Bröllop och feminism?

Det är ibland jobbigare än man tror, det här med skillnaderna i äktenskap och samboförhållande när ngt går snett, det är vad jag minns från familjerätten som jag läste för år och dar sedan (eh, 2 år närmare bestämt).

Det är i princip bara när man flyttar ihop direkt efter att ha bott hemma som SamboL är rätt OK och då tar den ändå ej hänsyn till alla saker som e.g. vid ene sambons död.

Vi vill vara gifta innan vi köper lägenhet också så vi håller väl oss konsekventa i översäker-taktiken som helt klart är en skada från alla rättsfall vi läst ;). Tror inte det är så farligt att vara sambo i de flesta fall, mina föräldrar verkade klara det bra som ogifta med fyra barn i över 20 år och inte var det katastrofalt när de separerade heller. Vad jag vet.

Hur trygg man vill vara är såklart ett individuellt val man gör, förhoppningsvis informerat och utifrån utgångspunkten om vad som bäst gagnar parterna i det enskilda fallet. Min poäng var bara att även samboskapet kan ha nackdelar ur ett feministiskt perspektiv, där kvinnan (eller den som inte tänker längre än näsan rcker kring sin ekonomi, men kvinnan är oftare ekonomiskt svagare) kan hamna väldigt fel. Äktenskapet är alltås inte nödvändigtvis den värsta kvinnofällan, men att fatta omedvetna beslut om sin ekonomiska och juridiska framtid är.

För mig handlar själva äktenskapet väldigt lite om romantik, och mer om juridik. Romantiken är en faktor i relationen, absolut, men äktenskapet som institution är praktiskt/juridiskt. Och kan gagna bägge parter lika mycket. Bröllop (som event) sen är mycket symboler och då väljer man vilka man vill visa upp.

Anne: Ja, det var så jag också menade, det kanske var lite väl implicit dock :). Har läst en hel del om hur samboL ger svagt skydd för kvinnor eftersom de har en tendens att spendera pengar på löpande utgifter och saker till det gemensamma hemmet istället för enskild egendom.

(Haha, kul för oss att juridik är romantik också! Och att bröllopet kommer krylla av jurister...)

Fast man kan väl inte skylla på sambolagens dåliga skydd för att vara kvinnofälla, då är det väl snarare kvinnors egen "tendens att spendera pengar på löpande utgifter" och "barn" som är boven, alltså kvinnans egen egenskap, om ni förstår vad jag menar.

Om ni tycker att sambolagen ska skydda kvinnan bättre mot sig själv, så är det väl egentligen bara att trycka ned kvinnan ännu mer, istället borde kvinnor bryta det eventuella dåliga mönstret med att dela upp den gemensamma ekonomin på ett sånt dåligt sätt!

Tack både TS och alla andra för en intressant diskussion!

Ickaflicka

Jag antar att man tänker att iom att kvinnor generellt lägger pengar på en viss typ av saker, och män på en annan typ av saker, och att den sorts saker som kvinnor köper är de som delas upp vid separation medan mannen får behålla sina, så är lagen i praktiken inte könsneutral. Typ som om man var tvungen att vara 180 cm lång för att få jobba nånstans, det säger inget om kön i teorin men i praktiken så slår det olika.

Sen håller jag absolut med om att man får skylla sig själv om man inte tar reda på saker innan man börjar bränna pengar.

Oj vilket bra inlägg TS!

Jag har inte läst tråden än men kommer göra det. Har haft EXAKT samma tankar själv... jag vill gifta mig men INTE hamna i stereotypa könsroller som redan verkar ha hänt.

En bra grej är att vi kommer ha en kvinnlig präst! För mig betyder det extremt mkt för i m2b´s land tillåts inte det och många av hans vänner och släkt kommer uppleva det som jag är mest stolt över med Sverige: vi har kommit en bit i jämställdheten. Längre än många andra länder kommit iaf. Inte lika långt som vissa andra men men.

Och jag kommer hålla tal till m2b. Det är också ovanligt i m2b´s land. Jag kommer inta den roll jag vill ha i mitt bröllop: vara en "aktiv kvinna" som vill gifta mig med mitt livs kärlek.

Vi kommer gå in tillsammans i kyrkan. Även det skulle aldrig hända i m2b´s land. För mig är det helt ok om andra vill gå in med sin pappa men för egen del vill jag gå in med m2b. Det symboliserar för mig att vi båda går emot altaret och mot vår framtid tillsammans och i samförstånd. Skulle aldrig känna mig trygg med att vara "ledd" av pappa och sen "överlämnad" till m2b. Det är inte "jag" helt enkelt.

Visst, jag sköter fler detaljer än m2b gör. Men det beror på att jag tycker det är kul och han inte. Och att jag har mer tid. Han är mer engagerad i musiken än vad jag är... vi delar upp uppgifterna efter vem som tycker nåt är kul. Inget mer med det.

Däremot måste jag erkänna att vi följde några gamla traditioner: m2b bad min pappa om min hand... men det är för att både min pappa och m2b ALLTID tänkt sig att det ska gå till så. Gammal förlegad tradition men men... Vet inte vad mamma tyckte om det. Tror hon kände sig lite utanför

M2b förbereder ett traditionellt frieri. Den riktiga förlovningen var verkligen bådas beslut, men han vill gå ner på knä också... det känns fint och bra. Jag har hela tiden sagt att jag lika gärna kan fria och han tycker det är ok. Men när allt kommer till kritan så vill han nog vara den som gör det.

En bra grej: vi ska ha dubbelnamn med bådas efternamn! Inte bara hans. Känns bra.

Nu ska jag läsa tråden... spännande att se vad ni andra tänker om det här...

Många bra inlägg här i tråden!

Har inte läst allt än, ska fortsätta. Vill bara göra några kommentarer.

1) Det är jättebra att vi filosoferar kring vad exakt ett äktenskap är för oss idag. Vad innebär det? Varför gifter vi oss? Det här rör så mkt mer än bara en fest, ett bröllop. Det här handlar om hela vår framtid. Diskutera dessa saker med era män tjejer! Det tror jag är skitbra.

2) När vi uppfostrar våra döttrar, hur ska vi då tänka? Jag och m2b pratar om detta i det oändliga. Jag kommer vägra rosaprylar och sånt men en uppfostran går så mkt längre än så. Min mamma är feminist och pappa också MEN de har ändå omedvetet uppfostrat mig o syrran olika från våra bröder. Mamma ber ALLTID nån av oss tjejer att hjälpa med middagen eller disken. Då är det PAPPA som ryter till o säger att killarna lika gärna kan göra det! Pappa är faktiskt "mer feminist" än mamma... När jag o m2b får barn vill jag vara medveten om signaler jag sänder... vill inte föra vidare stereotypa könsroller till mina barn.

3) I vårat fall är det m2b som VERKLIGEN vill gifta sig... säkert en kulturell grej också. Men jag var hela tiden ganska skeptisk men nu känns det rätt. Men alla i vår omgivning vet att det är m2b´s dröm i första hand som går i uppfyllelse. För mig som svensk och 26 åring hade jag gärna varit sambo ett tag till eller hela livet? Mina föräldrar hade 4 barn och ett 15 årigt förhållande bakom sig innan de gifte sig...

Det är ganska skönt att jag slipper vara den osjälvständiga tjejen som vill binda en man till sig... alla vet att det inte är så. Vårat bröllop och äktenskap handlar om en romantisk manifestation på vår kärlek... och många andra saker. Men det är INTE drivet av mig som kvinna som behöver en karl... har varit singel i måååånga år och mkt lycklig med det. Bott själv länge och trivts med det.

tattar-Emma: när det gäller just den typen av stereotypt tänkande är ju bättre att förändra tänkandet än lagen. I mitt samboförhållande ser det inte alls ut som stereotypen, så för oss passar sambolagen bra. Det vi måste ändra på är att alltför många kvinnor tänker dumt, och det är inte alltid männens fel heller, utan kvinnornas val... Sambolagen kräver ett jämställt tänkande, och därför måste kvinnorna inte bara kräva "jämställdhet" utan också förstå vad det kräver av kvinnan själv.

Ickaflicka

Absolut är det bästa om alla människor är medvetna om hur lagarna funkar, vart pengarna går och att förhållanden kan spricka. Jag håller med helt. Men så är det ju inte. Tjejer socialiseras till att vara intresserade av gardiner och soffkuddar medan killar socialiseras till att intressera sig för teknik. Vet man inte om hur lagen funkar (oerhört korkat tycker jag själv) så blir det just en "fälla" som i första hand drabbar kvinnor. Eller, det är kvinnor som låter sig drabbas.

Jag håller helt med om att det är en bra lag egentligen och att folk inte borde vara så naiva och aningslösa. Ingen har heller sagt att det är männens fel att kvinnor ofta blir blåsta. Möjligen samhällets. Men faktum är ju att det ser ut som det gör och det är ju bra att vi pratar om det, här och överallt.

Jag vet en kvinna som kände till det här men inte brydde sig så mycket eftersom hennes förhållande ändå inte skulle ta slut. Sen när de skildes åt insåg hon hur mycket det egentligen betydde. De var ju inte de bästa vännerna just under uppbrottet heller, hon kanske hade tänkt att "det där löser vi ju i så fall" men det stämmer väl som de säger att man sällan separerar från samme kille som man flyttar ihop med.
(Men nu tror jag att de är vänner igen, no worries )

Ja, visst är det ojämställdheten i ekonomiska termer som är boven och att kvinnor själva låter det vara så - inte lagen i sig. Det gör mig ledsen när folk inte ser om sitt eget hus och tar för sig av vad som tillkommer dem.

Men min mening var absolut inte att säga att kvinnor behöver skyddas/räddas vare sig från lagen eller sig själva. Diskussionen ledde kanske in på ett stickspår där - min mening med att ta upp samboendet som kontrast (hur privatmoralisskt riktigt jag än anser det vara att kunna vara sambo likväl som gift) var att konstatera att äktenskapet inte i sig behöver vara en patrialisk kvinnofälla. Vilket vi var på väg lite mot i diskussionen - jag ville lyfta fram att det också ger ett bättre rättsläge för bägge parter jämfört med ett samboende utan medvetna ekonomiska beslut.