säga att jag måste göra något... ='(
    Mönstret är att vi aldrig (under tio gånger på ett år) har sex. En anledning till detta är att jag inte kan få bort negativa saker ur hjärnan... Räkningar, att vi har ont om pengar, att bilen går sönder, stress på jobbet, att det är stökigt hemma, diska varenda dag, slänga sopor, gå ut med hundar, handla, dammsuga, laga mat o.s.v o.s.v
    Allt detta har på något märkligt vis fastnat på min hjärna så pass mycket att när min fru går förbi köksdörren naken, så ser jag henne, tänker WOW och på allt jag vill göra med henne, men fortsätter diska =( Jag kan inte stänga av det negativa och ge mig hän åt det jag verkligen vill och det jag verkligen känner! Detta har lett till att hon tror att jag inte vill alls, att hon har fått dåligt självförtroende och nu till att hon börjat tvivla på mig och vad jag vill och börjat söka efter andra vägar.
    Jag älskar min fru över allt annat i hela världen och skulle dö för henne. Jag vill leva resten av mitt liv med henne och bilda familj med henne och i och med att det har skakat till allvarligt i vårat äktenskap den senaste tiden (Jag vill inte gå in på hur i detalj. Det finns mer, men jag vill inte hänga ut någon), så har min ögon öppnats totalt, alla dammar har brustit och pinnen jag haft uppkörd i arselet har lossnat.
    Jag är beredd att göra vad som helst för vårat äktenskap och för att hon ska förstå att jag menar vad jag säger när jag säger att jag är villig att göra vad som helst. Jag kan fixa det här om jag bara får en chans till.
    Jag vet inte vad jag ska ta mig till!!! Hon verkar ha blivit totalt kall och känslolös på ingen tid alls och inget jag säger får henne att tro mig det minsta lilla mer ='(
    Jag har tittat på äktenskapsrådgivning och på parterapi, men det känns som om jag är den enda som är villig att verkligen arbeta för vårt äktenskap nu. Hon har ju redan gjort det så länge att hon inte tror att det tjänar något till längre.
    Det hon har gjort är att försöka prata med mig om problemet om och om igen, men jag har ändå inte lyckats ta mig ur hålet och göra som jag egentligen vill och nu är jag rädd att det är för sent ='(
    Vi bor fortfarande ihop, men det är extremt pressat, för jag vill bara klamra mig fast vid henne och tala om hur mycket jag älskar henne och vad jag är villig att göra för oss medans hon behöver "utrymme" vilket gör att vi sitter i varsin soffa framför TV'n... Jag sitter och mår dåligt över att inte kunna göra ett skit annat än vänta på hennes beslut och hon sitter och mår dåligt över att hon är rädd att ta fel beslut. Tänk om Gud verkligen fanns... Då skulle jag be honom om hjälp att få min fru att inse att jag verkligen menar vad jag säger och att hon inte behöver vara rädd för att ge oss en chans till.
    Som jag ser det är det här vårt första riktiga problem inom äktenskapet och att det skulle leda till skiljsmässa känns som ett fruktansvärt slöseri! Herre gud... Man måste jobba för att ett äktenskap ska fungera och jag vet att jag varit väldigt dålig på det, men FAN... Låt mig jobba nu då! Ge inte upp... Snälla!

    Vi fungerar tillsammans till hundra procent och på alla plan... Det är bara det här med sex som blivit ett stort problem när det inte behöver vara det. Om man bortser från det sexuella, så har jag alltid visat att jag älskar henne genom beröring, genom att tala om det för henne flera gånger varje dag, genom att ta hand om henne om hon behöver hjälp med vad som helst allt som en äkta man ska göra utom just sex ='(
    Satans helvetes jävla skit så arg jag är på mig själv! Jag önskar jag hade gjort något tidigare, men nu när jag varit en idiot, så önskar jag att jag fick chansen att göra något nu!

    Ett annat problem är att jag fått henne att tro att jag inte vill ha barn ='( Detta genom samma sak som det med sex. Jag har varit fast i allt det negativa. Så fort hon nämnt barn, så har jag bara tänkt "Vi har inte råd" eller något liknande, fast jag egentligen inte alls bara tycker så! Herre Gud... Jag vill också ha barn... Som fasen. Jag ser ju för Guds skull en framtid med oss som en familj boende i ett vitt hus med blåa knutar vid kusten. Röd entrédörr, ett sådant där sött litet hus till brevlåda utanför, vår lilla dotter Emma som knatar runt och leker på tomten med våra två små pudlar... Varför kan hon inte förstå att vi vill åt precis samma håll, bara att jag behövt hjälp att ge mig hän åt det positiva och släppa all skit som egentligen inte behöver tynga ner mig och därmed oss! Hur f*n förklarar man för någon som ledsnat på att försöka, och som därför inte tar till sig någonting längre, att vi KAN gå samma väg mot framtiden tillsammans, att vi vill precis till samma plats? Jag är så rädd.... Så otroligt rädd att förlora henne och därmed alla drömmar om vår framtid och vårt liv tillsammans!

    Min fru är kvinnan i mitt liv och jag trodde aldrig man kunde hitta någon man känner så här för. Jag älskar henne mer och mer för varje dag och inget har någonsin känts mer rätt, "våra" problem till trots...

    Hjälp! ='(

  • Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 10:05
    #31
    Tooticki skrev 2008-08-19 16:42:45 följande:
    Skriv detta till henne, ge henne chans att läsa det i lugn och ro och fundera.En annan sak jag undrar är; har du försökt närma dig henne sexuellt sedan ni kom till denna återvändsgränd? Försök ta henne med storm, korka upp en flaska vin, tänd levande ljus, sätt på en lugn skiva och be henne dansa med dig. Förför henne både i ord och handling. Kanske är det vad som krävs för att denna situation ska gå framåt? Att du VISAR att du är beredd att kämpa!Ett annat alternativ är att boka natt/weekend på något hotell så att ni får komma bort lite.Jag hoppas verkligen att ni löser detta!
    Jag har försökt det sexuella en enda gång seriöst med att visa att jag vill hela vägen med henne, men då hade hon mens och ont i magen och var sålede inte alls ens upplagd för det och nu vette sjutton hur det skulle gå till efter mitt senaste inlägg ang. att det finns en annan man med i bilden ='(
    Jag tror det där med korka upp vin, spela musik och dansa är för olikt min person för att det ska ha en positiv inverkan på henne när hon mår så dåligt som hon gör nu, men jag ska absolut ha det i åtanke och hoppas det kommer ett tillfälle när det käns som om det kan vara en bra idé! Tack
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 10:10
    #32
    PennyJenny skrev 2008-08-19 16:51:57 följande:
    Jag förstår hur din fru känner sig, fullt ut. Jag vill dock inte gå in på några detaljer om på vilket sätt jag gör det, men jag kan säga så här mycket. Agera. Att bara prata hjälper föga. Preliminärboka en tid hos äktenskapsrådgivning eller en sexterapeut. Se till att ta initiativ till sex. Sex behöver inte betyda att ni ligger med varandra, det kan räcka med att du tillfredställer henne. Men det är i alla fall ett initiativ och inte bara ord. För ord tröttnar man på och ord kan man inte lita på. Men om du agerar, så tror jag att det får större genomslagskraft hos henne.
    Om du läser mitt senast inlägg om att det finns en annan man med i bilden, så kanske du förstår mig när jag förklarar att det är mycket svårt för mig just nu att ta steget fullt ut när det gäller sexuella närmanden. Det känns som om jag är gift med Bernt's flickvän för tillfället ='(
  • Äldre 20 Aug 10:12
    #33

    Håller med dids, du måste ställa krav på hennes uppförande och åtagande för att kunna rädda er relation - om hon nu vill det.

    Och så måste du visa att du vill ha henne samtidigt som du ställer krav på henne och hennes agerande i ert förhållande.

  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 10:12
    #34

    Soon and very soon skrev 2008-08-19 18:53:34 följande:


    önskar lycka till, har inget direkt råd, men jag vet att min man blir "av " om jag är för "på". tex efter ett bråk så vill jag bli sams men mannen måste reda ut allt själv först och så frågar jag -vad är fel? blabla... men då backar han bara.nog om mitt för det är inte samma men kan ju vara så att det har gått så långt att frun blir "av" nu när du är "på"?stor kram o lycka till, verkligen.
    Det är just det som är en av de saker jag är rädd för. Jag vill inte pressa henne på något sätt genom att vara för "på". Är rädd att det enda som händer är att hon glider ännu mer ifrån mig då. Jag går balansgång och kan ramla av åt alla möjlig håll känns det som ='(
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 10:16
    #35
    Lillsnufflan skrev 2008-08-19 19:43:17 följande:
    Jag känner verkligen med dig. Jag och min blivande make har brottats med stora problem under våra åtta år tillsammans. Bland annat har vi haft liknande sexuella problem. Nu tyckte vi inte att det var det största problemet, vi lyckades faktiskt lösa det relativt enkelt genom att ta det lite lugnare och bestämma att vi bara skulle gosa och inte ha sex. Då kom min lust tillbaka (den var min som saknades...).Men det stora problemet var väl att vi inte kunde kommunicera med varandra. Vi tyckte båda att vi gav och gav men inte fick något tillbaka. Problemet var väl att vi inte insåg vad den andra behövde. Det ledde till att det tog slut och vi levde i sär under ett år. Tillslut lyckades vi dock hitta tillbaka till varandra efter mycket hårt arbete och beslutsamhet och framför allt har vi fått jobba med att förlåta varandra för allt möjligt hemskt vi gjort mot varandra. Men det gick! Nu är vi lyckligare och kärare är någonsin och blir äkta makar i september...Det jag skulle råda dig att göra är att be henne gå på familjerådgivning med dig. Ta upp det så snart som möjligt, ju längre tid det går desto svårare blir det att hitta tillbaka till varandra. Förhoppningsvis är hon trots allt beredd att ge ert förhållande en chans. Om du föreslår rådgivning ser hon ju i alla fall att du verkligen är beredd att kämpa.Lycka till!
    Det är just dit jag inte vill komma... Till att flytta isär, inse att det var ett misstag och sedan hitta tillbaks igen medans vi båda blir tvungna att förlåta varandra och leva med vad som hänt under den tid vi levt isär. Tyvärr har vi redan varit där en gång förrut, så jag fixar inte det igen!!!
    Jag har föreslagit rådgivning, men det tog hon inte till sig mycket av. Säkert mycket för att den här andra mannen finns där och rör upp saker...
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 10:22
    #36
    didis skrev 2008-08-20 10:04:13 följande:
    Nu får du ursäkta mig men hon beter sig som en skitstövel gentemot dig!!Jag förstår vad hon går igenom, jag har själv varit otrogen (men "på riktigt") och känt det som svårt att välja mellan kärleken/tryggheten dvs sambon och förälskelsen dvs den andre. Men välja måste hon och det snabbt!Nu måste du bli tuff för hon lindar dig runt sitt lillfinger och oavsett vad slutresultatet blir måste du ta kontrollen över ditt eget liv.Boke in en tid för familjerådgivning och säg till henne att hon inte har något val - nu skall hon med! Hon har mycket större skuld i den uppkomna situationen än vad du själv ser just nu.Å jag önskar att jag fick träffa dig och ingjuta lite mod och hopp i dig!
    ='( Jag kan inte bli tuff nu. Hellre förlorar jag henne på hennes beslut än på att jag lyckats pressa henne till ett val som jag kanske inte vill att hon tar. Jag törs helt enkelt inte chansa...
    Jag är en mes helt enkelt. Jag är inte beredd pressa henne när hon mår som hon gör och är så instabil i hennes känslor som hon är.
    Mod och hopp... Ja... Tänk den som vågade hoppas på riktigt!
  • Johanf­redrik­sson
    Äldre 20 Aug 10:24
    #37
    20080301 skrev 2008-08-20 10:04:29 följande:
    Du ska inte nu och inte sen ge henne tillstånd att sova hos honom. Jag vet av egen erfarenhet att det gnager sönder din själ och det kommer garanterat att bli början på slutet för er. För innerst inne vill du inte alls att hon ska sova där. Jag har inget bra råd för hur du ska göra allt jag kan säga är att du förtjänar att må bra, ensam eller med någon som verkligen respekterar och älskar dig för den du är och framförallt vill vara med bara dig.
    Jag förstår vad du menar. Det kommer förmodligen gnaga, men jag litar på henne till 100% och det har jag alltid kunnat göra. Säger hon att inget händer, så händer inget (Hoppas jag).
    Tack för dina vänliga ord. De värmer...
  • Äldre 20 Aug 10:25
    #38

    Ja, men jag tror du (om inte annat för din egen skull) måste begära att hon väljer. Hon kan inte få leka med dig och er relation såhär. Antingen så har hon en annan eller så gör hon slut, stannar hos dig och ni går i rådgivning.

    Jag förstår precis var ni är, kunde mycket väl hamna där själv och tror det är det enda raka. Om inte annat för din framtida självkänsla, vilket du faktiskt har mer ansvar för än nånting annat i den här soppan.

  • skille
    Äldre 20 Aug 10:31
    #39

    Om hun virkelig vil redde deres forhold bør hun sette lillegutt til side og satse på dere to. Hun kan ikke sove i Bernts søsters seng resten av livet

  • didis
    Äldre 20 Aug 10:31
    #40

    Jag är förbannat på riktigt!

    Jag var åtminstone ärlig mot maken när jag var otrogen och lät honom välja. Tack o lov valde han att vara kvar hos mig. Det är mer än 15 år sedan nu så hopp finns även för er.

    Klart hon vill både ha en ung älskare och tryggheten hos dig! Allt sker på hennes villkor just nu.

    Om inte annat så kommer hon respektera dig mer om du sätter ner foten och tvingar henne till rådgivning. Just nu visar hon då ingen respekt för dig och dina känslor alls.

Svar på tråden Hjälp... Jag klarar inte det här längre...