Summan av all glamour under solen OCH ovanför den - deluxe!

förhoppning - förstår ditt sätt att tänka gällande lägenheten. Har själv en kompis som valt att bo kvar centralt under graviditet och det första året för att just ha nära till allt. Sen har de skrivit på för ett nybygge som ligger lite utanför så det blir lagom att flytta in när dottern är ungefär 1 år.

Amelle - om du ger mig din mailadress ska du få en pdf om Rivieran. Har en trådkompis som var nere nu i höstas och firade sin 5 åriga bröllopsdag på en av våra favoritrestauranger.... blir så avis! Längtar så tillbaka!

Ja om man väl får barn och de blir lite större vill jag inte bo granne med sveavägen.

Nu har jag läst ikapp litegrann: Gemma ta?t lugnt, om jag hade varit din bebis så hade jag nog aldrig vågat komma ut med det schemat :) Den har det nog lugnt och skönt därinne, lyckligt ovetande om allt fixande och trixande som häns mamma håller på med.
Förresten, angående herrklockor. Jag har inte så bra koll, men vi träffade en helt klockgalen kompis i förra veckan som nu riktat in sig på ett tyskt märke, Sinn. Är det något du känner till? Tydligen skulle de bara säljas i en enda affär i Sverige.

Stålis: usch för flytt, jag hatar det verkligen. Hemnet funkar här, det måste vara nån tjingtjong grej som är fel. Angående skorna så är du som min kille, som älskar sina skor över allt annat.

Förhopping: Varför vill din man flytta? Trivs han inte inne i stan? Trist med byteskarusellen som gick i stöpet, man har ju en tendens att planera saker i förväg och drömma sig bort och då blir man minst sagt besviken när det av någon anledning inte blir så.

Lapinette: förstår er tillbakalängtan och vill supergärna ha restaurangtips! Inboxar dig min meailadress.

Egentligen skulle vi kunna ta med allt som vi har samlat på oss, inklusive alla skor och teknik, det är ju bara att stuva in i kartong och skicka, men det känns så onödigt att ta med "bara för att". Lika bra att rensa bort sånt man inte VET att man kommer att sakna om man skippar att ta med det.

Förhoppningsis, hur kommer det sig att mannen vill bort så gärna?

Men jeeeeezzzz, Gemma, du får nog ta ett chillpill ganska så snart så du inte bubblar över!
Gör bara sånt du VILL göra, känn inga måsten! Å andra sidan litar jag på dig att du lyssnar på kroppen och dess signaler.

Nu har jag suttit i telefon de senaste två timmarna, fram och tillbaka, med en mycket förvirrad manager på en fabrik, nu MÅSTE jag härifrån innan jag imploderar av irritation över kineserna.
Sushi intag nästa med en normal kinesväninna!

Amelle, din man och Gemmas är en match made in heaven angående skorna!

Amelle och Stålis
Han trivs precis som jag jättebra inne i stan, men han tycker att precis det området vi bor inte är det bästa...
jag är ute mycket mer än vad han är och uppskattar närheten till krogarna och shoppingen. Jag tycker att det är toppen att ha allt inom 2 min gångavstånd!! Störs inte lika mycket av det står folk och kissar mot vår fasad på nätterna eller att folk "Mått illa" på gatorna. Inte heller störs jag av den "handel" som sker vid t-banan, torskarna stör inte mig och kvinnorna är diskreta.
Dessutom brukar jag gå hem på kvällar och nätter då jag tycker taxi är onödigt. Han åker taxi hela tiden. VI är dock helt överrens om att den här lägenheten inte är bra för barn som blir lite större, den har ingen gård eller så.

Så vi bor gärna kvar i stan, stortrivdes båda när vi bodde i lärkstan och flyttar gärna tillbaka till det området.

Hade dock ställt in mig på att flytta och börjat möblera i tanken, 4 rok + 2 balkonger... perfekt! Men nähä, nåja vi letar vidare.

Gemma och Amelle
Hur är det att behöva slåss om skoytan?
Min man anser att skoshopping är något som uppfanns enkom för att straffa honom. Han avskyr att handla skor, annat än möjligtvis nya löparskor. Samma sak med kläder...

Har lyssnat på nedladdade klassiska favoriter (typ Pachelbel's kanon och liknande) och läst i profylaxboken så nu känner jag mig lugnare. Snart ska jag ge mig i kast med dagens utmaning: Åka tunnelbana i rusningstrafik med matkassar... Jag har bestämt att det ska ta en timme alltsom allt, från att jag lämnar lägenheten tills jag kommer tillbaka hem, och då känns det lite mer görbart.

förhoppningsis: Som vanligt har du nåt klokt och bra att säga. Jordnöten har vänt sig men den har inte fixerat sig än... Barnmorskan sa att 85% av alla bebisar (förstagångsföderskor) föds mellan vecka 40 och 41, så jag hoppas att det blir den elfte ändå. Och jag ska nog ta och rensa lite i schemat. Typ... vi tar glöggen hemma själva istället för på nåt party. (Vilket självklart föranleder följande tankekedja: Iiih, hur ska jag hitta pomeransskal, vi måste ju göra egen glögg nu??). Nä allvar, jag älskar verkligen jul. Och jag har alltid skrattat åt julstressade personer och nu är man ju där själv... inser att det inte är julen i sig som stressar utan känslan av att man "måste" klämma in julaktiviteterna mellan andra grejer. Men det måste man ju inte alls.

Den halva nyårsmiddagen handlar om att vi ska fira hos några vänner, och då ska vi dela upp rätterna mellan oss. vi har redan tingat desserten, och det lutar åter mot Lapinette's chokladdessert, som dessutom mamma och pappa ska göra på nyårsafton! Lapinette, se här vad du satt igång, en chokladepidemi ;)

Amelle, sinn har jag aldrig hört talas om, måste genast berätta för mannen när han kommer hem. Och... din man låter ungefär lika nördig som min. har du tipsat honom om mannens favvotidning, Monsieur magazine? Mannen har som sagt ett par måttbeställda John Lobb-skor på G, som ska ställas i raden av Berlutisar, JM Westons och Crocket & Jonesar. Men klockorna från Glashütte och A Lange und Söhne lär han av ekonomiska skäl få drömma om lääänge. Ett tips, om du inte redan har insett det, är att diskret sticka till din man stövlarna / ridstövlarna / skorna / skinngymnastikskorna som inte har putsats på typ ett halvår, när han ju ändå håller på. "För de blir alltid så himla fina när du gör det, älskling."

Stålis: Jag är full av beundran inför ditt handlag med kineserna, trots allt. Själv får jag tokspel och psykbryt efter två minuter och börjar gorma att jag skiter i deras ursäkter, "just SOLVE the problem!". Ja, du förstår att jag inte funkar särskilt bra i det loka affärslivet. Nu, tunnelbana. Trängsel. Ipod.

Lapinette: Förstår att du längtar bort från det svenska mörkret... samtidigt ser jag er så ofta framför mig, i er fina nyrenoverade lägenhet, och blir lite avis. Ni har ju kämpat så länge för ert samboliv med träning, middagar, vänner osv. Förstår om det kan bli lite baksmälla efteråt men det känns som om ni har väldigt mycket att njuta av, även i Sverige. I know I would ;)

Gemma
Jag vet att det kan låta helt galet, men man måste inte göra egen glögg så nära beräknad förlossning. Om jag får säga vad jag tror/tycker så är det bättre att du lägger tiden och energin på att göra enorma storkok av saker som lasagne och liknande som bara är att värma sen. Första veckan handlar bara om ren överlevnad - för de nyblivna föräldrarna! Barnet äter varannan timme dygnet runt, producerar fulla blöjor i strida strömmar och ni är inte vana vid att ha en jordnöt hemma. En jordnöt med egen vilja och som skriker utan att ni riktigt förstår varför. Inga rutiner funkar och allt är kaos. Sova är knappast att tänka på... Många kommer inte ens ut ur lägenheten den första veckan. Flera gråter vid bara tanken på att mannen ska tillbaka till jobbet. Matlagning är inte att tänka på...
Men som sagt det är olika för alla och har ni dessutom hshållerska så kanske det blir lättare för er, men jag tror inte att du kommer vilja överlåta en ett par dagar gammal jordnöt till någon annan.

Men sen ska man göra saker man tycker är kul, så gillar du att göra egen glögg så absolut! Men ingen kommer tycka att du gör fel om du inte orkar!!

Gemma, ska tipsa om Monsieur magazine, och visst är det praktiskt att kunna langa över skoputsandet till ett proffs. Jag kör samma taktik när det kommer till att stryka, han är så noggrann och van vid skjortstrykning medan jag hatar det och tar en timme på mig för att stryka en enda skjorta.