Bröllop, bröllopsplanering och feminsim? Går det ihop egentligen?
Som feminist ser jag med fasa på hur jag och min blivande beter som rena karikatyrerna med det mesta som har med bröllopsplanering att göra. (Kolla bara på vem som häner mycket här!)
Kan man ha ett feministiskt bröllop? Kan man överleva planeringen utan att falla in i könsstereotypa mönster? Era tankar och funderingar, tack!
Jag tycker definitivt att bukettkastning är patriarkal symbolism, som att tjejerna är needy och gör allt för att bli tillsammans med ngn. Precis som generellt i samhället så förutsätts det att kvinnan vill gifta sig/sluta vara singel/inte vill ha one night stands hela tiden.
Sedan kan man väl alltid hävda ngn slags reclaim, men det känns ju rätt svårt i just den här grejen tycker jag.
konichiwa girl skrev 2007-11-23 15:21:25 följande:
Yay!!!!!!! Äntligen en lite matnyttig diskussion!!! Färgteman och klänningar i all ära (och som tjej ska man ju tycka sånt är kul...eller?) men oj vad glad jag blev när jag satt och läste igenom denna tråd!
Äktenskapet som institution är ju som tidigare talare redan sagt en tradition baserad av patriarkatet för att kontrollera kvinnan men jag som modern kvinna och feminist skulle vilja mena att attityder går att förända. Äktenskapet skulle kunna frångå både hetro-normen och kvinnoförtryck tror jag med lite lagändring och medvetandegörande...
Historiskt sett är det ju inte så konstigt att äktenskap och feminism inte har gårr ihop. Få av de stora kvinnliga feministerna på 18-1900-talet gifte sig ju men det var ju för att de inte hade samma formella rättigheter som vi ar idag. Hade de gift sig hade de varit tvungna att underställa sig sina äkta män som då skulle bli deras förmyndare. Men kvinnor idag har ju inte samma situation som då.
Att det är kvinnor som är mest engagerade i att planera bröllop tycker jag inte heller är så konstigt. Jag tror det också är något som ligger kvar sedan kvinnor inte hade samma rättigheter. Simone de Beauvoir pratar i sin bok "det andra könet" om hur kvinnor tvingas lägga all sin energi på att få ett bra gifte för det var det enda sättet de kunde bli garanterade försörjning när de inte hade samma tillgång till skola och jobb som män. Om kvinnor inte behövde lägga all sin energi på att vara vackra och bli gifta (är det kanske också därför kvinnor är så utseendefixerade?) skulle de kunna uträtta storverk menar de Beauvoir.
För mig är det äktenskapet i sig som är det viktiga. Om jag gör det mesta av planeringen spelar mig inte så stor roll så länge att vi båda känner att vi har tillträde til alla arenor i livet, att min m2b känner att han får samma tillgång till famtida barn och att jag känner att jag har lika mycket fri tid som han och inte fastnar i stereotypa könsroller. För mig är det det viktigaste.
Oj vilket långt inlägg det blev känns det som men jag gick verkligen igång när det komm ett så spännande ämne. Stor eloge till TS!!!
Personligen tycker jag att det viktigaste inte är själva
Nu måste jag skriva något som kanske väcker ilskna känslor men jag kan inte låta bli. Vad går skillnaden mellan att välja symboler som att gå med sin pappa, kasta brudbukett, m2b ber om dotterns hand osv. och vara helt inne på att vara en vintagebrud som åtminstone tre av er är?
Var går skillnaden i symbol som slöja och flor? Att hylla kvinnoidealet som det var klädmässigt för 100 år sedan eller på 50-talet med Marylin Monroe? Jag förstår inte! Vem bestämmer vilken symoblik/signal som ska gälla? Varför är det fel med en symbol/signal som grundar sig i det patriartiska men inte med en annan som grundar sig i kvinnomode för 100 år sedan? Var är skillnaden?
Följde denna tråd, tyckte den var intressant. Sen läser jag Vintage brudar, finns ni? och där får jag ett helt annat intryck. Vem bestämmer hur feminism ska definieras? Den som verkar vara konsekvent i de trådar jag har läst är Anne på Grönkulla. Men hur tänker ni andra?
Menar så klart Marilyn Monroe... 
Mycket intressant... Äktenskapet var DÅ ett sätt för mannen att kontrollera sin kvinna. Men NU är det inte så. Det handlar om att båda parter ska få de rättigheter och skyldigheter som följer. Finns inget extra för vare sig mannen eller kvinnan...
Sen de här med sex innan bröllopet, ojoj, det är verkligen en intressant fråga!
VARFÖR är just SEX nånting som man inte "ska" ägna sig åt innan bröllopet? Varför får man titta på TV tillsammans eller äta middag ihop innan? Samma sak, bara att SEX har blivit nån j-vla grejj...
Gotland08: Jag förstår inte riktigt hur du tänker. Jag är inte intresserad av att säga att vissa saker med bröllop är rätt eller fel (skulle vara brudöverlämning då...), mer av att fundera över varför vissa beteende uppstår och hur man kan hantera dem på ett vettigt sätt. Som Mirri uttrycker det: färgteman och klänningar i all ära, men man kan prata om annat också.
Att jag sedan har ett intresse för 20-50-talets mode och design har inte med mina problem med patriarkatet att göra. Jag har inte mycket till övers för den tidens kvinnoroll och - ideal, men jag tycker om eststiken. Visst är det tveksamt om den kan separerars från den tid en kom från, men om jag inte kan okeja 50-talsklänningar kan jag nog inte ställa upp på äktenskapet heller. Jag råkar bara bära mycket second hand-kläder till vardags och det skulle nästan kännas konstigt att inte göra det när jag gifter mig. Att sen jag som tjej är intresserad av mode (mer än många män, dock inte mer än min blivande) är kanske märkligt och helt klart värt att fundera på men jag ser det inte som en direkt motsättning mot feministiska ideal.
Intressant fråga om floret. Jag har faktiskt inte tänkt på att det är samma sak som en slöja, eller i alla fall har samma ursprung. Jag antar att jag tycker det är fint för att jag mest har sett det i burlesk-sammanhang typ. Lite som att reclaima symbolen möjligen. Kanske kommer min dotter ha slöja på sitt bröllop för att det har hunnit bli en kitchig modedetalj tills dess?
Slutligen: Ja, vem definierar feminismen? Jo, det gör alla vi feminister. Det är också jätteintressant men jag tar gärna det i en annan tråd. Det blir lätt långt, krånligt och akademiskt annars.
Mitt inlägg var inte en klart tanke eller bestämd åsikt utan en fundering efter att ha läst fler trådar om symbolik och bröllop.
Jag gillar också att man kan prata om något annat än färgtema och gästgåvor och det var därför jag skrev mitt inlägg. Om jag har förstått dig rätt Indiebrud så tycker du att man kan omvärdera symboler. Att något som förut stod för något kan idag eller i framtiden stå för något annat. Har jag rätt eller fel?
Där står jag. Handlingar/symboler som förut betydde något behöver inte vara bannlysta idag. Att ha slöja betyder inte att man är oskuld utan är en, som du skrev, kitchig modedetalj. Det är där jag ibland blir lite trött i diskussionerna eftersom en del anser att man måste gå tillbaka och se på vad det betydde och stod för från början.
Sen kan jag personligen tycka illa om vissa moderna inslag som gåvor till gästerna, men det är inte för att det kommer från USA utan för att jag tycker det är fånigt. Alltså en personlig smaksak. Jag accepterar att andra kan gilla det och vill ha det på sitt bröllop.
Nu ska jag åka och sjunga hela helgen och kommer inte kunna läsa era inlägg eller svara på dem förrens på söndag. Ha en härlig helg
