När solen runnit ner bakom havslinjen, visst måste man väl befinna sig ovanför den, då? Och bara DET borde ju vara en anledning att fira med lite rosa Moët. Men kom ihåg - det går lika bra med San Pellegrino.
Eder, G
Lapinette, kan du inte smitta av dig på mig? Jag är en klassisk glufsare. Mannen däremot äter ganska långsamt och "franskt", däremot har han lärt mig att, ahem, slicka tallriken efter måltiden. Jag var jättechockerad första gången men nu gör vi det bägge med stor iver och ett liksom lite triumferande leende efteråt.
Och förhoppningsis: Idag träffade jag en bebis som för en gångs skull inte fick mig att vilja ha ångerrätt... en liten tjej som var så sjukt söt med jätterunda, bitvänliga kinder och en liten plutmun. Hon låg och sov i mammans bärsjal och höll samtidigt ett stadigt tag om mammans finger, medan mamman gestikulerade obehindrat. Såg otroligt mysigt ut. Visst skulle det underlätta om man fick en söt bebis... men sådär får man ju knappt tänka. Både jag och min man såg rätt horribla ut som spädisar.
Gemma - slicka tallriken menar du bokstavligen eller är det när man tar en brödbit och verkligen fångar upp all sås på tallriken? För min make gör gärna det. Han är i övrigt mer väluppfostrad än mig på det mesta. Känner mig ibland ganska klumpig och robust i hans sällskap men har förstått att våra kulturer gör en del. Rent generellt tycker jag att fransmän är mer artiga än vi svenskar. Vet att det skrivs om detta i franska forum som maken ibland brukar läsa.
Amelle, jag äter också upp allt numera, i nio fall av tio... men det beror på att jag har så god aptit. Tänker vara ganska sträng när det gäller att 1. smaka 2. inte lägga upp för mycket på tallriken men i övrigt skulle jag aldrig kunna tvinga nån att äta... allra minst ett litet barn.
Nu har jag sparat ned recepten! 
Gemma, jag är bara avundsjuk för att jag tycker att jag blivit orättvist behandlad som äldst i syskonskaran :) Sånt där sitter i, min lillasyster behandlades som en liten prinsessa och hade inte alls lika hårda regler. Föräldrarna orkar nog inte vara lika stränga som med förstfödingen.
Förhoppningsis, berätta om det ?förutsättningslösa samtalet?. Hur gick det?
Känner igen det där med att umgås med bebisar. Oftast är det bara mys, men blir det för mycket skrik och bajs så funkar det istället som världens bästa preventivmedel. Helt utan biverkningar dessutom :)
Har också tänkt på det där med söthet. Det stämmer ju inte att alla bebisar är söta, däremot kan de vara charmiga som tusan om de är lite sådär ful-söta med utstående öron och en krans med hår. Undrar om man som förälder kommer tänka på sitt barns utseende och hålla på och jämföra med andra ungar? Det låter ju ganska hemskt att hålla på och fokusera på sötheten, men jag tror att det är tabubelagt, ingen säger väl att ens bebis är ful?
Amelle - jag tycker ofta att riktigt små bebisar är fula, fast jag säger det självklart inte till föräldrarna och så finns det undantag.
Vist finns det fula bebisar, när de är riktigt små och röda och rynkiga, dessutom med skorv, då är de inte söta någonstans!! Sen händer nått vid 8 månaders strecket, då är de mest jättetjocka och ser hemska ut med dubbelhakor och jättelår - hua
