Summan av all glamour under solen OCH ovanför den - deluxe!

Stålis, det låter jättefint!
För riktigt kalla dagar är det bara min Fjällrävenboll som duger, i kombination med Ballykängor - jag är frusen av mig. För mindre kalla dagar har jag lite olika saker att välja mellan, men jag tänkte kolla på någon ny kappa så smått.

Nu är det 8 veckor sen vi träffades, han kommer hem om 2 veckor och stannar i 8 dagar. Sen blir det bara ett par veckor ifrån varandra innan han återvänder hit och stannar i hela 3 veckor. Längtar!

Amelle, Fjällräven vet jag många som hyllar, men har inte så bra koll på de olika modellerna själv. Jag är också ganska frusen, men använder fortfarande min Canada Goose (Hur ute är man då? ). Men den är ju så härligt värmande!
Däremot har jag nog inte haft ett par varma vinterskor sedan jag var ungefär åtta bast, skulle jag tro.

Så härligt att din älskling kommer hem, jag beundrar alla som kan leva i ett distansförhållande -det har ju majoriteten av de flesta gjort här i tråden- det måste vara väldigt krävande. Jag skulle inte klara någon längre tid, två och en halv vecka är max för vad vi har varit isär under fyra år, och det var fruktansvärt. Men man kanske lär sig att uppskatta ensamhet bättre med åren?

Vi letar egentligen inte "på riktigt" nu - tanken är bara att börja gå på visningar och kolla slutpriser för att lära sig lite. Planen är att vi ska byta upp oss någon gång nästa år. (usch vilket dyrt - men roligt - år 2008 kommer bli. både bröllop och lägenhetsköp. gulp.)

Distansförhållande är skitjobbigt, men det kan också ha sina positiva sidor (om man vet att det är för en begränsad period och man har fullständigt förtroende för varandra). Tycker nog att det har stärkt vår relation, och så är det en sådan lyckokänsla att längta och längta och sen får man äntligen träffas. Det är liksom som om att känslorna blir så uppförstorade, både känslan av saknad och lyckan att vara tillsammans.

Det är mer eller mindre jag som tvingat min kille att ta det här jobbet, jag vill inte vara den som hindrar honom från en sådan fantastisk chans, särskilt inte när han vantrivdes på sitt förra jobb. Tror att han skulle ångrat sig resten av livet om han inte provat - och ett år är ju en fis i rymden när man tänker att vi ska spendera hela livet ihop. Och så är det ju inte fel att han mycket mer än fördubblade sin lön vilket har gjort att vi har kunnat betala av på lån och spara pengar till bröllopet.

Hej govänner! Sov djupt och länge, blev bara väckt en gång av min kroniska kissnödighet, och så en gång av vildsinta sparkar. Hmmm. Jag hade ju planerat att den skulle fortsätta sova hela nätterna även efter födseln... men det blir nog OK, mannen har erbjudit sig att ta nätterna och till och med utsett platsen bredvid hans säng-sida för vaggan.

Rycktes ur mitt sköna cappuccino-sippande - bokläsande klockan nio av en gladlynt arbetare som skulle byta en glödlampa i garderoben. I tell you girls, it's a busy, busy life ;) Känner mig alltid skitlöjlig när jag ber om hjälp, men var med facit i handen glad efter att ha sett honom stå i en kvart på den ranka stegen och försöka skruva loss den uridiotiska stål-glaskonstruktionen. Sist jag försökte mig på samma sak var f.ö. hela stålramen strömförande... så det blir inga mer glödlampsbyten för mig, här.

Margaux: Oslo måste vara otroligt fint på hösten, jag har faktiskt aldrig varit där men mannen älskar Norge så det lär vi nog göra någon gång. Hur många bor i din stad? Whiskey avstår jag själv gärna, hade dock en rock n' rollperiod för rätt många år sen när jag bara drack ren Jack Daniels som nån sorts statement, usch!!!

Distansförhållanden kan vara jättebra. Vi tyckte att det var skit och grät alltid efter att vi delat på oss, varje gång i 3 års tid. Ingen av oss gillar att vara ensamma, tror inte att man kan lära sig det... men man kan lära sig att hantera situationen. Typ som nu, när jag grät hela eftermiddagen när han åkt, men därefter har jag bokat in tjejmiddagar och luncher och allt möjligt annat. Amelle, de där uppförstorade känslorna har i viss mån bestått tycker jag. Man har helt enkelt lärt sig att uppskatta varann mer sedan distanstiden. De första fem åren när vi bodde ihop var det inte så, då var vi mycket tråkigare. Tror att man kan leva ett helt liv sådär, som två möbler i samma rum, om man inte anstränger sig en smula.

Vinterjackor: Hm, jag har kört med ullkappa de senaste tio åren. Har en hellång svart som är väldigt trådsliten, en fin grårosa från nån japansk designer med dold knäppning och en petroliumblå från Tiger med jättekragsnibbar och skärp. De är inte särskilt varma men väldigt fina. Förra vintern fick jag slänga mina tioåriga ballysar men jag lär nog köpa ett par likadana när jag flyttar tillbaka till Sverige, plus en "fjällrävenboll". Är lite trött på att frysa i mina finkappor. Här är inte så kallt så jag kör fortfarande med min Burberry-trench; har även en svart gravidtrench som hänger i garderoben. Jag köpte ju en massa stora gravidplagg i somras men de flesta av dem hänger oanvända, man ser ju ut som ett berg med allt detta extra tyg så jag kör den tighta stilen med stretchjeans och stora "vanliga" tröjor så långt det går.

Päls: Stålis, egentligen tycker jag inte att det är tjaskigare att bära mink och räv än att äta ko och gris. Det är en högst känslomässig sak för mig; jag älskar rovdjur, tycker att de är vackra och identifierar mig lättare med dem än med ett får eller en kanin (sorry Lapinette ;) ). Och det är sant, att om jag ser en kvinna eller en tjej på stan i päls så tänker jag genast att hon är en smula grym, à la Cruella De Ville. Sen behöver du ju inte fästa nån vikt vid det över huvud taget... man kan ju liksom inte låta sig styras av alla de associationer andra får bara för att man väljer att se ut på ett visst sätt.

Idag, om några timmar, ska jag luncha med en väninna. Sen ska jag troligtvis simma och göra klart några broschyrer (jobb), innan det blir dags att fördriva kvällen med ett knippe the office-avsnitt.

Stålis: Jag orkar göra rätt mycket eftersom jag inte gör FÖR mycket av nåt om du förstår vad jag menar. Jobbar ett par timmar i veckan, tränar lagom och sällan två dagar i streck och bokar bara in en kompis om dagen. Sen viker jag alltid gott om tid på eftermiddagen åt en nap. Jag har definitivt dragit ner rejält på intensiteten och skulle antagligen kunna köra på hårdare men då skulle jag å andra sidan inte må såhär bra, och bebisen skulle med all säkerhet också bli lidande. Känns också viktigt att ligga mycket och bara känna på den och fantisera om hur den är; så fort jag inte gör det så känner jag inte sparkarna lika mycket och då blir jag genast orolig.

Gemma, jag förstår att största fokus måste ligga på att bebis och du ska ha det bra, och jag är glad att du är så medveten om hur statusen är och att du känner efter.
Gud, jag känner verkligen hur jag kommer att oroa mig konstant så fort det flyttar in en bebis i min mage, man fäster sig säkert direkt vid just DEN bebisen, som du säger.
Lova att du fortsätter att ta det lugnt och fint och enbart gör det du känner för!

Jag skrattade lite åt glödlampa-historan, men förstår dig helt. Jag är så, så TRÖTT på Kina, ända ut i fingerspetsarna, så jag är konstant uppgiven så fort någonting negativt händer här.
ALLT går sönder- bilbatteriet har laddats ur två gånger, ena fönsterhissen gick sönder, huslarmet hängde sig och tjöt hela dagen, vattnet stängs av helt utan förvarning (Förra gången var det avstängt i 36 timmar!), kortet till kabel-tv:n har avkodats FEM gånger, parabolen har gått sönder två gånger, och hur många glödlampor har inte gått sönder, för att inte tala om säkringar?
Ja, listan kan göras fruktansvärt lång, och jag blir bara så trött! Vi brukar försöka åtgärda det själva, men ofta går det inte och då ska det ringas fram och tillbaka och en kille kommer till hemmet och tittar lite och konstaterar att just HAN kan inte göra något åt det, eller han behöver någon reservdel eller har inte rätt verktyg. Allt som går sönder tar MINST en dag att åtgärda!

Droppen var igår när glödlampan i badrummet gick sönder för tredje gången i år. Jag blev så arg! Eller ja, så arg som jag kan bli; Sorterade garderoben under svordomar.

Märks det att jag är redo att åka hem till Sverige?

Usch, vilken gnällfia jag var nu!

Stålis, yepp, det märks att du vill åka hem till Sverige ;) Bäst av allt är när nåt har gått sönder, konsumentskyddslagar, eeeeh? Vad är det liksom? Har man tur så får man tre månaders garanti på sin Bose-stereo, men i de flesta fall får man rådet att köpa en ny. Ja, som när mannens plasthållare till HP-handheld-datorn hade gått sönder... alltså en billig liten clips. "Here, I think you need a new phone. Special price." Yeah, right...

Kan tillägga att jag hittills ALLTID fått rätt när jag klagat, men det har berott på att jag är stor, arg, västerländsk och vägrar att gå hem om jag inte fått prata med managern. Och då brukar det ju lösa sig. Ibland känner jag att det var värt att plugga kinesiska i ett helt år bara för den här typen av situationer, jag skulle helt enkelt ha blivit för ilsk annars.

När det gäller lägenheten har vi däremot haft jättetur, saker funkar generellt och gör de inte det kommer det genast en pigg arbetare och lagar alltihop med gaffatejp, medan tre andra tittar på. Så pröjsar vi ju också sjukt mycket för en relativt liten lägenhet... eller rättare sagt mannens arbetsgivare.

Lapinette
vist är det mysigt på Hasseludden! Låter som om ni har haft det riktigt bra där ute. Vilken sorts rum hade ni?

Gemma
Teppanyaki innebär att man sitter runt ett stekbord där kocken lagar maten och gästerna tittar på. Det kocken lagar serverar han sina gäster direkt.

Var det någon av er som hade lust att lägga ut receptet på chokladdesserten?

Har ni hört att Grill eldades upp i natt. LÄskigt! Åt lunch där senast förra veckan