Hjälp... Jag klarar inte det här längre...

Jag måste också säga något till dig Johan! Jag var i en liknande situation för inte alls så länge sedan och det gör jätteont att läsa om hur du lägger så mycket skuld på dig själv!

Självklart vill du försvara din älskade hustru och ert äktenskap, det är inte alls svårt att förstå. Men om det nu är på gång med terapin och det att din fru har lovat att bryta med den där killen så är detta ditt tillfälle att börja ställa krav! Och jag är ganska så säker på att din fru kommer att välja dig, men du måste faktiskt ge henne två tydliga alternativ: Antingen väljer hon att satsa på DIG och bara dig. Varför ska hon träffa honom igen då? Man måste inte träffas och äta mackor och snacka för att göra slut på en affär. Det räcker med ett sista sms: Vi kan inte träffas mer. Varför ska du ta hänsyn till deras förhållande? Gör inte det!!!!

Det andra alternativet är att ni separerar. Och du måste visa att du är beredd att verkställa det alternativet. Även om det känns overkligt och omöjligt så får du faktiskt inte visa det för henne. Om hon vill veta vad du verkligen känner så får hon göra sig förtjänt av det genom att visa att hon är villig att ge dig det du behöver och förtjänar. Du behöver inte bjuda henne på din smärta längre! Tycker jag. Du kan säga att det inte är ditt drömscenario men du behöver inte bjuda henne på mer av din smärta!

Om du fortsätter att ge henne utrymme för sin förvirring så har hon ingen synlig anledning att ta tag i sitt liv. Och så länge detta får pågå så kommer du inte att få den respekt och kärlek som du vill ha av henne. So what om hon ber om ursäkt, och? Det betyder ingenting. Jag tycker att det låter som att hon har jättesvårt att bryta med bernt och du gör det inte lättare genom att sitta bredvid och betrakta skiten utan att säga ifrån. "Baby steps" visst är det så, det kommer inte vara perfekt direkt, men jag tycker mest att hon fortfarande ligger på rygg och jollrar i spjälsängen om vi ska dra den jämförelsen;)