Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

Utan att lägga värderingar i varför du hänger kvar i förhållandet så tycker jag i alla fall att kan man lägga ner enorma summor på ett bröllop bör man ju kunna lägga en och annan krona på terapi för att hålla ihop förhållandet. Jämförelsevis är det ganska små pengar. Därmed inte sagt att alla lägger jättesummor på sina bröllop men ett antal tusenlappar blir det ju i alla fall.

Ja, att detta kommer att kosta i pengar, det får ni nog bra iskallt ta i det här läget!
Det kommer andra tider framför er om ni reder ut det här , som också slukar pengar. Priset ni redan betalar känslomässigt är oerhört mycket högre.

Eireann:
Ja, visst är det bra att hon börjar förstå, men (alltid ett men) jag vet inte om hon förstår ordentligt...
Det känns inte som om vi kommer någon vart alls. Det känns som om jag är 100% svältfödd på fysik kontakt just nu och jag vågar inte krama och så som jag skulle vilja av rädsla för att vara klängig, för gör inte hon det på mig, så vill hon väl inte att jag ska göra det på henne?!
Jag slits mellan "göra" och "inte göra" och ordspråket "Bättre ångra något man gjort än något man inte gjort" stör mig...
Min fru verkar lite gladare nu för tiden. Saker hon säger och gör (om än med kanske lite väl glesa mellanrum) visar att hon vill satsa på oss, men det känns ändå rätt halvhjärtat på något sätt på grund av den nästan totala avsaknaden på fysisk kontakt.
Ja, visst fan är det dyrt, men det får gå. Om det hjälper oss, så är det garanterat värt det. Nu känns det bara som om det är för jäkla långt till den 12'e =(

f1bride: Näe... En Bernt "har varit" nog så jobbigt. En Bengt skulle jag aldrig acceptera eller ens vara i närheten av att orka med!
Om hon är hopplös eller inte får tiden utvisa. För tillfället känns hon lite små-hopplös faktiskt...
Terapi kanske kan fungera om det får fortsätta. Som det ser ut nu, så har det kanske hjälpt lite, men det är fortfarande himla långt kvar när det gäller min fru känns det som. Själv jobbar jag på mina problem (Det negativa tänkandet o.s.v.) och det går väl så där. Skulle vara lättare om det kändes bättre hemma!
Jo, det verkar vara så och det har nog alltid till viss del varit så att det tar skruv först när någon annan säger någonting. Jag vet inte varför det ska vara så svårt att lyssna på mig!? Hur som helst är det ju bra om någon kan få henne att öppna ögonen iaf!
Jo, det finns billigare, men väntetiden var upp emot 2 månader och jag kände att något måste ske NU, så det får kosta. Har sålt ett löpband för att finansiera nästa session. Sedan får vi se hur vi löser det =/
Vad gäller det där med att avsluta med Bernt... Läs nedan ='/

Troll1:
"Det finns ju en massa underbara, kärleksfulla, omtänksamma, trogna tjejer/kvinnor där ute" ... Jag hoppas de finns kvar om det här går åt skogen ;)
Jag fattar inte själv faktiskt hur jag orkar eller var ifrån jag får den lilla energi jag använder mig av för att klara av vissa av de här dagarna...
Jag antar att jag ännu känner att det är värt det någonstans!? =)

Flower75:
Jag har inga problem med att förstå att det ibland kan verka hopplöst att hitta en bra man där ute. Det är inte få gånger man får skämmas för sitt "kön" när man hör om vad det finns för arsel där ute och vad män ställer till med. Både i samhället i allmänhet och i förhållanden, men alla är inte rötägg... Det finns ett par guldkorn där ute!
Jag misstänker att du redan har hittat ditt då du hänger på Bröllopstorget, men om inte, så önskar jag dig lycka till =)
Jag VET inte riktigt om min fru är värd att kämpa för, men jag känner att jag inte är beredd att ge upp utan fight. Skulle jag göra det, så skulle jag bara gå och undra hela mitt liv om jag gjort rätt.
Tack för kramarna... Helgen belv vär "så där"...

Masha:
Tack för ett mycket bra resonemang! Vårt bröllop kostade i runda slängar 60.000, men vi får verkligen hoppas att vi inte behöver gå i terapi 40ggr! ;)

passionsblomman:
Tack för ytterligare ett bra resonemang. Den känslomässiga investeringen vi gör nu är rätt tung. Jag hoppas bara den tar oss någonstans!

=====

Ang. helgen...
I Fredags gick min fru och jag på Bio och såg Eagle Eye. En mycket bra actionfilm tyckte vi båda, men ingen närhet eller hålla handen inte =/
Under kvällen fick jag reda på att min fru var bjuden på fest på lördagen, något som fick det att knyta sig i magen på mig direkt (som ni kanske kan förstå), men hon sade att hon inte tänkte gå, för hon tyckte inte det skulle vara schysst mot mig att lämna mig hemma utan planer med så kort varsel (Hon hade dock varit bjuden sedan i Tisdags) och det var ju snällt.
Nästa helg när jag ska på mässa och då jag var orolig att hon skulle vara själv hemma och att säkert Bernt skulle vara med på något sätt... Då har hon bestämt att hon ska följa med vänner till Eskilstuna för att jag ska slippa vara orolig över Bernt-grejen och det är ju snällt.
Under terapin diskuterade vi många saker och en sak som kom upp var att vi vill förnya våra löften när det här är över och det kan ju inte vara dåligt!?
Min fru har varit på mig om att hon vill att vi ska byta bil och bygga nytt kök och det kan ju inte heller vara dåligt!?
Att det fortsätter SMS'as är väl inte så bra dock =(

Allt jag vet om att min fru stack till Bernt för att, ja vad hon nu skulle göra, är att de åt varma mackor. Jag får antagligen skylla mig själv för att jag inte har frågat, men jag hade hoppats på att hon kunde berätta något själv!?!?
Ska jag fråga? Ska jag låta bli? *Suck*

Igår ringde Bernt min fru medans vi såg på film. Tonläget var lite annorlunda än det varit förrut. Mindre fniss och gull på något sätt (Svårt att beskriva).
Under samtalet hörde jag orden "Någon dag... Ja, någon dag" vilket jag tolkar som att de ska ses, men som sagt... Jag frågar ju inte, så jag vet inte vilket i sin tur gör mig paranoid, jag vet =/
Samtalet avslutade med "Puss, puss" vilket inte var så kul och ungefär 2 hundradelar efter att de lagt på bad min fru 1000 gånger om ursäkt. Hon sade att hon ju hade lovat att sluta med det där och att hon inte skulle säga så något mer och bad om ursäkt och bad om ursäkt och bad om ursäkt, men det kändes mest konstigt...
Som om hon vill säga det, men låter bli för min skull... Jag vet inte ens om det är en bra sak!
En bra sak hade varit om hon hade gjort som hon sade att hon skulle göra och som vår terapeut sade att hon skulle göra - Bryta med Bernt HELT!

Men men... Man får väl vara nöjd med det lilla för tillfället antar jag... Babysteps... Eller!?!?

Jag mådde skit igår p.g.a avsaknaden på fysisk närhet/kärlek och i morse med, men nu efter att ha skrivit av mig lite, så kanske jag har energi nog att äta upp min frukostmacka och få något gjort här...

Tack för att ni finns och lyssnar. Kram på er alla. Hoppas er helg varit underbar!

PS. Det känns som om jag glömt något, men då skriver jag igen när jag kommer på det så klart DS.

Men herregud, är hon "snäll"? Förlåt om jag gör dig ledsen, men det är solklart att hon kan göra precis hur hon vill med dig och att du tacksamt tar varje lite smula hon lämnar (när hon känner för det). Jag tror inte att du kan få din frus respekt någonsin om du inte sätter ner foten ordentligt. Vad är du rädd för? Hon kommer att se dig med andra ögon om du ställer ultimatum!
Får spader när jag förstår hur/vad hon gör. Visar hon kärlek på det viset? Nej, nej, hon trivs med att göra som hon vill och tänker inte på hur du känner det. Ursäkta uttrycket, men snälla visa lite "stake" och sätt gränser och sa att ett enda ljud från Bernt så har hon träffat dig för sista gången. Då händer det saker!
Kram på dej!

Nej, det där är inte okej! Och du måste visa att det inte är det! Hon måste bryta med honom HELT som det var bestämt! Ringer han igen så ska hon inte svara, eller också ska du göra det och skälla ut honom. Godta inte de där ursäkterna när hon inte verkar mena det. Och FRÅGA henne! Åtminstone skulle jag vilja att min man frågade mig vad som försigick och annat, visa att han bryr sig, att det spelar roll, att han berörs. Och du mår ju knappast bra av att inte veta. Ifrågasätt hennes beteende, du måste ju veta att det är värt att satsa, du kan inte göra det själv. FRÅGA henne när du har funderingar, och PRATA med henne. Annars vette tusan om det kommer gå vägen. Prata med henne om den fysiska kontakten, hur hon känner för det. Tyvärr tror jag att avsaknaden av fysisk kontakt kan ta död på ett förhållande. Det fysiska är jätteviktigt! Inte nödvändigtvis sexuellt, men det där lilla, hålla handen, krama, hålla om, pussar, bara lägga en hand på axeln eller benet eller nåt. Du är hennes man! ni försöker reparera erat äktenskap, då kan inte lite fysisk närhet anses klängigt!

Att hon inte kan ta och avsluta den där Bernthistorien är ju helt otroligt. Jag förstår att du vill kämpa, jag förstår att du vill kämpa och försöka och att du tycker att det är värt det. Men jag kan inte hjälpa att tycka att det är under all kritik att hon inte kan avsluta det hela. När det är vad er terapeut säger att ni behöver och hon säger att hon ska göra det och så fortsätter hon att smsa och prata med honom och avsluta med Puss, puss. Jag fattar inte att du orkar och jag tycker inte att det är rätt. Och jag tycker, har sagt det förut, att du måste vara tuffare. Visst, jag vet att du vill kämpa och det är klart man ska göra det, men jag tycker att det här har gått för långt. Jag tycker inte att det finns något som ursäktar att hon inte avslutar sin relation med honom. Även om hon hävdar att det här hennes fristad. Om hon värderar dig och erat äktenskap får hon ta och hitta en annan.

Jag tycker det känns som att ni har gått ganska vilse båda två, uder ganska lång tid.

Jag är övertygad om att ni båda behöver distans till Bernt, men jag undrar om det inte också hade varit välgörande med lite luft emellan er en tid?

Jag menar att man visst kan kämpa sida vid sida, men lite avstånd kan hjälpa en att se saker och personer på ett lite annat sätt.

Din hustru skulle tillexempel må väl av att upptäcka att hon saknar dig när du inte är där.Om hon upptäckeratt hon inte gör det, så har hon åtminstone fått klarhet i det.

Detsamma gäller dig.
Du kanske upptäcker helt anra saker och känslor än dem du bär på just nu.
Framförallt kan du behöva andas lite. För du ältar och grottar ner dig ganska mycket, vilket inte är konstigt, men det tar dig heller ingenvart.

Hade du inte ett erbjudande om att låna en lägenhet ett tag?

Hej igen! Som dem tidigare skriver, det är VERKLIGEN inte okej hon MÅSTE BRYTA helt med Bernt.
Känns som om att hon leker med dig. Om jag vore du så skulle jag nappa på den där lägenheten du blev erbjuden att låna. Vem vet det kanske blir en vändpunkt för er båda. Då får ni båda lite perspektiv på det hela + att ni får vara i från varandra lite och tänka.

Tänker på dig. Kramar om dig.

Johan, jag har följt din tråd sen du startade den.. Och det låter som att din fru inte tänker ge upp Bernt. Hon har lovat att göra det.. Men det låter inte som att hon har de, utan som att hon mest kommer med undanflykter.. Hon behöver ett rejält uppvaknande och det verkar inte som att hon har fått det än..

Här kommer en ny röst i tråden. Trodde inte jag skulle skriva nåt, men sitter här och håller på att sätta baklavan i halsen. Vad i hela världen...??? Jag fattar inte!!! Vet du, det värsta med hela situationen är att du kommer förändras som människa om du inte tar dig ur skiten. Hon behandlar dig som en hund och du verkar inte ha någon värdighet som helst kvar i kroppen. Jag avskyr ordet skilsmässa, men detta handlar inte längre om att försöka få äktenskapet att funka; det handlar om att du ska kunna överleva. Om hon får hållas kommer hon helt förstöra dig för en ny eventuell, potentiellt frisk, relation. Det här du håller på med är inte kärlek, det är besatthet. Du måste inse det och ta dig ur och bli frisk och hel. För hennes skit har påverkat dig. Sen får hon ruttna med Bernt om hon vill. Du kan inte rädda henne. Såhär tror jag: hon kommer inte välja dig, och definitivt inte om du beter dig som du gjort. Hon vet vart hon har dig, till hundra procent, och hon manipulerar och utnyttjar dig totalt. Valet är ditt, och jag hoppas och ber att du väljer att rädda dig själv. Ni har inget att bygga på såhär, och hon drar bara med dig ner i sin grop.

Det säkraste sättet att förutspå framtiden är att se tillbaks på det förgångna.

Jag skriver detta i all välmening och hoppas orden på något sätt fastnar i ditt huvud.