Bröllop och feminism?

Anne på Grönkulla:
TACK för att du delar med dig av dina tankar och kloka ord!

Icra: Jag tycker nästan tvärt om. Det är få svenska politiker idag som inte tycker att de är feminster (utom jämställdhetsministern, sjukt nog) och ändå ser samhället ut som det gör. Jag skulle vilja att folk vågade vara lite mer radikala istället.

Feminsta: Hahaha, det där med fjärilen är ju helst sjukt! Var tvungen att kolla om det verkligen står så... Snacka om att regissera in i minsta detalj, och sätta griller i huvudet på folk om hur "perfekt" det skulle kunna vara. (För det kan ju inte vara så att den anonyma skribenten är sarkastisk?! Eller?)

Jag tror att man dela upp det här i två problem som i grunden kanske är samma:
1. Att man under planeringen av brölllopet faller in i en smula unkna könsrollsmönstermönster.
2. Genomförandet av bröllopet, traditioner etc.

Det andra är ju egentligen rätt lätt att råda bot på. Man tänker igenom vad olika symboler står för och det man inte gillar byter man ut till något annat. Även om jag helt klart är på för att disskutera alternativ till ringar/vit klänning/bordsplacering/byta namn.

Det första är helt klart klurigare. Visst, man kan ju bara gilla läget, men jag är faktiskt inte nöjd med det. Jag vill veta varför jag beter mig som jag gör och hur man kan "bota" det.

Jag tycker inte frågan "är du feminist?" är korkad. Alla svarar verkligen inte "Ja" och alla som svarar "Ja" har inte fattat begreppets innebörd.

Jag känner igen mig i det TS beskriver.
Jag tror också att vi närs med prinsessdrömmar redan som små. Det handlar inte om något medvetet val för att "samhället förväntar sig det" utan det sker omedvetet på grund av omgivningens uppfostran.

Jag är också den som planerar mest. Men det är okey. Det är jag som är estetiskt lagd och som funderar mycket kring det genomgående temat. M2b bryr sig inte särskilt mycket om detaljer, må vara för att han är man men vi har olika intressen och det är viktigt att acceptera och respektera.

pallasathena: tack!

Just det där med bröllopsnatten tycker jag är knepigt, att vissa lever i celibat någon månad före bröllopet för att det ska bli extra fint är ju bara ett sätt att försöka få liv i uppfattningen att man inte ska ha sex före bröllopet. Och sex före bröllopet är det finaste jag vet! Jag vill uppmana alla att ha så mycket sex som möjligt, på det att det aldrig må betraktas som slampigt igen!

Jag sitter faktiskt och skriver en uppsats om Virginia Woolf och genusperspektiv i en av hennes romaner nu, så jag blir alldeles uppeldad av detta! En fråga som länge har diskuterats inom kvinnorörelsen har ju varit just det om kvinnor och män ska ha samma möjligheter eller lika möjligheter. Många här verkar nöja sig med lika, men jag vill ha samma.

Pallasathena: Bra inlägg!

Hejsan i roliga tråden!

Jag vet inte vad den riktiga tolkningen av ordet feminist är, så jag ger mig inte in i den frågan, utan säger bara att jämställdhet är självklart!

Vad gäller många av de stereotypiska bröllopsföreteelser som anses vara ojämställda och som ni tagit upp som exempel här, brudöverlämning etc, så är det amerikanska traditioner. Jag har inte fått för mig att bröllop och bröllopsplanering är lika ojämställt här i Sverige! Jag ser inga problem med bröllop och "feminism", hela ceremonin (i Sverige) går ju ut på att båda lovar lika mycket (inte "obey and honour your husband" som i USA)?

Väldigt intressant diskussion det här tycker jag, där många nog känner igen sig i de traditionella bröllopsrollerna. Jag och min sambo strävar efter att leva så jämställt som möjligt, vilket innebär att vi båda ger oss på saker som vi "traditionellt" inte ska enligt våra roller. Jag byter däck på min bil tex. för att jag vill kunna det om jag råkar ut för en punktering, jag vill vara självständig och känna att jag klarar av det mesta! Dessutom märker jag att jag kan och att det inte är så svårt och då känner jag mig stolt över mig själv. Min sambo lagar mat, är alltid den som tvättar och med visst motstånd, även städar hemma. Men det är ju en ständig kamp, eftersom vi båda är barn av samhället där vi fått inpräntat vilka roller vi har som man och kvinna. Jag kommer aldrig glömma när min sambo(som sällan lagade mat innan han träffade mig) hade gett sig på en kycklinggryta, efter lite uppmuntran från min sida, och den blev jättegod verkligen! Man kunde se hur stolt han var och det peppade honom till att vilja prova sig på även andra rätter(inte bara stekkorv, köttbullar och pasta som han gjort tidigare).

Nu är det ju så att det är jag som hänger här, men det är mest för att den här sidan inte ger honom något, som någon skrev härinne, den är ju riktad till kvinnor, klart han inte blir intresserad och längtar till att logga in här! Däremot försöker vi dela upp bröllopsuppgifterna som ska göras, nu tar jag mest ansvar för att jag är en planeringsmänniska och jobbar som resursplanerare, så det är naturligt för mig. Vi brukar säga att jag är president och han vicepresident :) Men han har tex. fixat catering och toastmaster än så länge, och anledningen till att han inte gjort mer är nog att jag är för snabb med att fixa resten.... Där får jag helt enkelt ta på mig en del av skulden själv!

Tack för den här tråden! Jättebra diskussion och skönt att läsa något som inte bara kretsar kring färgteman och presenter till gästerna.
Jag tycker absolut att det finns en konflikt mellan min feministiska grundsyn och bröllopet/bröllopsplaneringen. Det är jätteviktigt för mig att min sambo är delaktig i all planering, annars känns det verkligen som att jag hamnar i den där blivande-brud-fällan och plötsligt grottar ner mig i massa detaljer som jag i vanliga fall inte alls skulle bry mig om, typ servetter och liknande. Det som slagit mig här på BT är många kvinnor plötsligt gör bröllopsplaneringen till sitt nya, största intresse. Ett år i förväg är alla viktiga saker bokade och fixade och efter det återstår ju då bara att engagera sig mer och mer detaljerat. Visst, det är såklart upp till var och en vad man vill lägga sin tid på, men jag tycker det är intressant att fundera över varför det plötsligt blir så viktigt. Och frågan är hur mycket plats mannen kan ta, eftersom bröllopet så tydligt är kvinnligt markerat. Att kvinnor av naturen skulle ha större fallenhet för planering tror jag inte ett dugg på, strategiskt tänkande brukar ju annars, tex i affärslivet, associeras med män, men när det kommer till den privata sfären så blir det kvinnornas grej. Det ger ju oss en fördel också, eftersom vi kan bestämma mer, och det kanske man inte vill släppa ifrån sig. Till det kommer ju såklart hur traditioner och strukturer präglat oss.

Jag och blivande maken var på stan och fick med oss en bröllopsbroschyr hem från stadens handlare. I den finns en artikel om männens kläder, och formuleringen: "Be gärna om din mans åsikt, så att han känner sig lite delaktig". Fästmannen flög i taket när han läste det. Jag känner väl att det är där problemet ligger - att hela grejen BRÖLLOP riktar sig till kvinnor. Från frieriet (romantiskt, man på knä) till drömmen om mannen som tappar andan när hans brud går nerför altargången (amerikanskt).

På individplan kan det naturligtvis vara väldigt jämställt, båda är lika involverade i planeringen och så vidare. Men precis som Pallas skriver är bröllop och äktenskap som idé, som diskurs, långt ifrån jämställt utan spelar rakt i händerna på könsstereotyper.

Min fästman är väldigt involverad i planeringen, har bestämda åsikter om vad han vill och jag känner att det funkar väldigt bra för oss. Några motsättningar mellan min feministiska övertygelse och att gifta sig ser jag inte, egentligen (förutom efternamnsbyte och dylikt). Men det gjorde jag tidigare.

Jag delar Tiina Rosenbergs uppfattning om att äktenskapslagstiftningen behöver förändras.

Femenistas: "Just det där med bröllopsnatten tycker jag är knepigt, att vissa lever i celibat någon månad före bröllopet för att det ska bli extra fint är ju bara ett sätt att försöka få liv i uppfattningen att man inte ska ha sex före bröllopet."

Fast det vet jag inte om jag tycker :) Snarare att det ska bli EXTRA sköööönt? Menar bara att nyansera anledningarna lite. Lycka till med uppsatsen!

Ps. Jag är feminist. Jag är dock en tjej OCH feminist som tycker det stämde lite det där med fjärilen..hehe. Och att det inte hänger så mycket killar här - ja det är ju inte överraskande. Vi har absolut blivit matade med ansvar, det yttersta - oavsett om mannen "är med" på det ena eller andra så är det under uppsikt... Rollerna sitter ju som masonit. Ds.

Jag känner väl att vissa saker måste bokas en viss tid i förväg för att det ska finnas ledigt(lokal, kyrka, catering, bröllopsresa osv) och många killar tror att man kan vänta tills månaden innan, låt oss säga att de har iaf inte bråttom.. Därför blir det lätt så att man tar tag i det för att man inte ska hamna i en jobbig situation där inga lokaler finns lediga att ha festen i tex. Kanske om de hängde på såna här sidor lite mer, så skulle de veta hur viktigt det är att vara ute i tid, men då måste ju såna här sidor göras så att även män känner sig välkomna. Jag tror helt klart att män inte planerar i samma utstäckning nu pga hur samhället ser ut, de får helt enkelt ingen plats eller utrymme att "få" intresse för det, det finns ju liksom inte direkt några banners om giftemål på klassiskt manliga sidor på nätet.(bilsidor, styrketräning osv)
Jag har precis skrivit en fråga till min sambo om detta, ska bli intressant att se hans svar :)