När solen runnit ner bakom havslinjen, visst måste man väl befinna sig ovanför den, då? Och bara DET borde ju vara en anledning att fira med lite rosa Moët. Men kom ihåg - det går lika bra med San Pellegrino.
Eder, G
Gemma och Amelle
Håller helt med, matparty låter supertrevligt!
Tror ni att vi någonsin kommer vara på samma ställe i världen? Eller så får vi enas om ett resmål någonstans i världen.
Gemma och Amelle
Håller helt med, matparty låter supertrevligt!
Tror ni att vi någonsin kommer vara på samma ställe i världen? Eller så får vi enas om ett resmål någonstans i världen.
Har precis pratat med klinken och damerna där är så himla lugna, vänliga och man får förtroende. Skönt! Det verkade som hon ville rekommendera mig att göra en full IVF igen innan jag började ta från frysen, förutsatt att jag mådde bra under själva processen. Sen så är CvL mycket för att det ska vara så naturligt som möjligt så det blir inga hormoner under ett FET. Vilket är skönt, tycker jag, men samtidigt så kan jag inte påverka vilken dag embryot ska sättas tillbaka och på helgerna har de stängt. Fan, vad det ska vara krånligt!
Nåja, ska sluta tjata om detta men som ni förstår så får jag inte mycket gjort här på jobbet.
Lapinette, eh... du är knappast tjatig. Klart att det här upptar dina tankar, och våra också för den delen. Vilken tur att du har hittat en så bra klinik i alla fall.
Lapinette
Du tjatar inte, tvärt om! Det är väl bra att d ventilerar tankar och känslor här med oss istället för att behålla dem för dig själv!
Träffade förresten två nyblivna mammor på mammagruppen, det är så konstigt när de försvinner några veckor och så dyker de upp igen, med ett barn. Jag har ju kommit rätt långt i processen (35 veckor på lördag) men känner ändå att jag mentalt befinner mig närmare graviditetsbeskedet än att hålla i en fix och färdig bebis.
Fick nästan skrämselhicka när bägge två berättade att de förlöstes med snitt, två veckor för tidigt! Lämna min julhelg i fred, säger jag bara! I motsats till när jag själv föddes, två veckor för tidigt, på julafton... iiiih.
Gemma
Det är rätt kul faktiskt, många ser inte längre än förlossningen, det är få som planerar och förbereder sig så mycket på vad som händer sen. Ok handla prylar är en sak men mentalt ställer de in sig på förlossning. Sen är det plötsligt ett barn där - vad gör man med den??
Några par har beskrivit det som att de släpptes ut från sjukhuset, kom hem och la ner babyn, stirrade på den och på varandra och funderade på "och vad gör vi nu då" Det var iof bara en kort tanke sen var de fullt sysselsatta dygnet runt. Men ändå.
förhoppningsis: Förstår precis hur du menar. Och eftersom jag själv är extremt barnobegåvad har vi trots allt börjat förbereda oss en smula, vi pratar regelbundet om hur det blir när bebisen kommer, vad vi ser fram emot mest och hur vi ska överleva den första tvåveckorschocken. En fördel vi har är att vi får vara 3-5 dagar på sjukhuset (i fiiina rummet) och bli omhuldade och utbildade av personalen där. Mannen läser också sin franska pappa-guide varje kväll och sammanfattar för mig. Själv är jag mer koncentrerad på själva förlossningen, kanske lite förklarligt. Man vill ju att man själv och bebisen ska klara sig igenom det hela så smärtfritt som möjligt. Sen vet man ju inte om det blir snitt av en eller annan anledning...
Lapinette, ser nu att du får hem din man torsdag natt. Tur att det är så snart.
Att söka jobb är inte så roligt, tror ni att det är ok att köpa ett par nya skor när man får ett "du får inte tjänsten" mail?
Pratade iaf med min handledare/examinator som verkar jätte nöjd med min uppsats.
