Hej på er! Idag fick vi se bebisen för första gången sedan stora ultraljudet för 14 veckor sedan, superspännande! Den var som vanligt perfekt. idealisk storlek (2,2 kg) och jag flyttades bak några dagar, till den 7 januari. Den hade vänt sig också, precis som BM sa förra gången, och lär nog inte vända sig tillbaka åt "fel" håll. Alla andra grejer var också jättebra, placenta, fostervatten osv. Kan knappt tro att allt bara flyter på! Nästan löjligt. Vi fick ett gulligt ultraljudsfoto på en fot, den här gången fick de inte plats med hela bebisen på en bild. Sen gick vi upp en våning för att se förlossningsrummet. Jag säger bara, wow! Rysligt trivsamt hörnrum med flödande ljus, bäddsoffa för mannen, badrum också med fönster och stor jacuzzi, flatscreen-tv, stereoanläggning och trådlöst internet på rummet för snabb leverans av foton till nära och kära. Utanför fanns ett bibliotek där vänner eller anhöriga kan sitta om det blir för trångt i rummet. Själva eftervårdsrummet var exakt som förlossningsrummet fast mindre, kanske 30m2 istället för runt 60m2, inrett med tavlor och sköna färger. Där kan man stanna 3-5 dagar och under tiden får man jättegod mat och hjälp och råd med allt från amning till blöjbyten.
Efter sjukhuset åkte vi och storhandlade, sedan beställde vi hem mat och softade med This is England. Vädret är ljuvligt idag, cirka 20 grader och sol, så vi gick en liten promenad innan vi åkte till IKEA. Blev helt impad av min uthållighet, med lördagseftermiddagsträngsel brukar jag palla max en timme, vi var där i tre medan vi valde möbler till skötrummet och sovrummet (bebisen får fina möbler i ek och korg). Vi passade också på att bunkra upp Annas mandelpepparkakor, knäckebröd och vitlökssill men glöggen, Aladdinaskarna, julmusten och julknäcken måste vi vänta med till den sjunde december.
Nu ska vi kolla profylaxfilm och öva lite inför the big D-day, medan vi kalasar på chevresnittar och australiensiska oxköttkorvar med ratatouille, följt av mörk chokladmousse.
Kort sagt, en busy men väldigt tillfredsställande lördag. Hur var er?
Om att ta reda på kön: Tror inte att vi är mindre nyfikna än någon annan (klart man undrar!) men vi vill inte av en enda anledning - det blir mer spännande så. Sen är det nog för mig som för Lapinette - tradition. Jag känner helt enkelt ingen som valt att ta reda på könet så för mig är det så "man" gör - dvs inte kolla i förväg. Kläder för mig är unisex tills bebisen får distinkt pojk - eller flickutseende så det där har ingen praktisk betydelse. Ingen av oss gillar rosa till barn; mannen har köpt några ljusblå plagg och jag kör mest grönt, vitt, mörkbrunt och andra sjuttiotalsfärger. Namnen är vi överens om, både om det blir en flicka och en pojke. Det var kul att få spåna på sex namn istället för tre. Men inför det andra barnet tror jag att vi kommer att kolla, för om vi får en till av samma kön så lär åtminstone jag bli en smula besviken. Och då föredrar jag att gå igenom den besvikelsen innan den stackars bebisen föds...
Kram. G