Bröllop, bröllopsplanering och feminsim? Går det ihop egentligen?
Som feminist ser jag med fasa på hur jag och min blivande beter som rena karikatyrerna med det mesta som har med bröllopsplanering att göra. (Kolla bara på vem som häner mycket här!)
Kan man ha ett feministiskt bröllop? Kan man överleva planeringen utan att falla in i könsstereotypa mönster? Era tankar och funderingar, tack!
Jag skulle aldrig ta emot ett jobb som jag blev erbjuden bara för att jag var tjej, det skulle vara att sjunka väldigt lågt tycker jag. Jag vill bli erbjuden jobb för det jag faktiskt kan prestera, inte beroende på vilket kön jag har, det om något borde ju räknas som könsdiskriminering.
Nej kära du, det är faktiskt forskning som vi utbildas i bland annat på juristlinjen (tror nog att de vill att framtida domare ska kunna vara rätt objektiva). Om det är något jag inte är så är det trångsynt. Det ÄR en extremt stor klyfta mellan män och kvinnor.
Alltså alla individuella män gör naturligtvis inte så (precis som inte alla män bara tar ut sina "pappamånader" utan hela sin del) men det finns helt klart en struktur.
Precis som du beskriver med kvinnliga chefer så är de naturligtvis också benägna att välja in män eftersom de också måste anpassa sig till strukturen. Huruvida du har haft lätt att få jobb av män är något som naturligtvis påverkar din uppfattning om världen men jag föredrar att sålla mig till det som faktiskt är erkänd forskning i det här fallet. Dessutom så splear vilken typ av jobb och position rör det sig om naturligtvis in.
Förresten, vilka är de där många toppositionerna där det sitter kvinnor? Skulle vara av intresse då jag snart ska söka jobb och inte en enda kvinna (kanske en eller två iofs- av minst 50) är delägare på de större affärsjuridiska byråerna här i Gbg.
Vad jobbar du med då?
Jag skulle ABSOLUT ta ett bra jobb även om jag misstänkte att det i första hand berodde på mitt kön, så länge jag visste att jag hade rätt kompetens. Har tyvärr aldrig varit i den positionen att jag kan välja och vraka mellan en massa fantastiska erbjudanden om arbete. I verkliga världen är det tyvärr få som har råd att vara så kräsna...
Precis så resonerar jag med.
Callelin - vad fint, då tänker vi likadant. Jag skulle till exempel aldrig ta emot en komplimang som jag fick bara för att jag var tjej (kanske någonting om hur duktig jag är som klarar av att borra själv eller när en säljare på Siba tycker att jag fattar jättebra det han förklarar om platt-tv).
Jag skulle aldrig ta emot en present som jag fick bara för att är tjej. Som när min pojkvän fick tipset att ge mig parfym eller ansiktsbehandling i julklapp. Eller choklad - alla tjejer älskar ju choklad! Tänk att ingen har tipsat mig om att ge honom en ansiktsbehandling!
Jag skulle heller aldrig, om jag fick välja i alla fall, ta emot krav på hur jag ska vara bara för att jag är tjej. Som att andra brudar pratar skit om en om man inte är tillräckligt fräsch på en fest, sminkar sig om man ska gå på bal, har stringtrosor om man har tajta jeans eller klänning när man tar studenten.
Eller som när våra kompisar frågar mig vad min pojkvän sa när han friade, och ingen frågar honom vad jag sa. När hans kompisar kramar mig när vi träffas men skakar hand med honom.
Att jag blir erbjuden de här presenterna, komplimangerna eller kraven tycker jag är precis lika lågt som du verkar tycka det är att bli erbjuden ett jobb bara för att du är kvinna. det är väl vem jag är och vad jag tycker om som ska räknas, ingenting annat!
Som sagt, man väljer vad man vill se och vad man inte vill se och hur man sen vill tolka det.
Vad jag har för jobb spelar ingen roll, men det är mest killar på mitt jobb och det är väldigt skönt för då slipper man massa tjöt och skvaller mm, det blir en betydligt bättre stämning (så hade jag vart chef hade jag också tagit in fler killar). På de jobb jag har vart där det har varit mest kvinnor har det mest vart massa gnäll och gnabb, ingen som faktiskt gör något åt ev. problem.
Feminista Fantastica skrev 2008-01-11 11:15:31 följande:
Visst väljer man vad man vill se och tolka (även om väljer knappast är rätt ord), men jag kan nog påstå att jag som suttit och analyserat argumentation i snart fyra år är rätt bra på att bedöma just dessa tolkningar relativt objektivt.
Men hur vet du då att din chef inte kvoterat in dig utan att du vet det? De flesta arbetsgivare har i huvudet att ta in fler kvinnor på mansdominerade arbetsplatser även om de ej har en explicit kvoteringsplan. Det finns ju ändå en viss lagstiftning på det här området.
Tycker att det är synd att du har en så trist syn på hur kvinnor och män beter sig också. Väldigt dikotomiserande.
Jag menar att jag tycker att det är skitstörigt att det finns en massa förväntningar på vad man ska tycka om och hur man ska vara bara för att man är tjej. Jag hade inte alls blivit glad för ett frieri, choklad, ansiktsbehandling eller töntiga små tvålar. Det hade inte min pojkvän heller, men han slipper det.
Jag tycker också att man ska vara som man vill, men jag tror att det kan vara svårt att veta hur det är när alla andra hela tiden berättar för en hur det ska vara. När man ser reklam och filmer och låtar och bröllopstorget och allting handlar om hur olika kvinnor och män är och hur kvinnliga och klonade alla kvinnor är.
