Lapinette, när jag gick min reklamutbildning så hade jag så jäkla dåligt med pengar. Blev en mästare på att finansiera min livsstil, visste precis var man kunde få spillbitar av marulk och hälleflundra till en bråkdel av priset, eller var man kunde pruta på hängmörad oxfilé genom att säga att man var studentska och led av järnbrist. Mina coola kläder provade jag på Mrs H, sen beställde jag dem från USA. Och ändå tog pengarna slut (OK, ni måste inte tycka synd om mig ;) ). Så en gång ringde det en kille från en telefonmarknadsföringsgrej, och frågade om jag ville ställa upp och svara på några frågor. "Absolut", svarade då, som jag brukar. "Hur mycket får jag betalt?" "Femhundra plus dricka och smörgåsar", svarade han då, överraskande. Jag begav mig till den anvisade adressen, ett flådigt hus på Karlavägen. Där fick jag vara med i en fokusgrupp om kläder och mode. Och tjejen som gjorde intervjun var så jäkla proffsig, riktigt lärorikt! Så jag kommer aldrig mer att köpa det där med att marknadsundersökningar är osexiga. Eller rättare sagt, de KAN ju vara det, men de BEHÖVER inte vara det.
Idag kommer mannens kompis hit. Jag har inte så mycket inbokat, har bara ett jobb den här veckan och det kan jag göra mot slutet. Är så himla trött så det får bli lata morgnar, simning, handla mat och fixa middag till ikväll. Det blir samma rökta lax-pasta som i söndags, med rosévin. Kanske lite glass eller nåt, efteråt. Vi kör nästan bara frukt till efterrrätt, plus att mannen får mina hembakta biscotti, men nu ska man ju fira lite. Hade tänkt mig att vi skulle käka tillsammans och sen kommer jag att gravitiera in till sovrummet och de får fortsätta att prata hur länge de vill... fast om det blir FÖR sent går jag nog och hämtar mannen som ska upp halv sex och jobba. Oroar mig alltid för att han sover för lite och inte tränar tillräckligt, fast det där har blivit mycket bättre sen vi blev ihop. Själv är jag f.ö. inne i en fas när jag är helt slut vid tio på kvällen, tvingar mig att vara vaken någon timme till annars vaknar jag klockan sex och kan inte somna om. Men nu sover jag, åtta timmar per natt. Såå skönt.
Amelle, vilket kanonställe! Vad hette din häst? Jag red för ett par år sedan på ett liknande ställe, hos en instruktör utanför Malmö som hade ett litet stall med 12 turboladdade, otroligt fina hästar, vi var aldrig fler än 6 på varje lektion och det kostade en del MEN vilket resultat det gav! Vi satt och övade piruetter i galopp, piaff och passage på dressyrlektionerna, jag är egentligen inte alls så duktig men när hästarna bara gjorde det så var det liksom bara att hänga på. Gjorde också jättemycket att vi red i riktigt fina sadlar, såna där som man själv aldrig hade råd med när man hade häst.
Förhoppningsis: Torktiden hänger lite ihop med vilka skor man har, om man - som jag - ska knöla ner fötterna i strumpor och gympaskor så brukar inte en kvart räcka, med underlack, två lager och sen överlack. Men en timme är så trist att vänta så nu tar jag oftast med mig flipflops. Igår gick jag emellertid till ett nytt ställe och de använde nåt uddamärke, inte OPI som de flesta andra och det tog verkligen evigheter att torka! Och igår när jag gick och la mig hade det vita på franska lacket fortfarande inte gjort det så jag fick ligga och akta mig hela natten. Och nu såg jag att det är fullt med luftbubblor på tånaglarna, skitfult, helt prickigt och knöligt. Så det spelar ju ingen roll hur noggrann man är om man har dålig kvalitet på lacket. Men mina franska naglar är superfina! Korta, som jag gillar, och väldigt naturliga, inte det där plastigt vita. Som mina egna naglar fast finare :)
Amelle - laser, så himla spännande! Du måste berätta allt. Vet inte om jag skulle våga, är det verkligen riskfritt?
P-piller har jag som sagt aldrig käkat, klart att det ständiga gummifumlandet är väl heller ingen direkt fördel för kärlekslivet (vad lustigt att det är så himla lätt att säga att man äter P-piller, men så fort man ska beskriva andra sorters skydd så börjar man genast leta efter omskrivningar) men ja, jag har alltid bara kännt ett stort NEJ. Mannen insåg rätt snabbt att det inte ens var nån idé att prata om det, det var bara "nej". I somras träffade jag en av mina allra äldsta väninnor och vi kom in på ämnet, och hon berättade att hon är likadan. Aldrig ens övervägt att börja. Men annars känns det som om det normala är att börja med piller när man är tonåring och sen fortsätta tills man vill ha barn.
Nu får jag för övrigt dagligen mail från gamla vänner och kollegor som ska hit på olika events och vill hänga, superkul! Dessvärre kommer de flesta exakt samtidigt, första helgen i december.
Kram, G