I sängen med mango och en mumifierad man bredvid mig. Pojkarna kom tydligen inte hem förrän halv sex i morse, efter en extatisk rugbymatch på bioduk utom hus, i ett hav av tusen personer, varav 800 fransmän. Det var tydligen den totala festen, mannen träffade flera av sina vänner där och efter segern ringde han och polaren alla kompisarna i Paris. Så långt hade han mitt intresse... men när han började gå in på poäng och andra detaljer bad jag honom vänligt att berätta om något annat.
De började kvällen på Shintori Null, en otroligt (över-)designad japansk restaurang i en väldig ombyggd industrilokal. Polerad Betong överallt och liksom, männens toalett är en glasskiva som vätter ut mot bambuträdgården, man kissar mot den och det lär vara så nära kissande i det fria som man kan komma (dvs det ultimata för de frihetstörstande männen). Maten är avantgardistiskt japanskt som ofta tillreds under teatraliska former direkt vid bordet. Kompisen var mycket tagen och sa att det var en av hans bästa restaurangupplevelser nånsin.
Vi börjar lära oss nu... i början var det "stans bästa dim suns" där jag förhandlade mig till helgpriset, varpå jag sen satt och åååhade och aaahade medan kompisen var mer förtjust i salladen... Eller våra vanliga hak där man är lite mer omsluten, med rader av macar som lyser på bardisken och röda väggar, och nån cool lofiskiva som puttrar i bakgrunden. Inte så dyrt, inte så proffsigt men väldigt familjärt. Kompisen har helt enkelt en annan smak, han gillar kändare märkeskläder och vill bli imponerad - och det storslaget. Efteråt begav de sig till the Bund, först till trevliga The Glamour Bar och därefter till rätt vidriga Bar Rogue, som varit en institution här i säkert ett decennium. Bara grundkonceptet - 200 spänn i entré för män och gratis för tjejer - sätter liksom tonen och mannen grymtade och surade och kände sig allmänt kränkt resten av kvällen. Men eftersom det är dit de flesta tillresta beger sig och följaktligen också det enda ställe kompisen hört talas om genom sina pilotkompisar (som låter honom flyga business för en tiondel av turistklasspriset varsomhelst i världen - lucky bastard!) så var det obligatoriskt. Sen kan man ju tycka att det var dags för mannen att gå dit eftersom han bott här i 2,5 år och ännu inte gjort det. Nu blir det nog inga fler gånger... däremot ska han ta med mig till lilla coola the Velvet Lounge.
Min egen kväll gick i anonymitetens tecken. Lirkade upp mig själv och min ömma bröstkorg från soffan vid halv nio och gick en promenad i vår del av den franska koncessionen, kikade in på lyckliga kinesiska medelklassällskap som satt i gräll lysrörsbelysning och åt middag runt de traditionella, runda borden, fulla med smårätter. Luften är alltjämt fin, det blåste en pigg vind i platanerna, men i morgon är helgen över och stanken och larmen kommer att lägga sig som ett lock över staden.
Kom hem och matade mig själv och sparksaken med australiensisk oxfilé, plus en DVD om folk på manhattan som försöker data via kontaktannonser och så blir det intriger och konflikter. Det kändes tryggt och välbekant. Ja, och sen satt jag ju här och skrev.
Idag blir det som sagt formel 1 grand prix för mannen och vännen, själv tänkte jag simma för jag hoppas att det har en läkande inverkan på bröstkorgen, och eventuellt promenera bort och handla middagsmat. Om jag kan sitta blir det lite jobb också, har en del broschyrer som måste skrivas om.
Hur har ni haft det? Margaux, alltjämt förälskad?
Lapinette: Vilken följetong, er flygning! Trist men... ja, vad kan jag säga, hoppas att du INTE får följa med i maj ;) Njut av champagnen!
Godnatt, Serenity! Ursäkta kort minne, men är du Zea?