Bebis efter bröllopet!?

cyklo-f äter man för att minska storleken på mensblödningen. Framtagen för sådana tjejer som verkligen får störtblödningar.
/Sanna leg. sjuksköterska..

idamik: Alltså... tycker du att det är lämpligt att kliva in ett inlägg efter att jag har berättat att både jag och min fästman är ängsliga och rädda med ditt inlägg?

Jag vet ALLT om infertilitet. Jag vet att min fästman med sin diabetes är en UTMÄRKT kandidat för att inte kunna reproducera sig. Jag vet att jag med min förmodade (ej diagnosticerade, bara misstänkta) endometrios är en utmärkt kandidat för att inte kunna få barn. Jag är dessutom över trettio. Tänk om du visste hur många timmar jag har funderat på det: tänk om det inte fungerar. Tänk om det inte går. Jag betvivlar att jag är ensam.

För övrigt beräknar man att polycystiskt ovariesyndrom (pcos) finns hos mellan 5 och 10 procent av den svenska kvinnliga befolkningen. Det är mindre än hälften av den siffra du gav. 5-10 % är alltså en på 10-20 kvinnor. Trevligt av dig att skrämmas i onödan.

Jag antar att det inte var din mening, men jag blev SKITLEDSEN av ditt inlägg, i en tråd där jag inte har behövt tänka på sådant. Tack som fan för det.

Jag oroar mig oxå över att jag inte ska kunna bli gravid, det är min högsta önskan att få bli det. Men jag har ingen aning om jag kan bli det eller ej.
Min mamma säger alltid till mig att inte oroa mig i onödan, har en viss förmåga att alltid tro det värsta. Men som mamma sa till mig "du är frisk till motsatsen bevisas" och så försöker jag tänka nu. Man kan inte ta någonting för givet här i livet, men det går inte att oroa sig för vad som kan hända hela tiden heller!

Men jag tror faktiskt inte det hjälper att predika om att vi måste vara mer realistiska. Och nej självklart kan man inte planera allt, men man kan ändå få ha en dröm om hur man önskar att saker och ting ska vara.
Våra drömmar är att kunna få barn, men jag tror att alla här inne vet att det inte alltid är en dans på rosor. Tror inte heller att någon tror att det bara är att ha sex och sen får man barn. Men man måste få drömma och hoppas ändå!

nilia: Precis vad jag ville säga, men inte klarade av i mitt upprörda tillstånd. Alla säger åt mig att slappna av och inte oroa mig, att jag ska slappna av och tänka att händer det så händer det. Det är inte så himla lätt. Man behöver inte påminnas om "verkligheten". Det tar i snitt 7 månader för en kvinna att bli gravid, än så länge vill jag helst slippa oroa mig ännu mer för att inte tillhöra dem.

Det är så fint det du säger - man måste få drömma och hoppas ändå. För precis så är det ju. Och lägga den där gnagande oron åt sidan.

Synd att ni tar det på det viset.. Ville visa er hur verkligeheten ser ut.. men men... jag önsakr er alla lycka till..

idamik: Men du, de flesta av oss är faktiskt redan medvetna om hur verkligheten ser ut. Jag är över trettio och ingen barnunge. Jag blev som sagt skitledsen, i synnerhet eftersom ditt inlägg följde på ett av mina inlägg där jag förklarar att jag är rädd och har haft det jobbigt med mina tankar om det. Det var som att få en käftsmäll. Precis som du säkert har haft det jobbigt med folk som säger åt dig att "slappna av" och "tänk inte på det" eftersom du har haft det svårt att bli gravid igen.

Jag förstår dig helt, men det jag reagerar på är detta inlägg överhuvudtaget... JAg försöker inte skrämmas på något sätt, men jag vet hur jobbigt ett sådant här inlägg kan vara, försöker visa saker från den sidan också. Jag är ledsen att jag inte läste ditt inlägg innan, men å andra sidan så, är det lite det jag menar.. Man är orolig nåt så fruktansvärt över detta med att skaffa bar, det är inte "att bara..." Jag vill oxå visa att det finns hjälp att få!!

Hoppas du förstår att det inte är ett angrepp, vill du fortsätta diskussionen och skälla ut mig mer, messa mig privat!!

Jag ska för övrigt gratta till graviditeten. Lycka till, jag hoppas att det går bra!

Sokkerstruten
Var glad att du bor i Sverige! Kolla på vad hus kostar i här Finland så känns det bättre...

Jag och min m2b vill ju så otroligt gärna ha barn när vi gift oss. Vi har dock försökt i över 1 år redan och det har inte hänt något.
Vi har knäppa som vi är bestämt oss för att köra skyddat fram till bröllopet utifall att det mot alla odds skulle vara en liten simmare som ville fästa just dessa månader.

MEN... nu sitter jag i dilemmat... tänk om det var menat att bli just dessa månder!?!
Det är svinjobbigt att inte bli gravid och jag har tänkt nu de senaste månaderna att jag nog inte kan bli gravid. Fast ändå är jag livrädd för att bli gravid nu eftersom jag vill vara snygg o smal på mitt bröllop.
Hmm... snacka om dubbla känslor.
Kanske ska man bara köra på o händer det så händer det. Jag kommer ju bli lycklig...

hehe.. ja jag tänkte det när jag skrev... finns säkert någon som bor i andra delar av skandinavien som har dyrare hus prsier! :/

Ja ni det här med att vara rädd att bli gravid! Det är bara att hålla med där.. det är jag.. alla mina vänner har barn.. det är bara jag och en kompis "kvar" vem säger att det inte är jag som blir den som får problem med att skaffa barn, hade vart såååå typiskt, dom fick bara hur som helst, inte ens planerat! å vi då som längtar ... Men sen är jag väldigt bra på att oroa mig i onödan, antagligen gick det lätt för dom för dom hade inte en tanke på att bli gravida!

Men jag har en till sak som är lite emot oss, jag har vestibulit och kan inte har penetrerande samlag alls, vilket betyder att vi kommer vara tvugna att köra på hemma inseminering med hjälp av barnmedicin sprutor som man kan köpa på apoteket! Vilket gör det hela lite mer bökigt, vi kommer ju inte bara kunna ha sex hur som helst å hoppas på det bästa lixom, utan det blir ju så mycket mer planerat och mer förväntans fullt varje gång man kommer vänta på mensen!

Men som ovanstående, man är frisk till motsatsen är bevisad! :)

den där skräcken ligger nog i mångas bakhuvuden...

å eftersom det skrivs så mycket om barnlöshet å dess olika orsaker överallt så är nog så gott som alla medvetna om risker och liknande men det är ju fortfarande tillåtet att hoppas på att man har turen med sig... men självklart fattar nog de flästa att det inte alltid tar på det första försöket eller äns när man vill.....

Vi vill bli gravida NU och gifter oss midsommarafton... men det vill inte riktigt ta sig å en del av er har läst om min struliga mens de senaste månaderna så det är ju självklart att man oroar sig lite....

En sak jag funderat på, kan man föda varginalt om man har vestibulit?
Jag vet inte vad jag har, men sex har vi knappt alls pga smärta för min del, så därför har jag också funderat på det där med hur det blir med en ev födsel.

Ja då, om man har vestibulit så kan man det! Vet inte hur det är om man har tex vaginism m.m Eftersom vestibulit bara sitter i nerverna och inte är krampande muskler så ska det inte vara några problem, forskning visar att vestibulit många gåpnger försvinner eller bli bättre vid förlossning.

Men gå till din gyn. och bli undersökt, dom tar bara tops och rör vid speciella punkter i underlivet, ca en cm in vid eller vid öppningen av underlivet...bränner det eller gör ont då.. så kan det vara vestibulit...

Ok, bra att veta. Gyn här är totalt värdelöst så jag ska ringa till växjö (ca 7 mil bort) och se om jag kan få en tid där istället.

Ok bra, gör det!

Jag tror jag har sett dig på familjeliv faktiskt! :) jag heter sockerstruten där! (med ck istället för kk som jag heter här)

Stämmer nog, jag heter likadant där som här :)
Har kollat upp vaginism nu, är inte säker på att det är det heller även om det säkert är en del av problemet.

ja många gånger så spänner man sig eftersom man vet att det kommer göra ont...vilket ofta leder till att man tillslut inte vet hur man ska slappna av i underlivet.

Det finns "hjälp" du kanske inte blir av med det så lätt men det finns folk att prata med och som kan ge tips! Du kan alltid fråga mig... jag har haft det sen jag var 17... det blir snart 7 år i sommar!

*kram*

Svarar i din mail om det är ok :)