Hej på er! Middagen var supertrevlig. Tjejens Ayi (hemhjälp) gjorde all mat och passade barnet så tjejen kunde bara njuta och medverka och se sådär otroligt elegant och snygg ut som hon alltid gör (och gjort hela graviditeten) i jeans från Super Fine och nån otroligt avancerad top från Tokyo. Vi var sex stycken, en arkitekttjej/mamma, min syrianska väninna, en svensk gemensam väninna och en fransk dito. Drack och lite rosa champagne men tappade lusten att avsluta glaset när bebisen började dansa i magen. I natt sparkade den så hårt att jag vaknade! Det är första gången det händer. Den håller på nu också, sover den nånsin? Får gå och simma om en stund, det är det enda som tycks hjälpa.
Ojojoj vad texten är kompakt, baserad på en analys gjord av samtliga medlemsföretag i den europeiska handelskammaren, men det en rysligt komplett och intressant inblick i hur de upplever sin situation i Kina, samt hårdare fakta av typen hur många anställda de är och vad de tjänar. Kommer som sagt hålla på med detta hela helgen (16 sidor) plus att jag ska skriva en broschyr om antioxidanter (har ju jobbat i en massa år för Cederroth som gör vitaminer) samt den där modesiten. Och på tisdag kommer vänninan! Mannen ska alltså på direktörsmiddag ikväll så jag har hela fredagen på mig, även om jag tänkte sticka till tygmarknaden och sy upp lite kläder. I morgon ska vi fira vår tvååriga bröllopsdag, måste se till att boka fönsterbord på nåt schysst ställe på The Bund också. Plus flygbiljetten till Peking. Bråda dagar...
förhoppningsis: vilket intensivt möte! När får du svar? Och kommer du hinna / behöva göra klart din uppsats ändå? Hoppas verkligen att det går bra för dig. När det gäller din kompis så har hon nog rätt i att ni andra inte förstår att bebisar är livets mening - för HENNE. En klassisk inställning bland människor som - sorry - inte haft nåt annat att leva för tidigare. de blir också ofta de värsta föräldrarna, kanske har de haft svårt att hävda sig tidigare och genom att bygga ett imperium så kan de plötsligt bre ut sig på trottoarer och uteserveringar och basunera ut: "Undan! Här kommer familjen Blabla!" för oss andra, som redan är hyfsat nöjda med tillvaron, är bebisar inte lika självklart den felande länken. Men jag tycker att det är otroligt spännande JUST för att jag inte riktigt har koll på hur och på vilket sätt den ska passa in i vårt redan fullödiga liv... Hoppas att jag kommer att falla mellan kategori 1 och 2, tror att jag och mannen behöver ha en period av bondande för att liksom få in i vår skalle att vi är föräldrar, träffa andra föräldrar och bebisar, bli lite hjärntvättade. Ett par månader kan vara lagom, sen tror jag att man verkligen är halvdöd av understimulans.
Pump känns väldigt främmande, fick en liten längtan igår efter Michel's pass på sats City, dock inte efter den obligatoriska bakvärken, tar det betydligt lugnare nuförtiden och är så lycklig över att jag kunnat trappa ner, mentalt. Svårt detta att lyda kroppen.
Mina vader är i princip som streck så jag har alltid fått specialbeställa ridstövlar etc, den där siten låter perfekt för mig! Mannen har också streckvader. Lapinette, är din man också en lång fransos? De är inte så vanliga men desto stiligare. Min man är 189cm. Hela hans familj är jättelång. Känner mig som en midget i jämförelse med mina 172... och då är jag ändå huvudet längre än mina föräldrar. Men du måste vara ovanlig, japaner som är så små? Och din man är ju halvt italiensk..? Kul hursomhelst, det är snyggt med längd. Och så blir man - faktiskt - väldigt fin när man är gravid ;) Hade mina svarta stretchjeans och det puffiga, mönstrade satin-linnet med spaghettiaxelband från topshop maternity igår och fick såå mycket komplimanger. Tänk att det där var en av många anledningar till att jag tidigare inte ville ha barn, tron att man blir grotesk och oformlig... mycket pga alla de som sprider just den typen av propaganda: ""Vänta bara tills du har fått barn, då blir du ALDRIG av med bla bla bla de trettio kilona övervikt" - phah, det där bestämmer man väl själv? Plus att man som sagt får en liten annan syn på det här med kropp, på ett positivt sätt.
Kram, G