Håller med dig! Det jag satt och funderade på är att jag tror inte att hon gör det hon gör rent beräknande. Jag tror inte att hon går runt och tänker att hon ska utnyttja dig och att du är så snäll och inte ställer krav på henne, det tror jag få människor gör. Men du ger henne utrymme att göra det. Genom att inte ställa krav, inte agera och faktiskt ursäkta hennes beteende (för det gör du) så låter du henne styra oavsett om du vill eller inte. Jag tror inte hon kommer ändra sig om hon inte måste. Och måste i det här fallet är att hon ställs inför ett val, välja att fortsätta som hon gör och förlora dig eller ändra sitt beteende och kunna rädda det som ni har. Och genom att inte ställa krav på henne, riktiga krav med riktiga konsekvensker, så "utamnar" du inte henne att faktiskt ändra sitt beteende. Jag är rädd att du nog försöker se något som idag inte riktigt finns där. Du väljer att se att hon inte träffar Bernt nu som framsteg, om än små, men blundar för att hon faktiskt inte hållit sitt löfte till dig och avslutat relationen helt. Jag förstår varför du väljer att se det som en viss framgång, du älskar henne och tror på er och er relation. Det kan du fortsätta att göra även om du ställer krav. Om er relation i långa loppet inte skulle klara av att du ställer krav på att hon faktiskt behandlar dig med respekt och håller de löften som hon ger, vad är det då för realation? Är den då värd att kämpa för? För mig låter det i så fall som att du håller fast vid något som inte finns. Du måste våga stå upp för dig själv också och inte bara ge henne en arena att göra som hon vill på, för det är vad du förser henne med.
Håller med exakt. Hmmm, ville få det så där ljusare. Tyckte det PennyJenny skrev var så bra. Så jag kopierade och det vart visst lite fel.
