Bröllop, bröllopsplanering och feminsim? Går det ihop egentligen?
Som feminist ser jag med fasa på hur jag och min blivande beter som rena karikatyrerna med det mesta som har med bröllopsplanering att göra. (Kolla bara på vem som häner mycket här!)
Kan man ha ett feministiskt bröllop? Kan man överleva planeringen utan att falla in i könsstereotypa mönster? Era tankar och funderingar, tack!
Oj, vad roligt många inlägg på den korta tiden.
Indiebrud: Kul att du gillar att jag lägger mig i 
Sen tror jag egentligen att vi inte tycker så olika. Jag gillar bara att vinkla från andra håll för att stretcha min hjärna och se från andra synvinklar och håll. Anser att det är så man utvecklas, istället för att harva på i sitt tankemönster som man alltid har gjort.
malous: Självklart skriver jag att pappa "överlämnar" istället för mamma eftersom det alltid blir debatt när man skriver pappa. 
konichiwa girl: Om man gifter sig borgerligt då? Struntar i kyrkans liturgiska handlingar. Någon gång måste det ha varit värdeladdat att gifta sig i krona även om man var 40 och gammal ungmö precis som debatten om att gå med en förälder eller inte. Vet inte om jag håller med om ditt sätt att se på hur man förändrar symboler. Måste fundera på den 
mandm: Jag har inte tolkat det. Jag bara undrar vem det är som bestämmer när en symbol är ok att använda och när den inte är det.
Ta secret box...kan man vara feminist och samtidigt ta sensuella bilder? Eller stöttar man då porrindustrin och deras kvinnoideal?
En liten fråga för att avbryta er pågående debatt. Är det någon mer än jag som inte gillar ordet femenist?
Jag tror på humanism, att alla är lika värda och anser därför att ordet femenist inte representerar den åsikten.
Modet förändras ständigt, för mig känns det mer dynamiskt än det faktum att män genom historien och på många håll även idag bestämt över kvinnors liv och sexualitet.
Rosa skjorta på killar som någon sa, det är självklart idag och var kanske lite riot för åtta år sen, men går vi längre tillbaka i tiden så är rött en killfärg. Smink på killar är riot idag, för tvåhundra år sen hade inga bättre fruntimmer smink och för femhundra år sen hade alla smink. Som sagt, modet ändras, men både nu och för femhundra år sen hade kvinnor mindre att säga till om än män när det gällde äktenskapet.
Sen känner jag som anne på grönkulla. Även om brudöverlämning aldrig hade funnits kan jag inte se varför jag skulle vilja dela ett så stort ögonblick med PAPPA hellre än SAMBON. Även på det personliga plan skulle det kännas som en tillbakagång, inte en utveckling. Första skoldagen kanske jag höll pappa i handen, bröllopsdagen är något annat, helt fel tillfälle att regrediera . Det går inte riktigt att jämföra med färg på klänningen. I vilket fall som helst tror jag inte att vit som bröllopsfärg kommer hålla i sig så länge till (det kommer nog förbli vanligt men vara långt ifrån det självklara valet om 30 år).
Ernhake, jättespännande tanke! Starta en tråd så hänger jag på
tattar-Emma skrev 2007-11-26 18:43:40 följande:
Har för övrigt startat en ny tråd.
För mig är att vara feminist att göra medvetna val och att inte blunda eller ducka för strukturer där jag och andra kvinnor har ett underläge. Att inte låta bli att söka jobb jag är kvalificerad för att "de vill nog inte ha en liten tjej som mig", att inte tro att jag därmed tar ifrån nån kille hans "rättmätiga" befordran utan att tro att jag har lika stor chans till den, att systematiskt peppa yngre kvinnliga kollegor, att fatta medvetna beslut om min ekonomi och framtid, att se och uppmärksamma om andra förminskas eller utpekas eller på nåt annat sätt behandlas illa för att de är kvinnor (eller inte är heteronormativa män).
Klart man kan göra sådana val också i sin bröllopsplanering - det gör ju båda parter till starkare människor. Ett feministiskt bröllop är inte i mina ögon nödvändigtvis en partnerskapsceremoni för 2 kvinnor, utan ett bröllop där jag tillämpat mina värden också på planeringen. Sen om jag rakar benen, fixar naglarna, bär högklackat etc är ointressant - men jag medger att gränsen går vid att tillämpa förlegade seder där romantik framkallas i patriarkala mönster. Jag och min man är vuxna jämbördiga individer som gör ett dagligt val att leva med varann och det manifesterar vi i våra högtider.
Enligt Svenska Akademins ordlista är Feminism är en politisk rörelse för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen.
Och det är PRECIS vad jag menar när jag säger att jag är feminist.
