När solen runnit ner bakom havslinjen, visst måste man väl befinna sig ovanför den, då? Och bara DET borde ju vara en anledning att fira med lite rosa Moët. Men kom ihåg - det går lika bra med San Pellegrino.
Eder, G
Fy tusan Lapinette så ledsamt och orättvist att det inte gick vägen denna gången! Hoppas att ni återhämtar er bra du och mannen och kan se framåt till nästa försök. Vi är här och lyssnar självklart på allt du vill prata om- bra OCH dåligt!
Gick hem från jobbet. Klarade stundtals av att vara där men så fort någon brydde sig bröt jag ihop. Funkade liksom inte, ville bara hem och få gråta av mig. På vägen hem köpte jag en Chablis och lite dyr choklad. Hinner bara innanför dörren hemma så ringer mamma. Vet inte hur ni är när ni pratar med era mammor men för mig så brister allt. Vi båda storgrät i telefon, pratade om det som hänt, när hon fick höra att maken var borta erbjöd hon sig att komma hit...så gulligt. Efter ett tag kom vi över på lite andra ämnen och la på utan några tårar. Nu kan jag nog jobba i några timmar.
Lapinette, det är bra att gråta ut rejält! Njut av din Chablis och mumsa choklad, det hjälper med all säkerhet. 
Ska bara ta någon chokladbit ikväll och lämna Chablisen helt. Imorgon ska jag nämligen träna med en väninna och sen köpa sushi med oss och gå hit och äta.
Lapinette
vist är det konstigt, så länge alla andra uppför sig normalt så kan man bita ihop och nästan fungera som vanligt. Men så fort någon tycker synd om en, eller ger en kram el liknande då brister det totalt. Så är det iaf för mig.
TYcker att Chablis och choklad låter som en väldigt bra tröst, gärna tillsammans med någon bra bok/tv/film
Förhoppning: det är alltid okej att köpa ett par nya skor :) Försök nu glädjas åt uppsatsen, kul att examinatorn var så positiv!
Lapinette: bra att du gick hem från jobbet. Känner så väl igen mig i hur du beskriver lipandet med mamma, jag är exakt likadan. Brukar alltid vara ganska tuff av mig, senast var det när jag pajade ledbandet i vristen. Det gjorde satans ont men tårarna kom inte förrän jag hade mamma på tråden. Det var första gången jag grinade av smärta sen jag var liten. Och när min kille precis flyttat utomlands så började jag storgrina så fort jag träffade morsan. Ändå är jag inte särskilt ?mammig? av mig annars. Lustigt, det där. Men jag är iofs likadan med killen, kan inte heller hålla något inom mig när jag pratar med honom.
Förhoppningsis, jag instämmer- skor får man alltid köpa; fira, sörja, för att solen gick upp idag också, etc.
Själv sitter jag och slösurfar och väntar på att La Redoute ska sätta igång sin "50% rea på utvalda varor" så jag kan se om det finns något skoj. Man får passa på när mannen inte är hemma!
På tal om kläder så var jag en sväng inne i stan idag för att köpa hårinpackning och deodorant där de har mycket västerländska varor (Min lilla stad har inte så jättestort utbud, minst sagt!) och döm om min förvåning när hela affärsgatan inklusive "min" butik var helt bortblåsta och ersatt med en enorm parkering! Fick enbart tag på Niveas deodorant nu, och de är ju helt värdelösa!
Tröstade mig dock med att shoppa en blus och en tröja och två klänningar (varav den ena var sååå tajt så jag tvingade mig själv att genomlida 45 minuters intervaller på löpbandet så fort jag kom hem) och också ett UNDERBART fint armband.
Mycket nöjd.
Gråter nästan aldrig med mina föräldrar. Mannen och syrran däremot, de har fått otaliga tröjor nedsölade av mitt lip. När jag öppnar kranen så slutar det inte!
Som tur är så gråter jag inte så ofta!
Har varit superdålig på shopping på sistone men i fredags köpte jag en röd chiffongklänning...som jag lämnade tillbaks igår. När jag ändå var och lämnade tillbaks klänningen tog jag en runda i några affärer och kom istället hem med en tuff röd cardigan från Bondelid. Känner mig faktiskt helnöjd!
Ytterligare en fördel för er brunetter; Ni är generellt snygga i rött och andra starka färger. Jag bara utsöndrar Barbievibbar så fort jag tar på något färgglatt. 
