Bröllop, bröllopsplanering och feminsim? Går det ihop egentligen?
Som feminist ser jag med fasa på hur jag och min blivande beter som rena karikatyrerna med det mesta som har med bröllopsplanering att göra. (Kolla bara på vem som häner mycket här!)
Kan man ha ett feministiskt bröllop? Kan man överleva planeringen utan att falla in i könsstereotypa mönster? Era tankar och funderingar, tack!
rocketqueen - Kyrkans värderingar är inte någon entydlig värderingskatalog där alla anställda/engagerade i kyrkan tycker lika. Alltså blir det vad de inblandade gör det till. Och som konichiwa girl skriver så finns det en hel inriktning som kallas feministteologi.
Ja, där tycker vi olika, viktualia...
Alla tycker förstås inte lika inom kyrkan, men i praktiken tycker jag att riter inom Svenska kyrkan utgår väldigt mycket från ett inte helt feministiskt synsätt.
Åh, nu blir jag nyfiken! Vilka riter tänker du på nu?
Själv har jag upplevt ett väldigt brett spektrum av åsikter inom Svenska Kyrkan. Ibland blir det sköna kontraster. Min svärfar, tillika vår vigselpräst, tillhör de som inte anser att kvinnor ska ha tillträde till prästyrket. (Nån som kan gissa att svärfar och jag har en del intressanta samtal ibland? 
) Samtidigt är han benhård med att inte tillåta t ex brudöverlämning och andra riter som kan tolkas som att kvinnan är underordnad sin man. Han tycker att präster som tillåter brudöverlämning borde skämmas.
Så som sagt, det finns alla möjliga typer av människor och åsikter inom Svenska Kyrkan....
rocketqueen skrev 2007-11-28 12:50:45 följande:
Får man fråga vad argumentet är om man är mot kvinnliga präster. Har aldrig hört dem?
Vi brukar konstigt nog ha väldigt civiliserade diskussioner, än så länge... Jag har diskuterat med människor som haft betydligt mer bekymmersamma åsikter än så, t ex rasister, och tycker att diskussioner alltid är intressanta så länge samtalet är sakligt och respektfullt.
Min svärfar har vigt flera av makens syskon, och för honom var det viktigt att ha sin far som präst. Min största invändning mot det handlade inte om hans åsikter i ämbetsfrågan, utan att jag tyckte att det skulle bli lite ensamt för hans mamma. Jag tänkte mig också att man kanske vill vara bara pappa vissa dagar, inte präst. Men svärfar ville gärna viga oss, svärmor hade fyra av sina barn med familjer i bänken bredvid sig, och maken ville vigas av sin far. Så jag tyckte att det var helt okej.
Hmmm.. Ilbäcksan.. du fick mig att fundera pa lagot annat...Förhör ni era präster/vigselförrättare om alla deras asikter? För min del har jag INGEN aning om huruvida min vigselförrättare var kommunist, vapenvägrare, facist eller sängvätare.. och jag kunde allvarligt talat inte bry mig mindre. Han var en av staten tillförordnad ämbetsman som uträttade en ceremoni. Mer hade han inte med saken att göra.. Jag blir alltid lite förundrad över folk som förhör sig om förrättarens allehanda asikter..
Zozo och Ilbäcksan - maken och jag valde min barndomskompis som vigselpräst för att han är den goa vän han är. Skulle vi velat ha nån vars värderingar helt överensstämmer med våra hade vi fått välja nån annan. (Vilket troligen hade varit omöjligt eftersom maken och jag tillhör olika kristna samfund och har olika syn på div frågor i sammanhanget)
GME76: Argumenten mot kvinnliga präster brukar vara att Jesus var man och bara valde manliga lärjungar (det senare vet vi ju för övrigt inte)Man brukar också hänvisa till ett bibelcitat (1 Kor 14:34) av aposteln Paulus, där han skriver:
"Liksom överallt i de heligas församlingar skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger."
Att samhället ser helt annorlunda ut nu än på Bibelns tid har man förmodligen inte lagt märke till om man hänvisar till ovanstånde saker.
Men visst går det utmärkt att gifta sig i kyrkan även om man är feminist, det finns massor av feministiska präster och, som sagt, en hel feministteologi.
