Bebis efter bröllopet!?

han är emot adoption säger han eftersom han vet vilka känslor han haft när han växte upp osv. han har försökt förklara menjag har svårt att se de på samma sätt som han, jag tycker ju däremot att HAN som faktiskt är adopterad själv borde va ett enormt stöd för de barn som vi då skulle kunnat adoptera eftersom han vet allt om hur det är att vara det. Sen så är det inte så att han har haft det hemskt här, trärtom så har han ju världens goaste föräldrar som alltid vart där för honom och han har alltid kännt sig älskad och önskad av dom men i grund och botten så är han bortlämnad och vilken orsak till det spelar ingen roll säger han

Hejsan! Får jag också vara med er vi gifter oss den 23 Augusti, då kommer jag sluta med mina piller. Sen hoppas jag att det inte tar lång tid innan jag blir gravid.

Tyvärr kan det ju ta ett tag för att kroppen ska komma igång efter så många år av piller ätande, men man får hoppas att allt går vägen

Det r ju väldigt intressant att hörra från det hållet. Jag känner väl inte jättemånga personer som är adopterade, men de jag känner har faktiskst mest haft positivt att säga. Nåja. Kanske inte behöver tänka ALLTFÖR mycket på adoption än *s*

Såg att ni pratade lite om adoptioner i den här tråden. Det finns nog väldigt olika upplevelser av att vara adopterad. Själv blev jag adopterad när jag var 7 månader och jag har haft ett kanonbra liv med en mamma och pappa som verkligen älskar mig och som är helt toppen. Jag har vetat om att jag är adopterad så länge jag kan minnas.

En del barn som adopteras från andra länder kan ha lite svårt att hitta sin identitet. I en del fall är det ju så uppenbart att man är annorlunda p.g.a. av t.ex. hudfärg. Det är säkert jättejobbigt att känna sig svensk eftersom man levt här hela livet men bli bemött som invandrare/utländsk p.g.a. sitt utseende. Själv är jag svenskadopterad och har inte haft några sådana bekymmer.

Jag tror att det är viktigt att lyssna på de behov av att söka sina rötter som en del adopterade barn har. Jag tror att adoptioner som sker när barnen är 3-4 år är mer komplicerade än om man adopterar ett spädbarn. Spädbarn har inte lika mycket med sig i bagaget.

Givetvis önskar jag ju att alla som vill ha biologiska barn kan få det (även jag när det blir dags), men jag tycker absolut att man ska se adoption som ett alternativ om det inte går. Vet flera fall där pressen har släppt när man fått ett barn att älska och maskineriet har börjat fungera efter det...

Jo självklart upplever nog inte alla adopterade det på samma sätt och han har ju som sagt haft det underbart här och helt underbara föräldrar men i hans ögon så förändrar det inte saken att han faktiskt blivit lämnad mitt i gatan ungefär när han var 1 månad gammal och har ingen aning om vilka som är hans bioföräldrar eller nåt.

jo alltså han säger ju att han haft ett jättebra liv hä och alltid känt sig extra önskad och älskad pga at hans föräldrar verkligen längtat efter honom osv.
Han har två egna barn sen ett tidigare äktenskap som är helt underbara och såååå fina så jag vet ju at han kan få barn men däremot vet jag ju inte om jag kan få haha men hoppas ju att jag kan de men de visar ju sig om ett par månader

Klart man vill ha en bebis till efter bröllopet så här kommer det vara bebisverkstad kanske tom några veckor innan

Vi funderar på att skaffa en 3:a efter bröllopet. Inte helt bestämt oss ännu men ska det bli en 3:a så blir det så fort bröllopet är förbi då våra andra barn nu är 6 resp snart 3år. Vill inte ha för långt emellan. Ev börjar vi oxå ngn månad innan bröllopet men inte tidigare då vårt andra barn kom till efter bara enstaka försök

Englali: Vi extremt sugna trots vi har en innan! Men inte så tidigt blir det nog inte för det blir ungefär 2 år mellan barnen om vi blir gravida runt bröllopet o det är nog lagom tycker vi