Bröllop och feminism?

Jag tycker inte om klassisk romantik. För mig är romantik ett sätt att glorifiera något som egentligen är ganska unket.

Frieri med mannen på knä - vision av Kvinnan som den Hyllade och mannen som trogen tjänare. Inte direkt den relation jag och sambon har och dessutom i sig ett sätt att mörka det faktum att kvinnor inte hade medbestämmanderätt om nånting. Är man så ljuv och spröd ska man inte behöva gå i skola/arbeta/oroa sig för pengar/oroa sig för samhället... ja, ni vet.

Uppvaktning a la amerikanska dejter - bygger på ovanstående princip.

Nu ska jag göra mig vacker så han tappar andan när han ser mig i kyrkan - same same.

Äventyrsfilmer och -böcker där män räddar kvinnor eller slåss för kvinnors skull - same old same old.

Gifta sig innan barn så allt ska komma i rätt ordning - flirtande med gammaldags ideal.

Mannen betalar bådas förlovningsringar - bygger också på hjälplös kvinna som ska skämmas bort och gör dessutom ringarna meningslösa, anser jag.

Äktenskapet som institution har med all sannolikhet sina rötter i en vilja att kontrollera kvinnans sexualitet, för att säkerställa släktskap och i slutänden arvsrätt. Jag förstår vad Gotland08 menar, varför vara emot brudöverlämning men för äktenskap i sig när båda har samma rötter - dvs två släkters handel med kvinnor, syftande till att skaffa män fördelar. Det enda jag kan säga är att jag inte är för äktenskap. Jag ser inget skäl till att registrera hos staten vem jag ligger med. Det enda skäl jag ser till att eventuellt gifta mig är de juridiska fördelar som äktenskapet skulle medföra om han och jag skaffade barn och hus.

Men det går att komma runt det, jag tror det. Mycket handlar om vilken inställning man har till det man gör. Min sambo måste inte rädda mig från saker, men ibland orkar jag inte själv eller behöver uppbackning av nån annan anledning och då är det viktigt att han finns där - och såklart gäller det omvända lika mycket. På samma sätt så uppvaktar han mig ibland och bjuder när vi är ute - för nästa gång är det jag som gör det. Den som kommer först öppnar dörren - klart vi båda vill hjälpa och skämma bort den andra. Man hör så ofta kritik från folk som tror att feminism är motsatsen till all gentlemannamässighet och så är det förstås inte. Det är bara det att gentlemannamässigheten inte måste vara enkelriktad.

Beträffande romantik så visst ser jag det också. Alla gånger han skämmer bort mig utan anledning eller står på min sida i en diskussion så alla hör. Eller när han vill ha med mig på spännande äventyr, med eller utan hans barndomskompisar.

Jag är stolt över Sverige där samboskap nästan alltid väger lika tungt som äktenskap och där alla barn är äkta. Av det skälet skulle jag hellre gifta mig efter att första barnet redan har kommit. Då har man redan förstört symboliken med att kontrollera min sexualitet, för både han och samhället nöjer sig med mitt ord på vem som är pappan. Som sagt så tror jag det går att komma runt de flesta såna där grejor om man vill.

För det är romantiskt att han säger att han älskar mig och har valt mig så alla hör. Som på ett bröllop.

Jag ser ingen ojämställd symbolik i vit klänning, slöja, morgongåva. (Morgongåvan var efter vad jag förstår inte ett pris för oskulden utan en pensionförsäkring ifall att äktenskapet inte skulle vara så länge.)

Långt och vimsigt inser jag. Min poäng är iaf att symboler och symbolhandlingar spelar roll, och äktenskap är, så när som på juridiken, ENBART symboler. För mig är det viktigt att välja rätt symboler. Det är svårt, speciellt när det gäller bröllop, men jag tror att det går om man verkligen vill.

Själv struntar jag i det, är som sagt inte så sugen på bröllop och har aldrig varit. Men det kanske ändras, eller så blir det viktigt för sambon, och då får man ta det därifrån.

Tack för en kul och intressant tråd. Bra jobb, TS!

Jag tycker att det är svårt att inte dras in i dammiga patriarkala mönster, både när jag planerar bröllop och i det dagliga livet.

Det känns också som att specialtidningar, sajter, extrabilagor etc. om bröllop har en kvinnlig målgrupp. Att bröllopsindustrin tjänar stora pengar på att dagens kvinnor (och en del män) vill planera och bekosta "sitt livs fest" är ju ingen nyhet.

Jag tycker att det är vår skyldighet som vuxna, smarta kvinnor att se förbi muggiga mansideal. Vill vi planera fest, fine, men om vi vill fira vår oskuld och bli bortgivna av pappa så kan vi inte kalla oss feminister.

Det är min åsikt.

Ah, fast vi vill gifta oss innan barn på grund av juridiken, svårt för två jurister att bortse från att sambolagen inte alls är i närheten av att ge samma skydd som för gifta.

Sedan tycker jag såklart att det är patriarkalt i sig (att lagarna ej ger samma skydd). Skulle kanske kunna lösas med en högre tröskel för varaktigt samboförhållande i praxis (istf 6 mån som nu) och mer lika rth som för gifta. Eller varför ej ett registrerat samboskap?

I många europeiska länder är den kyrkliga akten inte juridiskt bindande. Istället viger man sig borgligt (i många länder bla Nederländerna och Belgien kallas det registrerat partnerskap dvs samma juridiska process som homopar).

Vill man sedan ha den religösa välsignelsen så fixar man det efteråt med allt vad det kan innebära av patriarkala oskuldsfiranden.

Jag tycker att det är ett bra system. Man får det juridiska skyddet men behöver inte gå igång på vita klänningar osv.

Det gör också äktenskapet könsneutralt och det tycker jag är en demokratisk förutsättning. Det skulle kanske vara något för Sverige att ta efter?

jag skrev ett långt inlägg - som försvann - jag försöker igen...

Men kan inte samboskapet i sig vara en kvinnofälla? När hon jobbar deltid, köper allt till barnen, inget är reglerat och han har betalt allt stort?

Att det är tryggare juridiskt att vara gift är ovedersägligt och så kommer nog samhället fortsätta ha det, även om man ändrar lagen så att fler typer av konstellationer KAN gifta sig. Jag är dock den första att vara stolt över att det går att få barn som ogift utan att det är socialt stigmatiserande. Att gå så långt som till att vägra gifta mig innan jag manifesterat det själv har slagit mig som tanke, men inte i verkligheten. Men det kan ju bero på att i vår relation fanns vissheten om att vi ville leva ihop o göra ett offentligt och juridiskt åtagande av vår relation klart långt innan vi kände oss mogna för barn (det smakar vi så smått på först nu, om vi ska våga).

Min fantastiska praktiska mamma konstaterade förvånat när svärisarna andades ut när vi förlovade oss att det riktigt stora åtagandet, ta lån på miljonbelopp för en lägenhet, hade vi ju gjort ett par månader tidigare! Ringen gjorde i hennes ögon ingen skillnad...

Klart samboskapet kan vara lurigt men det får man ha koll på som medveten feminist och hobbyjurist

Äktenskapet är precis som du, Anne, säger tryggare, men frågan är hur trygg man måste vara? Orubbat bo tex, det är ju bra om man äger många dyra saker ihop men om man som jag och sambon inte äger något och bor i hyresrätt så vet jag inte om det spelar roll. Alltså, om vi får barn och jag dör, då kan barnet ändå inte ärva min halva av kontraktet och det som ärvs i fråga om lakan, pumps och teskedar är ju försumbart.

tattar-Emma - vill du reda ut de verkliga skillnaderna och effekterna av att vara sambo resp gift är mitt heta tips att prata med en privatjurist som ofta nås via bankerna.

För min del var hela bröllopsplaneringen en stor avvägning, vad är vettigt och vad känns bara jobbigt. Jag är troende kristen och feminist och ville verkligen ha en vigselakt i kyrkan och en bröllopsfest som andades "jämställt lyckligt par". Med hjälp av god dialog med prästen och med den då blivande maken lyckades detta. Hittills tycker jag faktiskt inte att bröllopet var ett så där hemskt stort hot mot min självständighet. Äktenskapet som juridisk samlevnadsform reglerade maken och jag lite extra genom ett genomtänkt äktenskapsförord. Ingen av oss bytte efternamn, och även om det inte berodde på jämställdhetsaspekter så visst signalerar den lösningen ett och annat.

viktualia - jo, jag kommer göra det om det nånsin blir aktuellt med äktenskap/barn/hus/lån, nu råkade jag mest slänga in en ot-fundering i tråden. sorry.