Summan av all glamour under solen OCH ovanför den - deluxe!

Vi åt rester igår dvs boeuf och så massor med ost! Fast vi skippade faktiskt vinet. Ingen av oss kände för vin efter den dosen vi fick i lördags och då har vi ändå lite Chateeauneuf du Pape som måste drickas upp. Hoppas maken tar den ikväll då jag ska träffa en väninna.

Att äta rester dagen efter man haft middag är alltid mycket trevligare än att äta ur kylskåpet efter en vanlig vecka...
Förstår att ni inte var så jätte sugna på vin dagen efter.

Snart ska jag vara barnvakt när väninnan går till tandläkaren

Gemma vad det gäller vädret i Sthlm är det riktigt novemberväder, det har regnat konstant nu i 2 dagar tror jag. Det är lite varmare nu än för några dagar sen, nu är det ca 9 grader ute och härromdagen var det 3-4
de pratar dock om snö i vissa delar av landet.

Hej på er! Älskar också rester efter en riktig praktmiddag. Och vi gör ofta på tok för mycket mat, särskilt mannen, sen har man lyxförrätt eller vad det nu är i en vecka efteråt.

Izunia: Jättekul att höra från dig! Jag har också ätit "din" cheesecake hos nån pysslig väninna; jättegott, även om jag själv föredrar att köra i flytande honung i den naturella gourmetkesellan; den med vanilj är liiite för söt. Men med syrliga hallon och salta digestive blir det nog perfekt.

Lapinette, ursäkta att jag tjatar - den där chokladdesserten är inte för söt eller så? Jag har lite svårt med socker just nu men den lät ju så himla god. Ofta brukar jag halvera sockermängden i recept men i detta fall vågar jag inte, det är ju en konsistensfråga (med äggen). Å andra sidan ska jag ju köra hallon till som är syrligt.

Nu är det riktigt ruggigt här. Kallt - igår plockade jag fram mitt enormt tjocka duntäcke (egentligen två stycken som sitter ihop med knappar) från Hästens. Jag fyndade det när jag bodde i Stockholm, ursprungspriset var högre än för våra sängar men det var 70% rea eftersom det var skyltex och det är fortfarande min bästa investering nånsin. Jag är ju så frusen, hjälper uppenbarligen inte alls att jag har en liten extra värmekälla i mig...

Igår kväll var vi hos barnmorskan, den berömda MK. Hon är sträng och man är lite rädd för henne men shit vad duktig. ALLA i Shanghai vet vem hon är och de flesta går till henne. När man sitter i väntrummet ligger det en stor pärm på bordet där folk satt in foton på sig själv och sina bebisar och sen har de skrivit långa hyllningstexter till MK och hennes förmåga att leverera bebisar till världen. Eftersom det är mycket amerikaner går texterna ofta i stil med "We will always carry you within our hearts, thank you for making us believe that miracles can come true when you helped us deliver little Peggy-Sue into the world, a healthy little baby girl, despite my wife's placenta being too narrow"... ja, ni fattar.

Jag var otacksam som vanligt, låg bara och gnällde över mina revben medan hon mätte och sa saker som "baby is growing nicely, baby has probably already turned, like it should", och jag bara: "yeah well that's good but why is it hurting like HELL?" varpå hon bara log och sa att "du ska veta att om det gör ont NU så är det inget mot vad det kommer göra om ett tag; bebisen ska bli dubbelt så stor som nu och snart kommer den att SPARKA på dina revben, jättehårt!". Eh... okej. Mina värden och mått och viktkurva och allt var som vanligt perfekta. Till sist bad jag om ett intyg på att jag kan flyga till malaysia om 1,5 veckor, dvs när jag är i vecka 33. Väntade mig halvt som halvt nån sorts förmaning när jag frågade: "Har du några tips inför resan?" Men hon sa bara: "Have fun! Relax! Nothing's going to happen. And you even have permission to have a few glasses of wine."
Solen då?
"För din del är det ingen fara, du har ju rätt mörk hy, men din man bör däremot vara försiktig."

Så nu känns det extra fint att vi åker, om än en smula overkligt...

Idag ska jag till gymmet och träna för första gången sedan min monsterförkylning. Och ikväll börjar vår prenatal-klass; från och med nu och fram till förlossningen ska vi gå tillsammans, två timmar varje onsdag kväll. För MK. Det blir bra, mannen var lite grinig i taxin igår, han hade blivit totalignorerad av barnmorskan och kände sig nog minst sagt utanför. Jag märker att det blir allt viktigare att involvera honom, låta honom klappa på magen och känna sparkarna varje kväll, prata om bebisen och hur det kommer att bli... jag får ju så SJUKT mycket uppmärksamhet nu och han ska typ bara sitta där och ha nån sorts krisberedskap, utifall att. Och även om det är vår bebis gemensamt så är det ju faktiskt MIN bebis så länge den är i magen, såvida man inte aktivt engagerar sin man. Trust me girls, det kräver en del engagemang från bådas sidor. Han har gjort supermycket och läst alla pappaböcker som finns och sådär men själv blir jag ofta lite grinig och vill inte bli klappad på magen, bara bli servad och masserad och det håller ju bara till en viss gräns. Spännande hur som helst, att få det att funka! Han pratar också redan jättemycket om att han vill att vi ska ordna mycket tid för oss två, bara. Och vi har ju utmärkta förutsättningar här i Kina, med alla ayis och grejer. I Sverige blir det nog en större utmaning. Hur har era väninnor ordnat det? Eller vänta, nu ser jag ju - de tycks ju anlita ER för jämnan. Ni har säkert otroligt mycket bättre hand med barn än vad jag har... vidhåller att jag är livrädd för spädisar och har hållit i max två stycken i mitt liv. Jag är fastern / väninnan som man har sköna relations- och karriärssnack med men som man aldrig skulle drömma om att fråga om hon vill bli gudmor. Haha.

Gemma, så jag skrattade åt sol-kommentaren angående din man från barnmorskan!

Ni får ursäkta min okunnighet, men varför ska barnet vända sig? Är det inte två-tre månader kvar? Och när "fixerar" bebisen sig?
Förresten, hur har ni planerat förlossningen? Smärtstillande? Snitt? Det här är så spännande?
Jag förväntar mig, enbart för att det är du, Gemma, att man här i tråden får höra sanningen om hur det var att föda barn!
Jag har sett fram emot att bli gravid, föda och uppfostra barn sedan jag var typ.. åtta. Har aldrig tvekat en sekund då för mig, är mitt största mål i livet att få barn. Men ändå, eftersom jag är en ständig hypertänkare och oroar mig ständigt, har jag alltid haft en känsla av att jag kommer att få svårt att få barn!
Det blev inte bättre häromåret då jag läste att barn som föds av en mamma som är mycket äldre än genomsnittsföderskan själva kan få fertilitetsproblem. Min mamma som var 42 när hon tryckte ut mig!
Jaja, det ska nog lösa sig där också.

Just nu sitter jag och väntar på att ayi ska komma och storstäda huset, samtidigt som jag blänger på Matematik C/komvux- boken som min väninna i Sverige skickat till mig. Jag måste nämligen läsa in Matematik C-kursen (gymnasienivå) för att bli behörig till civilekonomprogrammet. Känns lite förnedrande, men så går det när man gick samhäll/samhäll på gymnasiet och fick välja mellan att läsa MatteC och någon annan superenkel kurs. Nåväl, det ska läsas in snabbt på distans!

I paketet med boken fanns också svenskt saltlakrits och naturgodis, vilket glädjer mig enormt, då jag och Förhoppningsis fömodligen är lika stora gottegrisar!
Jag smaskade lite igår, men idag börjar jag med South Beach, som Margaux och Lappinette lovordat så!

Förresten, det är 25 grader och sol här! Helt fantastiskt väder!
Dock har vakterna på området här börjat ta fram sina tunga vinterrockar a'la rysk hårdvinter, de är så skojiga!

Stålis:

Lycka till med "south beach"-dieten, själv kör jag som sagt "beached whale"-metoden, den är framför allt väldigt svår att misslyckas med.

Tycker att du är jätteduktig med din matte! Jag harvade mååånga år på Komvux eftersom jag hoppade av gymnasiet i förtid. Läste MatteB men that's it. Upplevde dock att jag fattade mycket mer vid en lite högre ålder (fick MVG - yeah!), min hjärna hade uppenbarligen mognat till det bättre. Hoppas det blir likadant för dig. 25 grader och vinterrockar - hehe, ja det låter en smula hardcore. Här är nog snarare 15 och jag har burberrytrenchen (kan dock bara knäppa den med möda, å andra sidan är det en stl 34 så det är inte konstigt att jag ser ut som en stor medisterkorv i den nu).

Såklart att jag tänker vara ärlig ;) Det florerar på tok för många förskönade historier om allt som omgärdar graviditet och förlossning. Fast hittills kan jag som sagt bara säga att jag är väldigt positivt överraskad på de flesta sätt. Det är helt enkelt väldigt kul och spännande, även för en utpräglad skeptiker som jag.

Om odds och sådär: Tja vad ska jag säga... min mamma var 39 bast när hon födde mig, inte heller purungt. Mannens föräldrar var lika gamla. Tycker f.ö. att det där du skrev låter lite snurrigt, om något borde det väl vara precis tvärtom? Du har ju uppenbarligen bra gener eftersom din mamma framgångsrikt födde barn vid en ganska hög ålder.

Och jag var alltså 33 när vi testade första gången, och blev gravid på första försöket efter flera års strulig eller utebliven mens.

Det är med andra ord HELT omöjligt att veta om man kan bli gravid eller ej... Jag hade kunnat sätta hur mycket som helst på att det skulle vara svårt för mig men min kropp var tydligen designad för detta, på alla sätt och vis.

Om bebisar som vänder sig - ja, jag blev också förvånad. Känns ju supertidigt, men den är nog stor och praktisk och vet vad den vill - just nu vill den sparka hårt och envetet just på min ömmaste revbenspunkt till exempel - i motsats till sina tafatta föräldrar. Å andra sidan vet man ju inte alls hur det blir, den kan mycket väl vända sig tillbaka, lirka navelsträngen runt halsen eller nåt annat mer eller mindre farligt hyss. Vet inte riktigt när de brukar vända sig... trodde som sagt det var typ sista månaden eller så.

Jag vill föda så naturligt som möjligt. Har redan gått på profylax och ser fram emot eventet med skräckblandad förtjusning. Enda grejen jag nojar för är att jag redan brutit svanskotan en gång; det tog flera år för smärtan att försvinna och eventuellt sticker den rätt in nu, 90 grader. Om det är så tänker jag göra snitt, men absolut inte annars. Det är ju superhäftigt att få uppleva detta, speciellt som jag kanske inte riktigt hade räknat med det... stackars mannen är som sagt präktigt avis vilket jag förstår fullt och fast. I det här fallet har vi kvinnor ett val, det har inte våra män. Återstår att se om han är lika sugen när jag ligger där och brölar...

Kram,. G

Javisst låter det konstigt det där med äldre mammor och fertilitetsproblem? Hoppas att jag är felinformerad!

Hur stor är jordnöten nu? Jag kommer fortfarande ihåg när min syster fick sitt tredje barn och fick en bok där det fanns riktiga bilder på bebisar inne i magen (detta var runt -95, idag finns det säkert massor av sådana böcker) då var det relativt nytt, och jag var såååå fascinerad! Det är häftigt med hur ett liv växer inuti dig Gemma!

Hur bröt du svanskotan? Det låter hemskt otrevligt måste jag säga!

Tänk att det gick att "ropa" Stålis tillbaka till tråden! Hi there, kul att se att allt är bra.

Själv har jag varit på Sophiahemmet och tagit blodprov. I eftermiddag bär det av till min läkare för att se om jag nu är i klimakteriet. Har fakstiskt mått bra hela vägen och det enda jag känt av är att jag är håglös, trött och har haft en tendens till huvudvärk de senaste dagarna. Värst är nog ändå håglösheten för just nu vill jag inte och tror inte på någonting. Vill inte jobba och tror absolut inte att vi någonsin kommer att få barn. Vågar dock inte säga det till maken.

Ser att ni pratat fertilietet. Här har ni en som har undersökt på ledden och tvären gällande min/vår fertilitet. Hoppas ni slipper det. Förstår inte riktigt frågan angående fertilitetsproblem och åldern på mammor? Det är ju allmänt känt att kvinnor blir mindre fertila ju äldre de blir så det är väl knappast någon nyhet. Generellt säger man att "det börjar gå utför" vid 35 men så skiftar det där självfallet från person till person. Vissa blir gravida hur lätt som helst vid 40 medan andra redan har problem vid 25. Men rent generellt så är det ju så att fertiliteten minskar med åldern. Min mamma var 35 när hon fick mig och självfallet lyckades dem på första försöket. Information som jag gladeligen hade klarat mig utan (speciellt som hon berättade de när vi själva hade försökt i ett halvår). Men Stålis du är så himla ung att jag inte tror du behöver oroa dig det minsta. Det enda tips jag har att ge är att inte vänta för länge om du vet att du har träffat mannen i ditt liv.

Oj vad ni är morgonpigga...
idag vaknade jag strax innan 9 och var stolt över mig själv. Brukar somna om lite efter att mannen gått till jobbet.

Gemma + Stålis
Idag har vi det kallt, 3.9 grader säger min kökstermometer men det är en kanonfin höstdag, solen strålar och det är en underbart blå himmel, som gjort för långpromenad!

Ang bostadsmarknaden i Sverige, räntan höjdes 25 punkter igår och kommer troligen höjas igen, det borde göra att fler drar sig för att låna pengar + att de som är toppbelånade börjar dra öronen åt sig.

Gemma
Din barnmorska låter för skön, annat än väninnans här som inte ens kände igen hennes ljumskbråck, hon hade aldrig sett ett sånt innan. Inte bara fördelar med unga alltså.
Har fått höra det riktigta sanningen om förlossningarna ett par gånger, men bara för att jag verkligen bett om det. Annars är det mest, klart det gjorde ont men det var värt det, ja men HUR ont gjorde det. Så jag har fått höra the true story om alla mina väninnors förlossningar, med klipp, akutsnitt, värkstormar, epidural som inte tar ordentligt och vad som händer när man då får en sruta till osv osv

vad det gäller vändningar så är det jätteolika när barnen vänder sig, en av dem vägrade vända sig förrän 2 dagar innan beräknad förlossning, lätt stressande för den blivande mamman.

Barnvakter här hemma är inte så svårt, vi har ju visserligen inte ett utbrett Ayi system, men är det bara kortare tider, nån timmer eller några så tar jag gärna hand om barnen, jag är ju ändå hemma på dagarna. Många har sina föräldrar i närheten och flera av dem är pensionärer.
Vi kommer ha motsatt problem om vi får några barn, mannens mamma kommer mer eller mindre försöka flytta hem till oss, hon pratar redan nu om att hon kan ta hand om barnen masssor. Hon har varit hemmafru senaste 20 åren eller så och har tjatat på oss i 3-4 år att vi ska få barn.

Förstår din man, måste vara svårt att känna sig delaktig på riktigt, de känner ju inte av pyret alls i början, som gravid får man ju hormoner så det räcker och blir över och kroppen är väldigt tydlig med att allt inte är som vanligt. Flera av mina killkompisar säger att det var inte förrän vid 1a ultraljudet som de fattade på riktigt att det var något därinne.
Blir inte bättre av att många män känner sig bortglömda av barnmorskor mfl. En blev riktigt sur på sina föräldrar när hans ofödda son fick mer och dyrare julklappar än vad han fick...

Stålis
Jag har inte heller läst matte c och aldrig saknat den. Läste också sam sam på gymnasiet. Visserligen behöver inte vi jurister räkna så mycket, iaf inget komplicerat. Ekonomerna kan nog behöva matte C har jag hört. Tycker du är duktig som pluggar in den på distans. Dessutom går det lättare att plugga när man har bra godis - eller hur!
25 grader och vinterrock, vad ska de då ha när det blir riktigt kallt? Vakter? bor ni i ett spec område för utlänningar?

Lapinette
Vad skönt att allt verkar gå bra för er. Tror att modlösheten är ett gott tecken, drabbas av den 1 gång i månaden väldigt regelbundet... en stor chock när jag slutade äta piller.
Lycka till hos doktorn i em, håller tummarna för dig!!!

Håller på att förbereda oss på att försöka få barn, (känns som om alla här är så öppna så jag känner att jag kan berätta det) efter 6 år tillsammans och snart en examen känns det som det är tid. Min mens verkar vara på rätt spår, efter 2-3 vändor så är jag nu på 28 dagars cykler.
Enda problemet är att mina föräldrar fick försöka länge för att få mig (men det hade sina orsaker), gick fortare med min bror. Mannens mamma har haft 2-3 missfall. Lite oroande.

förhoppning - det kommer säkert att gå bra. Det behöver inte vara genetiskt att man har lätt respektive svårt för sig. Det är så mycket som ska klaffa men de flesta, typ 80%, blir gravida inom ett år. Tror att genomsnittet ligger på 7 försök så få inte panik om ni inte lyckas efter 2-3 gånger. Vissa får faktiskt panik redan då!

Här har ni en till som inte läst matten! Man kan faktiskt välja bort den till förmån för språk när man går ekonomisk. Helt galet men sant! Själv dansade jag (hemortsalternativ) på de timmarna. Har sedan läst in historia och franskan på Komvux men matten, usch och fy, dit har jag ännu inte kommit hän.