Bröllop och feminism?

Ja, man blir så fruktansvärt trött helt enkelt! För min del är det tvärtom sådär med chokladen, jag gillar mkt som är producerat för kvinnor men det gör min pojkvän också. Frieri och andra tönterier är dock bara oerhört too much av könsstruktur för att sippra in.

Det är så fruktansvärt svårt att skapa en könsneutral identitet i ett samhälle där det aldrig ger några fördelar. Det är tragiskt att jag ska behöva tona ner min feminism eftersom jag vet att det skulle slakta mig som affärsjurist annars (jag har naturligtvis också en massa personlig erfarenhet att stödja detta på).

Feminista Fantastica skrev 2008-01-11 11:28:15 följande:

Feminista Fantastica skrev 2008-01-11 11:28:15 följande:

Jag förstår verkligen inte vad du menar, men åter igen tror jag att det beror på vad man VÄLJER att se. Jag tycker alla är väldigt förstående om man vill ha saker lite annorlunda eller inte göra på det traditionella viset. Tycker snarare det är ett tryck utifrån att göra saker så orginellt som möjligt. Om du inte uppskattar choklad och ansiktsbehandlingar så vet väl förhoppningsvis din kille det så du slipper få det eller? Jag skulle ju inte bli särskilt glad av att få en verktygslåda i födelsedagspresent, och det vet min kille därför får jag ingen.

Skönt att det finns ett litet vattenhål här i alla fall. På en kurs jag läste i höstas gjorde jag en undersökning om hur man beskriver flickor respektive pojkar i födelseannonser. Det var en ganska stor skillnad, flickorna var små, ljuvliga och söta och pojkarna var efterlängtade, älskade och kungar. När jag presenterade undersökningen för mina kursare var det några män som blev provocerade och sura. På mig alltså, inte på födelseannonserna. Jag blev helt paff. Men det verkar ju onekligen som att vissa vill låtsas som att det inte finns några skillnader i hur vi behandlar flickor och pojkar.

Det känns som att allting man gör får man göra i motvind. Jag kan verkligen förstå det där med att behöva betona ner feminismen. Skitpatriarkat!

Vi tycker nog bara väldigt olika tror jag. Jag köper till exempel inte det där med att det har att göra med vad man väljer att se.

Men jag tycker att det är fint att du har erfarenheten av att alla är förstående om man inte vill forma sig efter normen, det visar väl ändå att samhället är på väg någonstans.

Men vi ÄR inte könsneutrala! Vi HAR faktiskt två olika kön, vare sig ni vill eller inte! Du kommer t.ex. aldrig att kunna få din kille att bära, föda eller amma erat ev. barn, det är helt enkelt en KVINNLIG uppgift. Jag fattar inte varför det skulle vara så konstigt eller störigt, ALLA djur i naturen har könsroller, för att underlätta.

Men i alla fall jag tänker varken bära, föda eller amma ett barn när jag och min pojkvän gifter oss. Och att vi har olika kön tänkte vi inte precis skylta med på festen heller, det finns ju kläder att skyla sig med nu för tiden!

Därför tycker jag att det är konstigt och störigt att det finns massa andra saker jag förväntas göra. Och jag förstår inte vad det är som är så provocerande med det.

Vad är det du förväntas göra? Vem förväntar sig att du ska göra det?

Jag vill inte att det här ska handla om bara mig, jag tycker att det är ett större problem än att det ska räknas som individuellt, och jag är inte heller så sugen på att skriva om alla mina relationer här.

Så jag tycker att alla ska lösa allt så här:

Sluta ha förväntningar och föreställningar på hur flickor och pojkar, eller kvinnor och män, gubbar och gummor, ska vara, för att ta det kort. Inse att det finns en skillnad mellan hur kvinnor behandlas och hur män behandlas. Vilja ändra på det. Sluta bortförklara allting med biologi och att man ska titta på kor och fiskar och jag vet inte vad. Genuspedagoger på alla skolor, delad föräldraledighet, inga pappor som lämnar bort sina döttrar i kyrkan (alternativt fler mammor som lämnar bort sina söner), inga könssegregerade möhippor eller svensexor, inga strippor, ingen som förväntar sig att det alltid är mannen som ska fria, ingen tjej-kille-tjej-kille-bordsplacering.

Nu drar jag, hejdå!

På dig låter det ju deffenitivt inte som om alla ska få vara den dom vill vara, du har ju en lång lista på hur DU tycker folka ska vara!

Det kanske var implicit, men det jag menade var ungefär: Nej, det är inte fel, och ingen kommer tala om att det är fel heller.

Eski och Snowie skrev 2008-01-11 10:39:21 följande:

Ett feministiskt bröllop handlar, för mig, mindre om vem som gör vad och mer om att det inte ska vara en angelägenhet för mig allena (och min mamma kanske). Skulle jag uppleva att det var så skulle jag ifrågasätta om min man överhuvud taget ville ha ett bröllop. (Man kan ju leva med varandra, och till och med gifta sig, utan att ha ett bröllop).

Kanske är det så att jag är den som är bäst på att kolla upp grejer, jämföra priser etc (men min blivande man är definitivt bättre på det estetiska så det lämnar jag med varm hand åt honom). Vad som känns märkligt är att det verkar vara så för precis ALLA, att tjejen/kvinnan är den som är bäst på/gillar att planera, i alla fall när det kommer till bröllop. Jag säger inte att det är fel, men jag tycker det tål att tänkas på VARFÖR.

Lilla My; Varför? Tja, det borde ju hänga ihop med traditionella mansbilder och kvinnobilder; Hur manga skulle inte fnissa at mannen som sitter hemma pa kvâllarna och scrapbookar inbjudningar i tuttenuttrosa och broderar servetter med monogram? Jag fnissar förvisso även at samma bild av en tjej, men jag är inte helt säker pa att jag gör det av samma anledning...

Sedan mer allmänt (inte just till My).. Det där med att VÄLJA vad man ska se.. Jovisst det kan man ju göra, men det hindrar inte att världen ÄR pa ett visst vis. Att du som tjej tacklar en faktiskt mansdominerad värld pa ett bra sätt och inte ser dig förfördelad som person betyder inte att kvinnor generellt inte är förfördelade.

Ett exempel kanske pa skillnader: Jag och maken ansökte om nya jobb samtidigt för ungefär ett ar sedan. Han var 35 jag 32. En av fragorna jag fick pa intervju var om jag tänkte skaffa barn inom den närmaste framtiden. Denne fraga skulle man aldrig ställt till min make. Jag kan ju naturligtvis vâlja att se denna fraga hur jag vill, men saken är - âr du kvinna i 30 arsaldern sa antas du skaffa barn och stanna hemma med barnet och riskerar därför att sorteras bort i anställningsurvalet. Kanske är du en kvinna som aldrig kommer att vilja/kunna skaffa barn. Kanske är du en man som kommer att ta ut hela din pappaledighet.. men det är inte det man utgar ifran.

Lilla My skrev 2008-01-11 12:53:25 följande:

Med andra ord: Menar du att ett feministiskt bröllop är att både brud och brudgum är engagerade i planering av bröllop, och att bruden inte ska stå för all planering.

Ja, varför blir det kvinnan som kommer med förlag och hänger på bröllopstorget. Intressant att tänka på som du säger.

Personligen hur det är för mig så är det så att jag får en massa bilder av hur jag vill ha det. Sedan har gubben lika rätt som jag att bestämma hur det blir i slutändan.

Min gubbe ser dekorationer och inbjudningar som massa småsaker. Det han engagerar sig i är ex. ringen (som jag kommer att bära resten av våra liv=jätteviktigt), att alla våra nära ska komma på festen, att vigseln blir personlig och meningsfull. Såna saker som man minns om många många år. Jag tycker att det fungerar skitbra, att han ibland "drar ner mig på jorden" då jag sitter och funderar på blockljus eller värmeljus, som om jag bryr mig om det när vi firar guldbröllop.

Själv har jag just anställt en tjej som är gravid! Inte fast (men det hade vi ändå inte kunnat göra) - men ändå. Det kändes bra!

Själv har jag fö aldrig ifrågasatt biologiska könsroller. Sociala ser jag mig däremot fri att rucka på så mycket jag vill (men till att borra har jag alltså inte kommit) eller åtminstone diskutera om de är ändamålsenliga eller om de mest är begränsande - som t ex i denna tråd. Om man inte upplever vare sig mönster eller förväntningar som man ogillar pga av dem så är väl det jättebra, men varför då bli provocerad av att andra har en annan erfarenhet?

Är man en av de få tjejer som klara sig bra på mansdominerade arbetsplatser, varför inte peppa andra och försöka förändra det istället för att racka ner på tjejer som lider av det system man själv vinner på?

Det är lite roligt med just den här biten och jag skulle vilja försöka förklara det närmare =). Som tjej förväntas du uppföra dig på ett speciellt sätt, ha speciella intressen och se ut på ett speciellt sätt. Men exakt hur det speciella sättet är kan variera inom vissa ramar. Det är inte nödvändigt att en tjej gör precis ALLT som är "tjejigt", men det är nödvändigt att hon kommer upp i en viss kvot.

Nu några exempel för att visa hur jag menar:
* En tjej som inte använder smink alls, eller bara i nödfall (typ gigantisk finne). Ingen har åsikter om det, kanske får hon tom komplimanger för att hon har en naturlig och fräsch look och för att hon vågar vara utan.
* En tjej med uteslutande manligt kodade intressen, typ motorsport och fysik. Alla tycker att det är coolt med en tjej som är intresserad av de här sakerna, alla är imponerade över att hon gått en annorlunda väg och hon får tom vissa fördelar av att sticka ut ur mängden, typ vara med på intervjuer och så. Alla ense om att läppstift i garaget ger en annorlunda touche.
* En tjej som aldrig trendiga kläder och kjol utan klär sig lite bohemiskt och på sniskan. Alla antar att hon är konstnär och tycker hon har intressant personlighet.
* En tjej som dominerar rummet och får andra att lyssna på henne. Alla uppskattar henne för hennes naturliga ledarstil och tycker det är bra att ha nån som håller i trådarna. En Hillary Clinton.
* Och sen föreställer du dig en tjej som har alla de här egenskaperna samtidigt. Plötsligt blir det en rabiat tjej som skiter i sitt utseende och håller på med konstiga saker som är tråkiga eller rentav störiga, vad tror hon?

Det funkar att ha en eller två ickekvinnliga egenskaper. Men blir det för många så är det inte ok längre.

Jag hade en föreläsare som i vissa kretsar ansågs som för butchig, de studenterna (tjejer) tyckte inte om henne. Hur var hon?
* undervisade i ett tekniskt ämne
* fixade inte så mycket med utseendet
* en ganska "ruff" personlighet, barsk men rättvis och sympatisk
* slappt bekväma jobbkläder

Tjejerna ansåg alltså att denna kvinna var "butch" och att det var fel. Jag är övertygad om att om bara en av ovanstående punkter varit annorlunda hade deras bedömning varit annorlunda. Högklackat, kjol eller en välarbetad frisyr hade gjort att "butch" inte alls varit ett lämpligt epitet, men hon hade nog uppfattats helt annorlunda som föreläsare på sjuksköterskeprogrammet (då hade tjejerna tolkat in en ömsint och omhändertagande sida) eller om hon haft en annan stil där hon pratat mjukt och omtänksamt och lett sött mot studenterna.

Hoppas du fattar ungefär hur jag tänker.

Tattar-Emma: väl talat, mitt i prick.

Eski och Snowie skrev 2008-01-11 13:23:19 följande:

Det är en bra början i alla fall.

Nu gick det lite fort där...
Jag tycker också att man ska ha gjort medvetna val runt de traditioner som... inte är fullt adekvata i ett modernt samhälle, typ bukettkastning, överlämning och svenseor/möhippor som "sista natten i frihet"---