Bröllop, bröllopsplanering och feminsim? Går det ihop egentligen?
Som feminist ser jag med fasa på hur jag och min blivande beter som rena karikatyrerna med det mesta som har med bröllopsplanering att göra. (Kolla bara på vem som häner mycket här!)
Kan man ha ett feministiskt bröllop? Kan man överleva planeringen utan att falla in i könsstereotypa mönster? Era tankar och funderingar, tack!
Ilbäcksan, nej men jag menade inte just dig, det var bara det att din kommentar fick mig att tänka pa manga andra tradar här..
rocketqueen: Jag kan hålla med om att den kristna kyrkans värderingar, språk och ritualer i mångt och mycket är patriarkala, men däremot håller jag inte med om att de är ofeministiska bara därför. Det finns ju utrymme, precis som inom alla andra områden, att sträva efter förändring och för feministiska åsikter. För mig som troende handlar det självklart om att man måste förändra, istället för att avfärda som "ofeministiskt", lika lite som att man vänder samhället ryggen bara för att det är patriarkalt. Jag ser därför inga som helst konflikter mellan min feministiska övertygelse och min gudstro.
För mig uppstår alltså problemet i det som är uppenbart bakåtsträvande, som till exempel brudöverlämning. Vigselakten i sig är relativt jämställd - då skriver jag relativt eftersom beskrivningarna av Gud är androcentriska, dvs Herre/Fader. Därför kan det ju vara bra att tala om sina åsikter med vigselprästen; åtminstone jag vill inte höra ett vigseltal som handlar om att "kvinnans uppgift är att få barn och vara hemma" till exempel.
Ingen fara. För mig var valet av vigselpräst en fråga där jag kompromissade. Vi hade flera gäster som är prästvigda, så vi hade kunnat välja någon annan av vännnerna. Men eftersom det betydde mycket för min make att vigas av sin far så tyckte jag att det var okej för mig.
Jag uppskattar dessutom min svärfars åsikter om hur den kyrkliga vigselceremonin ska utformas, så på den punkten är han och jag helt överens. Hade han tillhört prästerna som förespråkade t ex brudöverlämning så hade jag sagt stopp och valt en annan vigselförrättare.
Tack för svaret! Snacka om förlegat. Tur att det finns avknoppningar inom kristendomen som inte anser att det ska vara så. Själv är jag inte troende alls men för de som är det är det ju bra 
. Otroligt att kvinnor gått med på detta från början.
Kjell Präst skrev 2007-11-28 13:50:01 följande:
GME76 080802 skrev 2007-11-28 15:10:59 följande:
GME76 080802 skrev 2007-11-28 15:10:59 följande:
Men en gång i tiden var det säkert inte så, hur sjutton gick det till. Grymt grymt (eller hur dom nu lät innan dom pratade), du är starkast därför lägger jag mig platt och låter dig torka fötterna på mig. Mkt märkligt...
Just så. Det var inte alls länge sedan kvinnor betraktades som omyndiga, inte hade rösträtt, saknade social frihet och liknande saker.
Jag tillhör de som tror att Bibeln är Guds ord och innehåller eviga sanningar. Samtidigt beskriver många av Bibelns böcker sin samtid, med allt vad det innebär. Det talas t ex om slaveriet som något helt naturligt. Idag är det väl knappast någon som försvarar slaveriet.
Jag ser kvinnans position i många av Bibelns böcker på samma sätt som jag ser på slaveriet. Det beskriver dåtidens verklighet, men det betyder inte att företeelsen i sig är något som Gud önskar.
