förhoppningsis, ååå vad underbart, julshopping i London... innan jag träffat mannen, och faktiskt sista gången när jag nyligen hade gjort det, brukade jag alltid åka ett par dagar dit med pappa och just julhandla. Vi brukade nästan bara göra klichegrejer, bo på Savoy, äta turkey på Simpson on the strand, dricka high tea på the Ritz och gå på julkonsert på the Barbican. Är säker på att ni får det underbart. När vi var där i somras handlade vi mest preggie-kläder till mig och så som sagt John lobb-skor till mannen, plus att vi promenerade en massa. Det är en sådan underbar promenadstad, speciellt sen de införde biltullar.
Lapinette, din restauranghelg låter också helt sagolik. 21.30 låter lite väl sent i min smak... i går åt vi middag 22.30 och sen hade jag halsbränna hela natten, ungefär som jag alltid har i Spanien (där den typen av tider är ganska normala). Min man gillar också att äta sent, innan vi möttes brukade jag ha mer svenska tider, lunch vid tolv och middag vid sex-sju... dock, tvärtemot din man så ökar min mans intresse om det finns en homo-dimension på en restaurang eller affär, om kocken är homo, eller skräddaren, det står för nån sorts kvalitetsgaranti enligt hans sätt att tänka. Det var också mannen som började hänga på Arch, vårt stamställe aka gaybar.
Jag gråter också lättare när jag får sympati, eller så blir jag bara tuff och hård. Men det var länge sedan jag grät ut med min mamma, under de senaste tjugofem åren har det snarare varit jag som tröstat henne när hon gråtit. Men med mannen gråter jag ganska lätt. Och han med mig. När vi träffades hade ingen av oss gråtit på fyra år. Nu bölar vi åtminstone en gång i månaden, vardera. Och helst inför varandra.
Idag jobbade jag, eller rättare sagt två timmar i morse. Jag sov dåligt i natt och är bara såååå trött! Börjar känna mig gravid nu, på riktigt. Antar att det är hög tid...
I morgon ska jag jobba lite mer. Men jag ska ta det piano. Och på kvällen blir det tysk julmarknad, glühwein och lebkuchen, med ett par väninnor. Mumma.
Kram, G