Bröllop och feminism?

Callelin.. Att vara feminist och anse att kvinnor ska ha samma rätt som män utesluter ju inte att ALLA som du skriver bör ha samma möjligheter. Det är ju omvänd logik att pasta det.. Kvotering är en helt annan sak, som inte är bunden till feminismen. Langt ifran alla feminister är positiva till kvotering..
Att däremot pasta att killarna är missfördelade i lika manga fall som tjejerna tyder pa dalig samhällskunskap, om du ursäktar mig. Att det FINNS fall av kvotering (som jag inte är för alls, för den delen) och tjejer som tjänar mer än sina killar bevisar ingenting.

Ngt OT från bröllopsplaneringen men OK då: Alltså, det klart att det på ett sätt är lika synd om männen i och med att det strukturella förtrycket även drabbar förövarna. Män missar liksom en rätt stor del när de exkluderas (bidrar till att exkludera sig själva) från familjeliv och traditionella kvinnogöranden.

Men sedan så är det självklart att det man värderas för i det här samhället har sin grund i patriarkala värden. Allt som är benämt som traditionellt manliga egenskaper ger generellt set mkt högre lön än annat. Visst kan man få högre lön för att vara bra på administrativa egenskaper som ansetts vara kvinnliga men om jag ska dra en parallell med mitt eget yrkesval så är det mycket troligare att den förmånen i så fall kommer i en domarroll där de flesta är kvinnor än som affärsjurist där ledaregenskaper är mkt högre värderade (samt att aldrig ta föräldraledigt eller ledigt alls).

Det tragiska är också att de yrken där det finns flest kvinnor är inom den offentliga sektorn så den löneskillnaden som kvinnan kan få genom denna administrativa fördel med all sannolikhet kommer att vara rätt liten om man inte enbart ser det procentuellt.

Visst skulle det vara bra om man hade samma formella likhet som du diskuterar men det fungerar tyvärr bara om man har strukturell jämlikhet först varför man måste kvotera in kvinnor på mansdominerade arbetsplatser eftersom män annars väljer män automatiskt (och vi vet ju alla att män sitter på toppositionerna).

malous.. Japp, vi hamnade liite utanför âmnet men so what Jo, jag haller med ditt inlägg i stort. Däremot har jag mycket svart för kvotering.. I sak är det kanske vad som behövs för att tendensen ska vânda.. men fragan är; uppskattas en inkvoterad (kvinna eller man, finns ju bade och) verkligen för sin kompetens. Personligen skulle jag INTE ma bra av att vara den som blev inkvoterad.. Jag vill bli vald för min kompetens inte för att jag är kvinna. Det är langt ifran ett enkelt problem med enkel lösning..

Lilla My,

Jag är feminist så jag är gärna med i den här tråden. Jag tycker det är SVÅRT att få ihop planerandet med mina värderingar, åtminstone när andra uttrycker sina förväntningar och fördomar om hur det "ska" vara. En av de första sakerna jag bestämde (med m2b:s fulla stöd tack och lov) var att jag inte vill ha någon form av de "roligheter" som verkar vara så vanliga i samband med bröllop, som går ut på att mannen egentligen inte vill gifta sig och bruden berövar honom på hans frihet, eller att en mans drömkvinna är naken och serverar honom öl, höhöhö...

Håller med callelin!!!

Jag tror att man bäst "överlever planeringen" om båda parter kan få vara sig själva. Jag skulle inte vilja ställa krav på min fästman att han skulle pyssla med saker lika som jag.

Ibland tycker jag att feminismen blir väldigt fel. Konceptet är ju att kvinnan ska ha samma förutsättningar som mannen.

Hur vore det om man fokuserade på att ALLA får samma förutsättningar (som callelin skrev).

Har varit på föreläsningar om genus osv. det föreläsarna pratar om är roller, stereotyper, löneskillnader, exempel på hur det kan gå till i verkligheten. GÖR NÅT ISTÄLLET säger jag.

Lilla my: "Kan man överleva planeringen utan att falla in i könsstereotypa mönster?"

Ja, det kan man. Men då handlar det inte om ett feministiskt bröllop tycker jag. Då tycker jag att det handlar om att du övertalat din gubbe att ta på sig att göra lite saker.

anne på grönkulla skrev 2008-01-11 09:37:01 följande:

Jag tror det har med att göra vilken syn man har på livet, väljer man att se alla folks förväntningar eller ens aggreande som "okvinnliga" så förstår jag att det blir ett problem. Jag tror man ser det man vill se, på gott och ont. Vad säger din arbetsgivare när du frågar varför männen på din arbetsplats tjänar flera tusen mer än kvinnorna för samma jobb? Jag tycker det verkar finnas väldigt många som har åsikter om hur saker och ting är eller bör vara, men när det kommer till kritan så är det enda dom gör att sitta och gnälla om det (säger inte att du gör det). Hade någon behandlats orättvist (oavsett om det var en kille, tjej eller invandrare) på mitt jobb så hade jag ju frågat varför och om det skulle vara så, inte bara accepterat och surat i det tysta, det är olagligt att diskrininera folk pga kön eller hudfärg så gör inte arbetsgivaren något åt det så är det bara att anmäla honom. Detta med löner har vart ett hett ämne i flera år och 90% av alla arbetsgivare är väldigt medvetna om det och om påföljderna så det skulle inte behöva vara ett stort problem om folk bara tog tag i det och frågade rakt ut istället för att bara vara tysta och skylla på att man är tjej.

håller med callelin grymt mycket!

Det här är i mina ögon ren bullshit, eller kanske sett ur en väldigt trång synvinkel. Det är klart att det blir en otroligt stor klyfta mellan könen om alla har samma syn på killar som du verkar ha, VARFÖR skulle män bara välja in män?? På de arbetsplatser jag har varit har det varit lättare att komma in om det varit en manlig chef, det verkar precis som om kvinnliga chefer är rädda för annan kvinnlig konkurrens. Och det finns MÅNGA toppositioner där det sitter kvinnor.

Ja, det är definitivt ett dilemma. Med tanke på hur många män med sämre kompetens än kvinnor som sitter på alla höga positioner (trots fler högutbildade kvinnor även om utbildning naturligtvis inte är allt- men kön definitivt inte ska vara ngt)så måste man nog tyvärr kvotera i ett inledande skede.

Personligen har jag hellre ett inkvoterat jobb än inget jobb alls. Eller ett högre avlönat jobb än ett ett lägre avlönat för den delen. Jag vet ju själv att jag är kompetent och jag tror att det skulle vara rätt uppenbart för mina arbetskamrater också om det skulle vara fallet.

I den bästa av världar skulle alla bli valda för sin kompetens och inte för sitt kön (eller vem de känner för den delen).

Ja, tack och lov är min fästman också så (inte så konstigt i och med att han är feminist). Jag skulle aldrig palla det.