Telestubben - *stackars* kan verkligen tycka att maken borde rädda dig med din kluriga mamma istället för kompisen med flyttprojektet... men hmmmm min make och jag skulle absolut kunna ha en liknande diskussion.... *suckar och grubblar*
Här suckar vi och grubblar över nyår - japp ångesten är i full gång. Planen med makens kompis + dam funkade inte, så nu är vi tillbaka på ruta ett igen.
Jag har funderat över vad ångesten består i och här är mitt försök till analys:
1. Vi bor inte i samma stad som vi brukar fira i. Effekten är att ingen kompis verkar komma på idén att kolla med oss hur vi ska fira, utan vi får ringa dem. Visst har vi fler kompisar i fler städer, men det är najs att slippa sova borta.
2. Det hänger alltid på mig att styra upp nyår, något som jag är lite lagom less på. Framförallt för att mina vänner av div skäl blivit mer svårfångade för nyårsfirande = färre möjliga alternativ.
- alternativet för nyårsfirande just nu är nog att äta middag med familjen L men att fira tolvslaget någon annanstans (familjen L sover troligen vid tolvslaget). Familjen L är verkligen goa men hur spännade låter det där sättet att fira nyår?!? bläääääääääääääääääääääääääääää!!!!!!!!! VARFÖR har jag som ideal att det ska vara glitter och glamour och alla goa vänner och paraplydrinkar... FAN vad trött jag blir på mig själv.. när ska jag få vettiga förväntningar på nyårsafton?!? jag blir TOKIG!!!
(är alltså inte arg på familjen L utan på situationen i övrigt)