Summan av all glamour under solen OCH ovanför den - deluxe!

Tänkte precis att ni är lite som när man var liten och hade en brevkompis, fast roligare såklart... för man slipper det ideliga "Hur mår du? Jag mår bra." Eller, för de verkligt experimentella: "Hur mås det? Här mås det bra."

Fast souveniren femtio bett runt och under fötterna från sandflugorna, just i samband med snäcksamlandet, hade jag verkligen kunnat vara utan...

Bett låter inte trevligt men att plocka snäckskal på en stran låter gudomligt underbart. Speciellt när man sitte i ett grått Stockholm och känner sig rastlös men måste ta det lugnt.

Mmm... rödvinskokt lamm och avocadosallad på stamhaket. Mannen drack två stora glas vin för han har ångest över att behöva gå till jobbet i morgon, som en bonus blev han väldigt extra kärleksfull, lite mosig och med jättelångt skäggstubb... ni förstår. Postsemester-trauma.

Jag är nyfiken på hur hund smakar.

Din nyfikenhet skall bli stillad, Gemma!
Först och främst måste jag säga att du är mycket, mycket välkommen tillbaks till tråden, du har varit efterlängtad! Ser fram emot en full rapport a'la Gemma imorgon under morgonens fruktorgie under morgondagen.

Hund smakar snarlikt lamm, kom vårt sällskap överens om under middagen, och ja, det kan jag nog hålla med om. Och överraskande gott! Jag åt dock inte så mycket då jag är något seg från nattens äventyr , men H åt med glupskt aptit.

Hej Gemma!
Hur mår du? Vi mår bra! Skämt åsido, har iaf jag saknat dig. Det har varit tomt i tråden utan dig!! Skönt att höra att ni hade en bra semster, ska bli kul att läsa allt om den i morgon.

Stålis
nu är du en erfarenhet rikare! Kul att din man åt ordentligt av hunden. Fick ni veta vad det var för ras, eller skulle det bli för "Personligt" då?

Amelle
Hur har helgen med blivande maken varit?

Jag var på en visserligen väldigt trevlig middag igår, men hade ett långt snack med mannen på vägen hem om vidden av bra barnuppfostran. Inte ok med 2 sjövilda 5 åringar som kryper runt under matsalsbordet (och biter gästerna i benen!!!!)
Idag har jag julpysslat massor, nästan hela dagen faktiskt. Väldigt trevligt...
Orolig inför i morgon då jag ska på en intervju kl 9.30 utanför stan, det var länge sen jag ens hade kommit ur sängen så tidigt. Kommer förhoppningsvis vara för trött för att vara nervös.

Glömde...
Gemma, sprutar de inte stränderna mot sandflugor där ni var?

Hej Gemma hur mås det??! Välkommen tillbaka!

Idag har jag haft tur då jag varit på stand by sedan kl 04 och blev inte utkallad! :) Får se om jag har samma tur imorgon...och i övermorgon.. don´t think so..

Idag har jag inhandlat 2 julklappar till makens syskonbarn. Det är också de enda julklappar jag inhandlat so far.
Vi ska inte köpa så mkt presenter i år då vi sticker till australien men nåt litet måste jag köpa till A. Har ni några tips?

Izunia - tips: Prenumeration på hans australiensiska favvotidning, dvs en som inte går att få tag på i Sverige.

förhoppningsis: Superlyckatill med intervjun!

Hoppas att ni mår bra allihop. Stålis, hund låter ju riktigt gott men om jag kan välja tar jag ändå hellre lamm... har alltid tyckt att de luktar fräschare än hundar om inte annat. Sen är de ju mångas vänner plus att de är så smarta att deras resurser skulle kunna utnyttjas på ett mycket vettigare sätt. Men det var jättekul att få ta del av din upplevelse!
Själv ligger jag i sängen och klappar på bullen som är så stor nu, drygt 2 kg, att den inte kan sparka längre, den ondulerar liksom mer nu. Bara åtta veckor kvar, surrealt! Längtar såååå efter att få nosa och klappa på den och bita i de tjocka kinderna.

Malaysia var picture perfect och vi hade åtta absolut underbara dagar. För oss är den största lyxen att kunna ligga och lyssna på havet, klappa på varandra och bullen, vinka till oss en tallrik mango och två cappuccino och inte behöva känna att tiden rinner ut hela tiden. För tid är numera det allra dyraste vi har, när vi ses så lite. Att jag sedan mådde bättre än jag kunnat drömma om var en stor bonus. Var såklart lite ängslig över att i vecka 33 flyga 6h flygplan osv, men mina fötter blev inte mer svullna än normalt. Vi kunde till och med klättra upp till ett vattenfall i regnskogen utan att jag fick ont i höfterna (mannen var bara orolig för att jag skulle ramla och slå mig, man blir ju helt manisk med sin kamera och tyngdpunkten är liksom satt ur spel). Vi gjorde också en sagolik båttur i mangroveområdet som tog 3 h och då körde vår guide knappast lugnt om man säger så, men vi njöt båda av fulla drag och fick inga men.

Hotellet var, kort och gott, perfekt. Vi körde det lata spåret och skippade buffén, istället tog vi frukost i sängen / på balkongen varje morgon, sen blev det i allmänhet nån utflykt på fm, lunch på medelhavsrestaurangen, gym, spa, simning i "eternitypoolen" eller windsurfing för mannen på eftermiddagen. Jag simmade duktigt mina 1000 meter två av veckans dagar, sen låg jag och lyssnade på mannen när han läste för mig ur sin "Le guide pratique du Papa". Boken innehåller verkligen allt, skötsel, utvecklingsstadier osv, och jag som varit måttligt intressererad (läs: fullkomligt ointresserad) börjar sakta inse vad vi ska få vara med om. Det enda som är lite skumt är att de hela tiden refererar till nappflaskan med bröstmjölksersättning och inte bröstet (även om författaren klart och tydligt förespråkar amning); fransyskorna är helt enkelt sämst i världen på att amma, knappt 30% gör det. I Sverige är vi bäst i världen; 90% drygt.

På kvällen åt vi på lyxrestaurangen, hummer fångad i havet utanför, röd och genomskinlig tonfisk, vaktelconsommé... och när vi kom upp på vårt underbara rum så hade evening servicen lagt våra chokladtryfflar på sängen redan. Mannen brukade ta en cigarr och lite cognac i biblioteket, som också låg vid havets rand, sen lånade vi nån DVD ur deras samling (vi hade DVD, stereo, widescreen och espressobryggare på rummet...). Såg bla en superspännande advokatfilm baserad på en John Grishamroman, har glömt vad den heter men det var Gene Hackman, Dustin Hoffman och min favvo Rachel Weisz i huvudrollen.

En av kvällarna åkte vi till en riktigt autentisk fiskrestaurang, en favorit bland öns cirka 70.000 invånare. Man valde bland mängder av färsk fisk och sedan fick man välja tillagningssätt. Vi lät de båda fryntliga innehavaren grilla en seabass och en rödfisk, uppfläkta och penslade med den traditionella gula kryddmixen, på den spartanska kolgrillen. Sedan fick vi ett berg av ris till, urstarka grönsaker och två sorters chilisås. Allt detta avnjöts under blålila lysrörsbelysning, på vaxduksövertäckt långbord utomhus.

Vad vi båda gillade mest med Langkawi var att det var så otroligt mycket natur. Ön är skyddad och alla fabriker har stängts för mangroven är unik och räddade hela ön från Tsunamin. Människorna är också väldigt respektfyllda inför naturen och andra människor, de är en soft form av muslimer och varje morgon såg vi kvinnor i jeans och färgglada slöjor som åkte moped till jobbet. Även vår resort kändes betydligt mer ekologisk än man är van vid, i de små vattensamlingarna simmade krabbor och fiskar, det fanns enorma lemurer överallt, örnarna kretsade över havet och växterna var inte tuktade utan fick slingra fritt. Det fanns också en "resident ecologist" som tog med oss på en vandring genom det jättelika naturreservat som ägs och sköts av resorten. Baksidan var väl att de uppenbarligen inte sprutade stranden mot sandflugor, förhoppningsis... men jag föredrar ändå en giftfri semester.

Sista dagen var vi i Kuala Lumpur. En riktigt charmig liten stad, om än en smula märkligt planerad. Vi frågade ganska många ur lokalbefolkningen men alla enades om att de gamla husen hade rivits och ersatts av övervägande jättefula nybyggen. Ville man se gamla kolonialområden fick man åka två timmar till Malaka och det hade vi dessvärre inte tid till. Istället åkte vi fram och tillbaka med monorailen medan mannen stod i märkliga akrobatposer och filmade med sin DV-kamera medan folk muntert tittade på. Vi konstaterade också att berömda huvudgatan Bintang Walk inte alls var en charmig gågata kantad av kafeer utan en stökig och hårt trafikerad gata med olika shoppingcentra och lyxhotell. Hur som helst var det i alla fall för varmt för att vara ute så vi passade på att köpa lite grejer till mig, Laura Merciersmink som behövde fyllas på, ett par maternity-mysbyxor (missade såklart de praktiska plaggen under londonresan, till förmån för coola, opraktiska) och så... precis innan vi åkte tillbaka till hotellet, så fösvann mannen iväg i riktning hermes-butiken men jag fick inte följa med...
Den häftigaste egenskapen hos Kuala Lumur är mixen av folk. Kulturellt och religiöst är det nog den mest brokiga stad jag varit i, vilket till och med reflekterades på bilderna som jag tog i den väldiga parken framför Petronas-tornen, i skymningen. Sen uppskattade vi också hur lätt det var att kommunicera med människorna, eftersom alla pratar engelska. Det var vidare skönt att ingen stirrade på en sådär som de gör här, hela tiden, sen var folk artiga och hänsynsfulla, ingen som spottade, glodde, trängde sig...

Lite sorgsen känner jag mig över att vara tillbaka i en stad och ett land där folk tömmer lösningsmedelsbaserad färg över trädens rötter för att det känns praktiskt och där man stampar ihjäl de små geckoödlorna för att man generellt hatar alla djur utom löjliga knähundar... men idag är himlen i alla fall knallblå och solen strålar så jag får tänka positivt. Och ett kan jag i alla fall konstatera: Det finns nog i alla fall knappast något folk som är så godmodigt som "våra" shanghaikineser.

Kramar, G